Lonito

Om mina helger alltid såg ut som den här helgen så skulle jag vara en lycklig människa. Tröttheten har varit överväldigande men jag har bara fått vara just det. Ätit lunch med fina vänner, bara varit jag och inte behövt anstränga mig. Sutit på centralen och det var stopp i tågtrafiken så där blev jag sittande i två timmar. Tittade på folk, gick runt, gick ut en sväng, satte mig på en bänk. Bara satt och liksom var jag, som människa. Eftersom tågen inte kom igång åkte jag hem och tittade på reprisen av lets dance, färgade håret blondt, eller orange. ja alltså mina jävla hår kriser. Men , men hade en helt underbar kväll med mig själv iaf. Sen upp tidigt på lördag för att åka till Skövde. Klockan åtta på ett tåg. Trött men lugn av att se landskapet snabbt rusa förbi. Lyssnade på samma låt om och om igen. Sen fika med Lisen, sen gick jag bort till mammas verkstad och fikade med henne. Gick ner till resecentrum och tog bussen till Mariestad för att fika med Malin och träffa min systerson. Alltså att hålla en pyttipyttibebis som sover, jag vet inte. Livet kändes sjukt. Den lilla människan. Och jag höll honom så nära och jag skulle nog kunnat sitta med honom i min famn i flera timmar och bara titta. Helt fantastiskt. Sen tog jag bussen tillbaka. bara satt igen. promenerade bort till mamma och pappa, käkade middag, tittade på tv och mamma höll min hand. Jag älskar henne så jag går sönder. sen blev det söndag morgon, jag gick till statoil kl åtta på morgonen och köpte kaffe, när jag kom tillbaka hade pappa vaknat och satt och käkade gröt framför ett gammalt svartvitt humorprogram. Så satt vi där och mös, sen åkte jag o mamma iväg o handlade lite till mig och sen skulle jag ta tåget tillbaka till Göteborg. Försening igen. Köpte en tidning och en cola och satt i två timmar innan tågen började gå igen. och sen på tåget lyssnade jag på filip och fredrik. I göteborg mötte jag upp anna för en fika, handlade godis och nu ikväll har jag plöjt rederiet-avsnitt på svt play. Den här helgen har jag sluppit äckliga egotankar som bryter ner. Det har inte konstants hörts en röst som säger till mig att jag är äcklig, värdelös och ful. Det har liksom varit tyst i mitt huvud. Tyst och fint. Och hela jag har ibland spruckit upp i ett leende,  och förundrats över hur skönt det kan kännas att bara vara.  Hur skönt det är att faktiskt få vara trött och att slippa tvinga sig till något och hinka två redbull. Jag är så tacksam för den här helgen.