Lonito

Här kommer natten, kall och underbart lång. Här kommer mörkret. När alla sover, djupt av dagens förvärv, då kommer natten. Och när du kommer, ska jag sitta här och ta allt som du ger mig. Och när du går så vet jag att du snart är här igen. Se staden lyser, i alla regnbågens färger, staden lyser. Se alla människor som gråter, skrattar och lider, här kommer natten.  Och när du kommer ska jag sitta här och ta allt som du ger mig och när du går, vet jag att du snart är här igen.

 

det här är absolut det allra bästa som någon skrivit kring det jag känner för natten. Fina natt när alla sover och kraven ligger på noll.

 

.

Och idag är jag liksom så energilös. Den här helgen har väl gjort sitt till det. orkar inte äta, orkar inte se på tv, orkar inte se människor på gatan. dränerad. Men imorgon ska jag åka till min praktikplats och få ett papper på skrivet. Som jag längtar efter att få se barnen. Kramas med dom och höra vad de har för spännande att berätta.  Mer barn i livet. Jag förstår verkligen det där med att man är här och nu med barn, för det är man ju verkligen. Och ett barns skratt från magen är ju magiskt. Eller deras nyvakna uppsyn då man bär upp de från sovstunden.  Åh nu blev jag lite uppvärmd helt plötsligt. Idag är jag liksom utsvulten på kärlek.  Ensam kanske. Det är lätt att känna sig ensam när man är orkeslös. När man inte orkar önskar man ju som så oftast att någon annan gjorde nått.

 

.

 

Alltså det är så sjukt att jag nästa år går in på min sista termin. dock har jag ju en dubbelkurs så är ju inte helt säker på att jag kommer palla det, och sen vet man ju inte hur det går med den här kursen som är kvar men iaf. om det blir som det är tänkt så är jag liksom färdigutbildad till sommaren. Och jag kan säga att jag är så jäkla trött på att plugga. inte själva pluggandet i sig men jag har ju hamnat i olika grupper hela tiden, tbara på den här terminen kommer jag varit i tre olika kurser, tre olika klasser och tre olika grupper, på EN TERMIN. och jag har ju typ gått typ 8 terminer kanske (eftersom jag bytt, sen när jag är klar) och aa då har man varit runt. en månad med några, två månader med några andra osv o helt olika klasser på det. Det har såklart varit kul, till en början, man har lärt sig otroligt mycket då man nu är ungefär noll % nervös att hamna i nya sammanhang. Men liksom bristen på tillhörighet, på att komma någon nära, att brytas upp, att komma in i nått nytt. Jag jag vet inte men jag längtar kanske efter något som är lite mer bestående. Och det behöver inte vara att man är på ett jobb i hundra år. Men bara det att ändå kanske ha arbetskamrater som man träffar, eller ja jag skulle också kunna tänka mig typ en folkhögskola på ett år där man liksom går tillsammans med samma folk. jag är trött på det ytliga. jag gillar inte sånt och för mig är det liksom ovärt. Jag tycker att man liksom investerar utan att få, och det slutar ju med att maninte  investerar, eller man investerar med en liten bild av sig själv och aa nä. haha fan vad bra jag är på att förklara känner jag :P  näe gud, jag är verkligen inte på topp idag. hej.