Lonito

 

Lyckan när man lämnat in en tenta!!! fan vad bra jag är.

och sedan olyckan i att jag bör kunna 40 begrepp till imorgon och jag kan icke detta. Hmm. Ska ta lite mackor och förhöra mig själv sedan.

 

Jag har tänkt sjukt mycket på klass och status den senaste tiden. Och på mig själv. Mycket mig nu. Och på kärlek och på att träffa någon. jag behöver en paus. Hela den här veckan ska jag pausa. Umgås med mig själv, läsa Jonas gardells triologi och bara vara. Jag blir liksom inte klok på mig själv. Jag vill träffa någon som inte bryr sig om klass, som inte är status-inriktad men sen ändå dras jag liksom åt det hållet. Är det för att min första pojkvän var så? Är det för att samhället är som det är? Vem är jag? Jag vill väl kanske träffa någon som är lite mittemellan, kanske för att det är där jag står.

Ena dagen sitter man i en bil med en sån där gran som gör att hela bilen luktar typ fjorton-år, dieseljeans och rutigskjorta med nån urtvättad t-shirt under. Vi tar en promenad och jag önskar att det låg ett seveneleven i ett hörn och han undrar vad jag behöver det till och jag svarar att jag bara älskar att det finns något som är öppet, att bussar går och att jag inte är vaken själv. - Äh lägg av, du ä knasig.

Och jag hittar mig själv mittemot en ljusblå skjorta som sitter sådär perfekt i en bar på linne, och en grymt snygg klocka, dyr jacka, vackra händer och bruna ögon och imorgon åker han en vecka för guidad offpist i typ österrike och jag känner att jag famlar nog fan bara i mörkret. Vad i det är det som gör det hela intressant? Ett grymt yrke? Jag kan inte vara så ytlig. eller råkar det bara sammanfalla? Bil och köpt lägenhet? Jag har varken flashigt yrke, bil eller köpt lägenhet, borde jag då titta åt ett annat håll? Eller vill jag dit?

Samma sak med mäklaren, shit han har en lägenhet vid domkyrkan, en walk in closet med fack för slipsar i färg ordning och typ tio kostymer på rad och spotlights i taket. Och jag frågar mig igen, vem fan är jag?