Lonito

 

Himla konstig vecka. Trodde jag skulle må väldigt dåligt men det har nog mest känts skönt. Jag hade liksom presterat så himla länge. Lagt fokus på vissa grejer. Jag är väl medveten om mina handlingar och tankar. För jag måste få välja själv och jag måste veta varför jag gör vissa saker, och alltid med eftertanke. Jag tänker mycket på samhället, p hur mycket man påverkas och hur mycket man anpassar sig. Jag väljer att anpassa mig till en viss del, men jag försöker verkligen vara medveten om strukturerna. Förr var allt mer difust och jag reflekterade inte på samma sätt. Jag har kanske mer förståelse för mig själv och ser mina mönster.

Förändringar sätter mig ur balans och jag går antingen bananas av dom eller kontrollerar mig själv extra hårt. När folk eller någon/ngot ska bestämma över mig behöver jag ofta göra tvärt om. inte direkt men efter ett tag. Jag måste visa att det är jag som bestämmer över mitt liv och inte någon annan.  När ngon säger vad som är bäst måste jag ofta göra det som är värst osv.  

 

Jag vet inte riktigt hur man sörjer eller hur man är ledsen. Jag känner väldigt sällan ledsenhetskänslor. Detta behöver jag såklart träna på, men det är inte lätt. tror jag går myrsteg framåt och det är väl bättre än inget. Min ventil är och har ju länge varit att använda mig av maten, som så många andra. Och kan man inte uttrycka sig på andra sätt så kanske jag tror att det här inte är så farligt för mig. Det visar för mig när jag mår konstigt, när jag har pressat mig för hårt eller varit spänd och stressad under en längre tid. När jag vill bryta mig loss från något. Kanske som att folk dricker mer i perioder när dom mår dåligt så äter jag istället. Och för mig är inte detta samma problem längre då jag ser så tydligt när det ska komma och när man är i det och när man kan komma ur det.  På något sätt är det detta som får mig att analysera och tänka kring varför det kom, hur det känns och jag försöker inte hacka på mig själv utanse det som ett litet rop från kroppen att dra ner på tempot. Såklart anser jag inte att detta är just något positivt då jag heller skulle vilja kunna lita till mina känslor och inte behöva gå in i det här, men det positiva är väl att jag inte tror att maten är problemet utan att det är en utlösningsmekanism av något annat. Jag har haft känslor kring att bli bortvald, att välja bort, att ta avstånd, att behöva vara snygg, vikten av kläder, kroppslig medvetenhet, stress av plugg, osäker ekonomi och nu praktik med tider att passa, måltider att hålla och uppgifter att göra.Allt detta försöker man lösa och hitta en balans emellan men ibland blir det liksom lite för mycket att fokusera på på engång.  

 

Kroppen har sagt sitt med att jag blivit lite sjuk, att jag behöver vila och äta extra mycket choklad så det är precis vad jag ska göra den här helgen. Och läsa. Ska åka o köpa en bok om den har kommit in och sen är det kurslitteratur och kaffe i sängen som gäller. Jag känner mig faktiskt ganska lugn. Älskade helg!