Lonito

och när man når till den punkten att man lovar sig själv att aldrig mer röka en cigg, att varje dag börja dagen med en kopp varmt vatten med citron, att äta frukt en gång om dagen minst, att alltid komma i säng innan tolv osv, ja då kan jag säga att det gått långt i sjukdomsförloppet.

Ikväll har jag hostat sönder min hals och har så ont i min mage va. Jag har glömt hur det är att vara frisk. Min enda önskan är att få vakna utan hostanfall imorgon. Okej om jag fortfarande är sjuk, men låt mig slippa hosta var 30 sekund så att jag spyr. Orkar verkligen inte. Min kropp är så trött på att hosta. Det känns förjävligt. Ett liv pågår utanför mitt fönster men jag måste ligga inne i min säng. Jag äter makaroner från kastrullen (hatar makaroner), äter glass ur paketet och suger i mig chokladsås från tuben. Alltså låt mig få bli jag igen. Vidrigheten i det här. Jag ska värdesätta varenda frisk dag efter det här. (och jag vet att jag är dramatisk, blir sjuk typ en gång om året, känner alltid såhär och tur är väl att man glömmer bort hur det känns mellan gångerna). Men åh jag blir så jävla arg att jag inte kan göra nått för att det ska bli bättre. Är så deppad.

Nu ska jag försöka sova o lyssna på alex o sigge. Snälla låt mig somna mellan hostattackerna.

Jag hatar att vara sjuk/krasslig. Att vara bakis är väl snäppet värre, men det är man ju också bara en dag plus att man alltid har vållat det själv. När man är sjuk så är det inte ens egen fel men man måste ändå uthärda det. Konstiga känslor far genom kroppen och jag är inte riktigt mig själv när jag är sjuk. Konstiga tankar ploppar upp, ifrågasättandet får fart och man blir så oerhört egocentrisk (det kanske jag är annars också men inte på samma sätt). Jag vet liksom inte vad jag känner inför nått. Sover för länge, uppe för länge, äter för mycket, dricker för lite, helgdag blir som veckodag och jag tappar liksom bort den där känslan jag brukar ha för livet. Meningslösheten knackar på och lägger sig som en våt filt över lägenheten fastän jag tänder ljus och försöker få till någon typ av mysig stämning. Jag missar dagsljuset och mörkret knackar på lite för tidigt dessa dagar. Min säsong av rederiet är slut och jag orkar inte riktigt ta upp den nya boken som jag lånat på bibblan. Min kropp vill röra sig, se saker, känna höstkylan, promenera med podd i öronen, springa till italobrothers ner längs Gibraltargatan och upp för Eklandagatan, jag längtar efter spinningpasset med Ludwig, efter redbullen och chokladbitarna jag tar innan, jag längtar efter en god kopp kaffe och efter längtan, hoppet och att se fram emot saker.

Och grejjen är at jag är inte ens speciellt sjuk. jag har varit lite paj sen i fredags, vilat mig sedan dess. Tre dagar av lite förkylning, snorighet och orkeslöshet gör att jag blir konstig. Ja,ja märkligt är det. Men är väl kroppens sätt att säga till att varva ner. Men fyfasen för det ändå.

 

För att pigga upp så färgade jag håret ikväll iaf med en gammal blekning jag hade liggandes. Nått får man ju göra så att säga. Näe nu ska jag väl kolla plus på svt play. Vill vara trött o sova, men inte en skymt av John Blund än så länge.

 

 

 

Du får göra precis som du vill Emma. Och jag tänker att det är nog de finaste orden någon kan säga till mig just nu. Och jag får höra dom, ofta. Jag får göra precis som jag vill. Tryggheten i det gör mig alldeles varm.

Jag får gå mitt i natten, jag får ligga kvar så länge jag vill på morgonen, jag får gå ut och lägga mig på soffan, jag får ta vad jag vill i kylen och brygga kaffe när jag känner för det, jag får ha en egen tandborste i en kopp och min laddare sitter alltid i kontakten, jag får välja sida av sängen, jag får vilja ha sex eller inte vilja ha det, jag får bjuda på middag, jag får säga vad jag gillar och inte gillar, jag får ha på mig kläder att sova i om jag vill, jag får säga att jag är ledsen om jag är det, jag får säga om jag känner mig besviken, jag får pussa på hela hans kropp innan vi somnar, jag får titta på debatt fast det kryper i hans kropp och vi inte alls tycker samma, jag får vara hora/madonna och människa samtidigt, jag får titta på porr och ha ett förflutet, jag får ha olika stilar och dåliga vanor, jag får berätta men jag behöver inte om jag inte vill.

 

Och det där är bara ett blandat axplock av saker som jag inte fått göra för/med människor förut, under lång tid. Och oavsett vad som händer så kommer jag alltid vara honom tacksam för att jag fick göra precis som jag ville.