Lonito

Hejhej bloggen.

 

Ljuset gör mig liksom rädd och skygg. Och jag vet att ljuskänslighet är tecken på kanske inte så härliga grejjer. Jag gör det jag ska, och det går ganska bra. däremellan försöker jag bara typ smeka mig medhårs. Lugna ner och tänka att det är okej. För det är okej, bara jag behandlar mig själv väl. Men det finns ett sånt jävla motstånd i dagarna. att ta sig från punkt A till punkt B.  Kroppen vägrar men ändå samlar jag kraft och tar på mig skorna, på med lite mascara och datorn i väskan oså åker jag till pluggkompisrna. skriver lite, dricker kaffe. sedan motstånd att ta bussen hem och byta i stan, motståndet att åka och ta en kaffe eller åka till gymmet. någonting pressar liksom fast mig. Men jag gör det ändå. De där små sakerna som jag måste. Idag när jag kom hem satte jag på mysisarna, fäste ett svart lakan framför fönstret och gick o la mig och lyssnade på robet aschberg. Sov till klockan sju. Gick upp och åt mackor och drack cola. Mådde bättre. Myset i min lägenhet gör mig helare som människa. Kikade lite tv, det regnade ute så jag drog ut och sprang i mörkret med basshunter som sällskap. det är skönt med regn i ansiktet och när kroppen känns. Nu har jag kommit hem, duschat, ätit och ligger och kikar på mitt favorittvprogram Borgen. Fan vad jag älskar min lägenhet, min lilla vrå. Jag har noll lust med människor just nu.  noll zero nada. och det var allt för ikväll. Natti.