Lonito

Kickarna i livet, lever för dom. Därför också det är så jobbigt och samtidigt så härligt att leva. Låg i sängen förut och lyssnade på alex och sigges pod där dom pratade om att det inte är målet som är det viktiga utan strävan. Och ja det har man ju hört förut men fan vad det är sant. När man nått sina "mål" så känns det ju som oftast; Jaha, var det så här det var? Eller så får man kanske en liten lyckostund, men det är ju för allt man tagit sig igenom på vägen som gör att det känns härligt. kanske ska damma av den gamla klyschan Att det är inte målet som är det viktiga utan vägen dit ;) eller hur man nu säger.

 

Oövervinnligheten, denna känsla som jag älskar. Det är kanske så när man försöker göra sig oberoende av människor, Man blir istället beroende av oövervinnligheten.  Jag älskar ju nämligen att andas in och fyllas med min alldeles egna styrka (vilket förmodligen kommer leda till att jag typ aldrig kommer träffa en partner som man verkligen borde i det här samhället osv blabla yadayada). Så vad jag menar är väl att oövervinnligheten är slug. Man är ju aldrig just det. Osårbar. Odödlig. Men ändå denna längtan efter att vara just det. Jag tycker egentligen att det är viktigt att kunna vara sårbar, att inte klara allt, vara varm och inte kall och så. Men på mig, jag vet inte. Jo jag kan nog var varm, innerlig till och med - med mina nära. Men jag kan knappt nudda känslor som ledsenhet eller att bli sårad. Helt ärligt nog bara för att det är känslor jag inte kan uttrycka och då blir om liksom till ett stort mörkt moln som jag måste bära, eller typ titta på, ha med mig, ha framför mig. jaja. Någon gång kommer det väl ikapp, eller någon gång kanske jag känner att jag måste gå i terapi och "jobba med mig sjäälv" eller rättare sagt jobba med massa skit som andra människor lagt på mig. Tills dess är kanske oövervinnligheten min drog. Eller kickarna.

 

Ikväll har jag stått och dansat runt i min lilla lägenhet länge länge till musik från min telefon och haft hörlurarna på och dunkat som fasen. Måste ju sett sjukt kul ut om man hade filmat och jag står och dansar utan musik :) Men alltså lyckan i att dansa. fyfan va kul det är.

 

Näe luddigt jävla inlägg alltså.

 

Nu ska jag kolla på paradise hotell innan jag ska sova. OCH IMORGON ÄR JAG LEDIG!!!!!

Kom förresten in på min kurs om mångkulturell pedagogik på period två om jag vill. HEJ HÖSTEN; HEJ PLUGG BÖCKER OCH CAFÈ BERLIN. vi ses där!!!

 

hösthösthösthösthösthösthösthöst