Lonito

Tunga moln över vårt semestermål, vi har båda haft ett hektiskt år. Distans är vår enda chans. Gör en lista över sånt som jag vill ha, och sånt som jag mår dåligt av. Det är mycket som måste bort. Många som  måste bort. Bästa tiden är skymningen när första stjärnan tänds, den sista solen brinner av när allt kan vänta en dag till. Och lyssnar man riktigt noga kan man nästan höra hur Göteborgs trummor slår, ängsligt utan mål. Och kejsarens nya kläder, står högt i kurs i den världen där alla apar efter. Vi är tomma skal som suktar efter innehåll och fyller alla dansgolv. Mänsklig värme, snälla kom närmre. 37 grader celsius är allting som behövs.

 

Två och en halv månad har snart gått på det nya året. Det känns fortfarande som det inte riktigt har börjat. Att överleva istället för att leva.Och det är väl inte sättet som jag vill ha det på. Jag kan inte förklara det riktigt men det är det här med att plocka upp sig själv efter en tuff period som tar så lång tid. Man drar liksom ut på det för man vet inte hur man ska göra. Man fortsätter i gamla hjulspår istället för att stanna, bromsa upp. Och jag skulle vilja säga till mig själv, men fan Emma ryck upp dig nu. Du vet vad du borde göra, varför gör du det inte bara? Men det funkar ju tydligen inte så.

 

Näe nu ska jag dricka upp mitt kaffe (älska att dricka kaffe på kvällen, förmodligen för att det är "förbjudet") sen skulle jag behöva städa, göra matlådor, göra en powerpoint innan läggdags) imorgon är det ju jobb i 13 timmar så blir väl inte mycket gjort då. Näe emma styr upp nått. jag är ju så jävla bra på att planera min tid också. igår färgade jag håret btw. haha som alltid när jag behöver förändra nått i mitt liv tar jag tag i håret ;)