Lonito

en sån där stark-skör människa. Det är nog jag.
Nu har jag varit på praktik en hel vecka, och sen jobbat sön, mån,tis, tors och varje dag innan dess suttit med fyra klasskompisar och skrivit tenta. Jag ska upp om tre timmar och ta ett så jävla tidigt morgontåg för att åka till tandläkaren i Skövde. Och vara social med familjen. Jag orkar egentligen inte just nu.
För när man går på i hundraåttio i några dagar behöver man vila. Inga människor, inga krav, utan mest bara ett mysigt täcke och regn utanför fönstret.
Men jag börjar känna den lilla fina sköra människan i mig, som jag i största möjliga mån tar hänsyn till. Så imorgon kväll ska jag bara kika på lets dance och ligga i sängen på kvällen. Jobbar hela helgen sedan.
Under tiden som jag typ jobbade ihjäl mig och pluggade och aldrig sov, och även skulle ha ett fungerande socialtliv så umgicks jag men jag var liksom aldrig riktigt där. Utan mest i nån bubbla. Om man tar till vara på att vara själv och vila så blir man en mer närvarande människa och kan ta till sig folk i sin närhet på ett fint sätt, och vara där på riktigt. jaja nog med visdomsord från pensionären ;)