dags att ta tag i nästa bok
Älskar att skita i världen ibland.
Idag har jag legat i sängen och läst ut barn samtalar sig till kunskap. Har precis satt på en kanna kaffe och ska ta mig an den andra boken strax. Vila, läsa, vila läsa. Tittat klart på rederiet också. Så nu är det några veckors väntan igen. Men vi hade en fin natt, jag och rederiet. Höll mig sällskap mitt i allt. tryggt på något vis.
-----
Och som hon hade tittat på sin telefon de senaste veckorna. Räknat ut, dagar, vad skrevs, försökt tyda något otydbart. Hon visste inte varför, bara att det alltid blev på samma sätt, gång på gång. Att lära sig något nytt var det tydligen inte tal om. Och det enda hon kunde tänka var att, jaha så var det bara slut, sådär? Något som hade hållt på förevigt. Hon visste att det var såhär det skulle bli, kanske till och med att det var såhär som det skulle kännas. Och hon visste att tid gör att man glömmer. Det brukar komma i cykler, först är det ganska lätt men sedan blir det svårare, och sen brukar det bli lite lättare igen. Kanske måste man förlika sig med en tanke som känns otänkbar. Och hon visste att det här inte var rationellt tänkande. Inget rörande honom hade någonsin varit rationellt. Mer som en dröm, eller mardröm.
Sedan en dag på väg till gymmet kör en bil förbi. Hon skulle kunna se den där bilen på en kilometers avstånd och ändå känna igen den och få kalla kårar. Hans bil som hon åkt så många gånger i. Den bilen där han alltid haft ena handen på ratten och andra handen på hennes lår eller i hennes hand. Den här gången satt varken han eller hon i bilen utan någon annan. Hon förmodade att det kunde vara hans nya tjej som fått låna hans bil. Det hade trots allt gått så lång tid utan ett livstecken att man absolut hade kunnat hinna starta upp ett förhållande. Till och med vara lyckliga och kanske vaknade de upp brevidvarandra i morse och drack kaffe ihop. Hon tar ett djupt andetag, svänger upp på gatan till Friskis och Svettis och kör ett spinningpass utav bara helvete och tänker att det är som det är. Det är som det skulle bli.
På fredagskvällen skickar hon iväg ett sms till vindsurfarkillen och han frågar direkt om hon vill komma över på vin och en film. Varför inte, man lever bara en gång och yadayada och ikväll mer än någonsin behövde hon någon som pillar en i håret och killar en på armen och alla vänner var ändå upptagna eller bortresta. Han går tidigt till jobbet på morgonen efter och hon virar in sig i täcket, hämtar godispåsen från igår och lägger sig tillrätta i hans soffa framför den omänskligt stora tv:n. Bara någon timme, innan hon åker hem till sitt, till det livet som väl egentligen är hennes. Hon tänker att hon lever som olika parallella liv väldigt ofta. Det känns i och för sig ofta ganska spännande, men aldrig heller helt på riktigt.
Det går några dagar, veckan drar igång på riktigt och hon får fokusera på annat. Läsa intressant litteratur och återigen komma på att hon faktiskt tillslut kommer få jobba med massa härliga barn varje dag. Åter igen korsar tanken kring att bara lägga tid på lite viktigare saker ett tag. Typ sluta leta efter mannen i hennes liv. Så jävla ovärt ändå. Och den tanken gör henne lugn. För ett tag i alla fall.
Och så blir det fredag igen. Hon har alltid älskat fredagar mest i veckan. Tid att göra allt och inget. Den här helgen har hon bestämt ska gå i pluggandets tecken för att underlätta inför veckan. Men också för att det är väldigt roligt att plugga. Fredagen ska dock bara vara lugn, hon ska titta på tv, äta gott, färga håret kanske och njuta av att man faktiskt till och med kan tända lite ljus på kvällen eftersom hösten verkar vara i antågande. När klockan är omkring tio så plingar det till i telefonen. "Hej! Kikar du på matchen :)?" Trots att det smset tiill synes inte inehöll något så innehöll det allt. Hon vet att han inte skulle skicka det där sms:et om han hade ett seriöst förhållande med någon annan. Och han skulle inte skicka det smset om han inte ville ses. Egentligen hade hon inte behöv svara ens. Om hon hade haft svårt att andas i månader nu, så var den enkla lilla frågan :Kikar du på matchen, hennes klara luft och andetag som skulle gå att ta hela vägen. Hon hade tänkt att hon skulle bli upprymd av smset, det blev hon inte. Men en liten trygghet lade sig som en filt över henne där hon satt i hennes lilla studentrum och tittade på tv4 nyheterna med ett glas cola i handen. En smskonversation som vara i fyra timmar. han släpper den inte trots att den inte har ett egentligt syfte. Men hon vet att han vill ses. Inte just för att det är hon, men det skiter hon i. De där händerna runt hennes midja, bara en gång till. sen kan hon kanske lämna det där. Läpparna mot hennes, det fasta greppet i hennes hår, runt hennes nacke. "vad gör du nu?" "Tittar lite på tv. Vad gör du?" "samma samma :)" Klockan är 02.01 och vi har smsat klart. Jag svarar inte på det sista. Hon vet att han ändå tar det han vil hal. Som det alltid varit. Hon ville mest bara veta att han finns där ute, någonstans, och inte älskar någon. kanske.
Knack,knack,knack. Tyst så att man knappt hör det. Helvete. Det kanske har gått max en kvart sen senaste messet. Hon smyger fram till titthålet på dörren. Som många gånger förr. Men nu var det flera månader sedan. hon känner inte igen skjortan men hon känner igenom honom alldeles för väl. Hon vet hur hans skäggstubb känns mot hennes kind, att de där ljusbruna ögonen fortfarande är bland det vackraste hon vet och att han passar oförskämt bra i den där ljusblå färgen på skjortan. Försiktigt öppnar hon dörren lite på glänt för att möta hans blick. Och det känns ungefär som att falla sju våningar ner från ett höghus. Går inte att värja sig. Tar ett steg ur lägenheten och så stänger hon dörren bakom sig. i korridoren utanför är det strålkastaljus. hon når upp till hans bröstkorg. Hon vet inte vad de pratar om egentligen. Det är alltid som att tiden stått still på något konstigt sätt och de låtsas som ingenting. hon har redan bestämt sig för att han inte ska få komma in. Men vad gör en oskyldig liten kyss i korridoren? hon bestämmer sig för att inte tänka efter och hon låter honom sakta ta sin händer och stryka bort allt hår från hennes ansikte. hans fingrar vandrar över hennes kind, ner mot halsen och bak i nacken. Hon ställer sig på tå och kysser honom försiktigt. Det känns mjukt, varmt och kallt på samma gång.
Kommentarer
Trackback
