Lonito

Och jag tänker att vi alla står här med våra problem och kämpar. Alla är duktiga på sina sätt och jag på mitt. Och jag vet att man inte ska jämför problem för det funkar inte så. Men ibland kan det hjälpa lite och man kan se att man kanske ändå har förstorat sitt eget till proportioner som gäller liv eller död. Typ som den här kursen, herregud, och om jag får göra om den egentligen? Förmodligen skulle jag göra väldigt mycket bättre ifrån min och lära mig desto mer. Det är liksom så sorligt att något som inte egentligen selar så stor roll, helt plötsligt spelar all roll bara för att mitt huvud har bestämt det. Jag tror inte det är så jag vill ha det.

 

Idag har jag sovit hela dagen, därför blir det till att plugga hela kvällen. Men jag var så utmattad. Jag låter mig självklart vara det. Jag är inne och tänder ljus och dricker kaffe och lyssnar på poddar. orkar inte människor och det är helt okej för min del. Det blir så. Det är tecken på min utmattning. Och nu har jag tid att lyssna. Nästa gång ska jag bara se till att ge mig tid tidigare. Annars blir det så här, om inte värre. Men huvudsaken är att jag accepterar det och inte går ut och gör massa saker. Jag väntar till att kroppen och psyket vill igen, och jag vet att den kommer vilja. Jag längtar efter att vilja gå ut och käka middag, att ta en drink ute, att dansa hela natten, att fika, att träna hårda träningspass, att gå på date, att gå en tidig morgonpromenad. Men det kommer. Jag vilar tills dess <3