Lonito

 

Jag måste hitta tillbaka till mitt inre fokus. till min lilla värld. förmodligen kommer jag någongång behöva gå i typ terapi och hela den svängen men jag orkar liksom inte vända ut och in på mig för någon nu. bloggen kanske kan hjälpa lite istället. sätta ord. när jag vill. Fast fan, borde nog typ gå i KBT ändå. när jag får lite mer pengar kanske. HEJ jag heter Emma och jag kan typ inte ha nära relationer. ungefär så se väl start meningen ut. Dock kan jag ju ha nära relationer, men det är med människor jag känner redan.

Innan den här lilla karusellen så mådde jag så jäkla bra. jag var lugn och harmonisk. Men som man brukar säga efter regn kommer solsken och tvärt om så går det runt sådär. och det är okej. Men jag gillar inte när min puls hela tiden slår hårt. Jag försöker andas med näsan, lugnt, stilla, men det fungerar ändå inte. Så sitter jag på bussen och tänker att jag ska hitta tillbaka till mig själv, jag är viktigast för mig, inte någon annan och verkligen inte nån date, en lektion i skolan, ett prov, ett jobb. utan jag.  vad mår jag bra av?

Jag har ju redan hittat mina kärlekar i mitt liv. Mina relationer som jag värnar om, de som jag saknar när vi inte ses, de som jag vill dela det som händer i mitt liv med, som jag allra helst tar en kopp kaffe med och pratar om livet.  Jag behöver inget mer. egentligen.

 

Sedan behöver jag träna. aldrig i mitt liv har jag älskat det som jag gör nu. aldrig har jag tidigare förstått att det är världens bästa antidepressiva medicin. och det låter som en klyscha, men det är ju världens bästa klyscha isf. Man får tid för sig själv, man bekantar sig med sin kropp, man är aktiv, man lägger tid på sig själv, man blirr trött och efteråt är man rent ut sagt lycklig några timmar. alltså det är ju så jäkla sjukt.

 

jag vill inte lägga mitt liv på att hålla på och fundera på massa skit. det går åt massa energi till inget. byggs upp somm en boll i mig och den tar ju inte vägen någonstanns.  och nu mernar jag inte att man inte ska fundera på jobbiga saker, men liksom saker som är onödiga. Fan vad jag tjötar. märker att jag är aktiv på den häör bloggen när jag mår sämre, och nör jag inte skriver nått så brukar livet mest flyta på fint. nu känns det som att tankarna aldrig vill ta slut. finns inget stopp. jag är trött och borde nog sova, varför känns det så omöjligt? jag längtar till imorgon när nyhetsmorgon börjar fem i sex, min kopp kaffe och sen ett spinning pass på det. jag längtar till helgen då jag ska få åka tåg och umgås med familjen. Jag är så glad att jag har världens finaste syster som jag älskar så sjukt mycket.  att jag ska få kramas med mamma.

 

alltså så trött på mitt huvud nu.

 

jag ska sätta på p1 på mminuten och få skratta lite, ligga på min spikmatta och tända ett ljus. lyckan i det ändå :)