Lonito

Har värmt på ännu en kopp kaffe. Tänkt ljus och suttit och pluggat några timmar. Tänker på vad som står i litteraturen men på hur det sedan är ute på arbetsplatserna. Teori och praktik är aldrig samma sak. Precis som det mesta i livet. Jag vet mycket i teorin, mindre i praktiken. O livet då, vart vill du med mig eller vart vill jag med dig?

Det är så konstigt alltihop. Jag tänker på det här med självkänsla. att tycka om sig själv, i grunden oavsett mina prestationer. Tänkte att jag tycker ganska bra om mig själv, ibland. Men ibland är det bara ett djupt svart jävla hål där inga presationer i världen hjälper. Då har man förmodligen ingen vidare självkänsla. Allt har så många sidor jämt. Jag tycker vissa saker är viktigt, och att jag har bra egenskaper, att jag försöker vara en bra person. Men sen kommer allt det där gegget emellan. Och jag kan inte värja mig. Och jag funderar på vad jag ska jobba med. som vanligt försöker jag hitta lösningar, eller jag vill väl mest fly och kanske är det jag gör som oftast. Låtsas att jag jobbar med mig själv, men byter bara spår.  fokuserar på något annat. Men jag kanske måste lära mig att klara av vissa saker för att inte dö.

 

Nummer ett är att jag inte pallar auktoriteter. Jag blir liten, tyst, känner mig minst i världen och som att jag inte har något att säga till om. Kanske för att jag vill inte att det ska finnas maktförhållanden. bara för att någon har kunska kring ett visst ämne innebär detta inte att den är bättre än den som inte har samma kunskap. Bara för att någon har ett grymt jobb så är man inte bättre än dom som inte har ett jobb osv. Nu finns det ju människor som tycker så, och jag kan också få den känslan. Men hur gör man då för att inte slås ner till golvet eller börja tvivla på sig själv? Jag antar att man måste möta det, och våga prata och säga sina åsikter. Vi är alla människor. Önskar bara att jag kunde känna det i mig också. Att jag har lika stort värde som alla andra.

 

Nummer två är väl att jag måste lära mig att man inte kan lyckas med allt. ibland går det åt skogen. Stå för det och gör om och gör rätt. farligare än så är det inte. Jag behöver inte överkompensera med massa andra saker för att ha något att vara "stolt" över trots allt. Blir bara pannkaka.

 

Nummer tre är att jag vill lära mig att säga vad jag känner. Att inte alltid vara stark utan istället vara ärlig. riva muren. Det är inte farligt att behöva hjälp emellanåt.