Lonito

Så nu ska jag leka min egen hobby-psykolog innan jag släcker ner.

En sak som faktiskt är hyffsat jobbig i mitt liv är ju att jag inte kan ta att någon bestämmer över mig, eller att något liksom bestäms åt mig, att någon annan har makten, eller att jag känner att jag inte har valet eller kan ta mig ur saker. Allt detta tycker jag hänger ihop. Och i livet möts man flertalet gånger utav detta. Det låter ganska fint, men hos mig så har det ju blandats ihop till nått ångest laddat och som sen inte alls ens fungerar i praktiken.

 

Detta kanske kan bero på:

Som liten kände jag att jag hade väldigt lite att säga till om. Jag var ett barn. Jag var minst, ungefär som ett ensam barn och var så rädd för auktoriteter. Hatade utvecklingssamtal trots att jag inte alls var stökig eller jobbig i skolan. Hatade när mina föräldrar skulle behöva förhöra mig. Hatade allt som jag hela tiden var tvungen att göra, men jag gjorde det liksom utan att revoltera. (sen gjorde jag väl det men ändå ytterst försiktigt) Så då en teori är ju att jag vill leva ut att kunna bestämma allt, hela tiden nu. Typ att jag kan lägga mig kl 4 varje natt om jag vill. Att jag kan gå var jag vill när jag vill osv.

Det kan också bero på (eller som var endel i ledet) att jag fick ätstörningar och inte pallar att nån säger till mig nått om vad jag kan, när jag ska, eller hur man bör äta.

Det kan också bero på att andra människor utövat massor av makt på mig. Inte rätten till min egen kropp, mina känslor osv.

 

Ja men okej, jag kan se vissa mönster, vissa drag. Men grejen är att det som då ger mig ångest är alltså att väldigt många vardagliga saker som man gör i samhället blir knasiga. Så jävla jobbigt att nån bestämmer ett datum som jag måste göra en tenta, att jag måste ha läst vissa saker till vissa dagar, att jag inte kan bestämma typ att jag ska åka till Skövde för jag vill inte känna att jag måste, inte kunna planera, och det här med då att bara för att jag KAN vara uppe till 4 varje natt - jaa jag mår ju inte så jäkla bra av det i längden, men ändå ska jag utnyttja allt till max. Min frihet, min valfrihet. Eller som i andra också väldigt negativa fall så kanske jag låtsat vilja saker, att jag är med på saker, att folk kan ta sig rätten för att jag inte pallar att se att jag faktiskt låter någon bestämma över mig (på ett ont sätt alltså). Och jag vill liksom inte att de här "små grejerna" alltså typ som att plugga till en tenta eller bestämma en utekväll eller vad det nu kan vara ska kännas så jobbiga, tack vare massa skit som faktiskt på riktigt varit jobbiga en gång. eller fortfarande är. Jag skulle liksom vilja ha ångest för det som är jobbigt på riktigt, och inte kanalisera det på så himla mycket annat som jag sedan kan låtsas vara ingenting. Haha ja det här blev väl ingen människa klokare över direkt. Kanske jag en liten gnutta.

Nu måste jag sova!!!