jag ska måla hela världen
Himlen har färgats rosa och doften av vår är intensiv. Jag lyssnar på Poison på repeat. Den gamla dängan som jag älskade att dansa till på 16 års Bogrens. Jag älskar den nästan lika mycket nu faktiskt. Och det är tyst, bilar som kör förbi, några människor går hem från något och så jag. Jag andas mest in djupt och fyller mina lungor med det som är nytt. Det är en annan tid nu. Det känns alltid så när årstiderna skiftar. Ikväll är sommaren inte långt borta. Solnedgångar, skymningar, hav och rödfärgade himlar är ändå ofrånkommligt vackra. Jag svänger upp för en backe där bussen stannar och en man går av. Någon har ritat en hage med rosa kritor som han hoppar sig igenom innan han går in i sin port. Och jag ler för mig själv. Sen tänkar jag på allt slit man har lagt ner, kämpat sig blodig, för att få insikter om att det faktiskt inte behövs. Det som behövs är att våga släppa de bra människorna riktigt nära, och hålla dem dåliga på armlängs avstånd. Eller längre. Jag tror inte jag är lika rädd längre. Jag tror att jag älskar mer. När man stänger dörren för det som gjort ont, först då kan man känna det som gör gott.
Kommentarer
Trackback
