Lonito

Känslan när man gör saker som man tänkt att göra, obeskrivlig. Jag fullkomligt älskar den. Förmodligen för att jag alltid tänker att jag ska göra hundra saker och gör ungefär noll av dom. Felet ligger ju i att jag tänker på för mycket saker som jag borde göra. man ska väl istället skala av och faktiskt då kunna göra något av det man tänkt. Fast jag vet inte, jag är ju inte den här ta-tag-i-det-människan kanske. Men jag älskar de dagar då jag är det!

Som nu när jag faktiskt tog ut en macka från frysen redan igår, för att göra iordning den och ta med till skolan och kunna äta den där. Eller att jag faktiskt gick till skolan överhuvudtaget. Att jag satt och väntade en och en halv timme på studievägledaren för att kolla så jag fixat det där med kurserna rätt. Att jag skrev av alla lektioner och salar från två kurser och jämförde de med varandra och det står nu prydligt och fint i min kalender. Att jag frågade om jag fick vara med i en basgrupp. Att jag stannade kvar efter lektionen och pratade med läraren. Att jag skrivit ner all litteratur jag behöver köpa och vilka böcker jag har hemma. att jag bokade om mitt spinningpass och gick dit efter skolan och fick mig en endorfinkick trots tröttheten som härjar i kroppen av för lite sömn.

 

jaja nog om det. Nu har jag fått i mig ett stort kvällsmål och ska ta en dusch och förhoppningsvis en fika med Malin. Sen blir det bums i säng för att gå till nästa upprop imorgon.

 

haaaaj