Lonito

Men jag tänker liksom fel.

 

Jag tänker himla mycket på mig själv, om mig själv, kring mitt liv. Uppsvälld av mig själv många gånger. Det blir så när man är mitt inne i någon karusell. Och jag griper efter halmstrån för att hitta tillbaka till kärnan. Enkelt sagt så kan jag bara hitta dit när det är lugnt. Nu är det inte lugnt och jag blir som en förvirrad höna som liksom kutar i nån jävla cirkel och hackar efter nått i jorden men får inte tag i nått.

Mig själv, som jag behöver mig själv i den här världen av alla andra. alla andra som inte betyder något. Det som tar min tid, tar min energi och flyttar fokus till fel grejjer. Jag blir matt. Matt av åsikter. Behöver stänga in mig. Men samtidigt behöver jag en massa annat. Vill inte stänga in mig på mina lediga dagar för att orka med alla dom där oviktiga sedan. Och idag är värre än vanligt, för jag har sovit max fyra timmar, stått på jobbet i nio timmar, druckit fyra energi drycker, käkat ett kilo plopp och mår helt enkelt som en urvriden disktrasa. tröttheten är bedövande och mina sinnen säger sjuka saker till mig. Jag kommer in i såna här svackor emellanåt. Då balansen inte infinner sig och jag går bananas. Jag blev sjuk och tappade mina rutiner. Jag älskar mina rutiner. Jag behöver komma upp på morgonen, jag behöver träna och göra av med energi så att jag kan sova på kvällen. Så fort jag inte kan sova och får lite insomnia inslag i livet dör jag en smula. Förmodligen för att de senaste åren har varit förjävliga med min sömn. Har man sömnproblem så är det typ det värsta som finns. Men den här våren har de blivit bättre. Tack vare mig. Men sen när jobb hamnar på olika tider, matintaget blir kass, träningen uteblir, ja då kommer dålig sömn som ett brev på posten. Sen kan jag älska att skita i mina rutiner, men då ska det vara för härliga saker, bättre saker som jag anser kommer göra mig gladare. Inte typ massa oviktigt. Återkommande i livet det oviktiga märker jag nr jag skriver. Jag vill ju ha mer viktigt. Mer saker som känns.

 

Idag såg jag ett par byxor, på en man. men alltså känslan av att man bara ser en liten grej på någon som man känner så väl och alla mina nackhår reste sig och jag skyndade med blicken ner i marken. Det är sjukt hur kroppen kan reagera så instinktivt.

I lördags låg jag i min säng, vi lyssnade på p3 dokumentär och en hand kände över hela min hud, ut längs med armarna och stannade till vid insidan av handflatan för att ta samma väg tillbaka. Det var ungefär höjden av mysighet.

 

näe alltså nu måste jag sova. lyckan i att vara ledig imorgon o fredag. GÅR INTE ATT BESKRIVA. lyckan i att jag diskade och städade idag och komma hem till rent, GÅR INTE ATT BESKRIVA.

jag tror det kommer kännas bättre imorgon. Jag ska inte dra upp persiennerna. jag ska gå på ett spinningpass. jag ska låna några böcker på bibblan. älskade torsdag, och ett steg närmre hösten. Åtta minuter tidigare går solen ner. snart kan jag tända ljus varje kväll och morgon. Helvete vad trött jag är nattii.