Lonito

Läs helst inte det här inlägget om du är en människa som lätt får ångest.

eller kanske mer precist, läs inte det här inlägget alls.

 

 

..

 

Efter sex timmars sömn vaknar hon som mer eller mindre ett vrak. ett vrak i sina bästa år möjligtvis. ögonen vittnar om sju svåra, och hur mycket hon än försöker går det inte att gnugga de tidigare nätternas sömbrist ur ögonen. Hon öppnar fönstret och vinden är isande kall mot hennes lilla hand som håller ett hårt grepp kring cigaretten. det är nästan ljust ute. Hon vill liksom inte ha ljuset än, utan hellre gunga in i mörkrets trygghet, då människor tittar ner på sina skor då dom går och man gömmer sig i en för stor luva.  Att ta sig igenom dagen. Hon upprepar meningen för sig själv fyra gånger. det blir för jobbigt att tänka att hon inte kommer vara hemma förrän elva ikväll, och sen samma visa imorgon igen. Ta en timme i taget. Det blir en dusch, kaffe, lite nyhetsmorgon och en chokladbar till frukost. Allt känns stressigt och inte ens peter jihde och Tilde de paula ger den där mysighetskänslan som hon så gärna vill ska infinna sig. Hon hatar att hon inte har en endaste droppe kvar i flaskan med brun utan sol, det har blivit en drog som så mycket i hennes liv. Hon plockar med en burk keso och nån nyttig yoggi till jobbet. Hon hatar alla dessa mål mat på förskolan. Det enda man gör är att äta, och mest av allt hatar hon luncherna. Alltid hatat luncher. Orkar inte tänka. Alla dessa jävla val. matval. Hon hatar matfokus, men det sitter som fast på tinningen. Äter lunchen ändå. Hon tackar för att det finns en obegränsad mängd kaffe på jobbet. denna varma trygga kopp. Hennes livlina. Åker direkt till det andra jobbet. Hon stannar och köper en kyckling. så jävla trött är hon på alla jävla tidningar om hur man ska äta. Så jväla färgad är hon av allt som bara står överallt, som hon söker upp. lchf, periodisk fasta, Gi, viktväktarna, hålla sig ifrån, hålla bort, förbjuda, ät allt men med måtta och hundrafemtioelva tips till för ett bättre liv. Kan inte alla bara hålla käften med sina äckliga matvanor? Hon vill inte bry sig. Slutar folk berätta så skulle hennes liv vara lite lättare, lite tyngd skulle kunna lyftas bort på axlarna som just nu redan släpar vid fotknölarna. Hon måste avskräma sig, hon vet det så väl. Gå undan från allt äckel och alla bilder som visar före och efter-resultat. Hon tänker att hon måste läsa boken HUNGER pronto. ingen tid, men kanske på söndag.. Tar djupa andetag . Jobbet går fort, godiset hjälper henne att hålla humöret uppe, hon mår illa, och det känns fortfarande äckligt.  hon har lyckats få en röd jväla rudolf-med-röda-mulen finne, dvs mitt på näsan. great. det enda som fattades. En travgubbe tycker att hon blivit smal, frågar om hon har gått ner i vikt, vad ska hon svara på det?  Varför undrar han? Världen är för komplicerad. Dricker en redbull samtidigt som hon söker en till kurs på distans, ifall, om, att varför inte, borde, måste. Hon funderar på praktikplatsen och bestämmer sig för att köpa cenitlera och låta barnen skapa i ateljen, nästa gång kan man ta ett annat material. googlar läroplanen och hon hittar bra föränkringar. i samma veva skriver hon ut hur man på bästa sätt kan genomföra ett boksamtal med barn i förskolan. hon kollar sin mail och seminarieledaren har fortfarande inte svarat. imorgon kanske hon får ringa studieansvarig. Efter det går hon in på nån träningssida och skriver ut sexten sidor om styrketräning och hur man höjer sin muskelmassa. kollar friskis och svettis om de har nått pass emellan jobben imorgon, men dessvärre inte. Hon längtar efter spinningsalen och att bara få vara ett med musiken och med sin egen kropp. innan hon slutar jobbet får hon ett mess från en man hon verkligen inte orkar träffa, tar bussen och kommer hem till en lägenhet med kläder i hela hallen. hon borde börja sortera dessa eller planera frukost eller kläder inför imorgon men istället tänder hon lite ljus och lägger sig och bloggar.  Hennes hjärta slår fortfarande lite för fort, men att skriva gör henne mer mänsklig, lite mer levande.

 

 

 

 

Näe om man skulle rosta en macka och ta tag i den där klädhögen...