lördag
Vad rör sig i mitt huvud dessa dagar
Jag känner ganska lagom mycket. Tar det lugnt. Jag vaknar inte med något jobbigt, tycker att morgonen är en fantastisk stund med kaffe och nyhetsmorgon. Att det blir ljusare ute känns ganska jobbigt, men jag försöker tänka att min kropp behöver ljuset, att det kan vara härligt ibland ändå. Jag tänker på mitt yrkesval, att barn gör mig levande och lycklig. Att jag längtar efter att få plugga till specialpedagog. Att erfarenheter gör mig rikare. Men jag skulle behöva mer samtal kring vad man gör, kring varför saker är som dem är. Vuxna samtal som hjälper mig att utvecklas. Jag är lycklig över att jag inte längre har sömnproblem, det tyder kanske på att jag inte har massa underliggande problem som behöver bearbetas varje natt. Något sådant i alla fall. Jag är lite olycklig över att energin jag har måste fördelas och med ett 100% jobb blir annat lidande. Jag vill ge mina relationer mer än mitt jobb egentligen. Men jag tänker att detta också är precis i början. Kanske kan kroppen lära sig att portionera energi på ett annat sätt längre fram. Annars får jag ta ställning till det senare. Sen vet jag ju att träning gör att jag får mer energi utöver jobbet. Jag tänker på tvåsamheten. Det som vi i vårat samhälle har skapat. Av rädsla för ensamhet kanske. Men oj vad jag tror människor kan känna sig ensamma i den., Ett stängt rum där man inte låter någon annan komma in. Tvåsamheten kan också vara fin, eller rättare sagt så är relationer som man vågar lita på fina, Att man vågar släppa in, vågar vara med och i det. Vad vill jag ha av mina relationer? Vad vill dem ha av mig? jag tänker att ibland får an faktiskt satsa lite. Jag är ju så dålig på det. Jag låter alltid saker i mitt liv bli till en slup Det hände bara. så blev det bara. Jag tar några steg men kan liksom inte erkänna vad jag vill, vart jag ska, vilken väg som skulle vara den härligaste. Alla dessa frågor utan svar. Som vanligt med andra ord.
Dags för skavlan :) HEJ
Små ögonblick
Ibland består en dag av väldigt många lyckliga ögonblick. Idag var en sådan dag.
1)Det började med att det var fredag, jag har min tidiga dag på jobbet och sedan två helt lediga dagar
2)Jag står på jobbet, dricker mitt morgonkaffe och jag hör att första barnet kommer i tamburen och hör att hon säger till sin pappa att hon vill att Emma ska vara där. Jag går ut i hallen och sätter mig på huk och jag möts av det största leendet och hon rusar in i min famn.
3)Vi hade tre barn totalt idag. Hörde jag mysigt? Det blev Pippifilm och kakor :)
4)Fina och faktiskt djupa samtal med kollegor
5)När han och jag sitter och dricker kaffe, äter choklad, pratar och löser korsord i hans kök
6)Att vi lyckades åstadkomma fyra helt perfekta semlor
7)Blir fylld av skratt och kärlek när jag mimar att han ska skippa pelargonberättelsen till sin mamma. Under tiden hon frågar kring den så försöker han febrilt komma på en vit lögn om att han har fått den på jobbet (Jag förstår att det här inte låter så roligt men alltså skrattar så fort jag tänker på det) För det första hade vi ju bara kunnat säga att jag fått den av en kompis (men nähe det tyckte jag tydligen inte var en bra idée), minen på Erik då han inte fattar varför han inte kan säga det plus att han inte kommer på nått annat att säga så han drar ut på det och mumlar ett jäkla tag, och hans mammas fortsatta kommentarer om den och att hon inte ger sig i att fråga var den kommer ifrån, och till sist, att det han kommer på är att han fått den via jobbet (och till det hör ju att han jobbar varannan lördag på en sportaffär) Och sedan, om man vet hur den här lilla vissna pelargonen ser ut, - ja då blir det ännu märkligare att han skulle fått den på jobbet av öh.. nån? Hahaha ja men jag skrattar fortfarande.
Dags att sova bort den här förkylningen nu tror jag!!
