Lonito

Är det då äntligen dags att summera? Vad har jag lärt mig? Blev jag lite klokare? Räddare? Lyckligare? Mer tillfreds? Vågade jag? Många frågetecken men mindre svar. Förmodligen för att man inte behöver ha något svar på allt detta. Livet är ändå ingen rät linje, en bana att följa (fast att vi hemskt gärna vill tro det). Det är kanske mer som en tågstation. Eller ett tåg. Människor kliver av och på från ens eget lilla tåg. Vissa stannar för alltid i den lilla bistron, välkomnar en med en öppen famn och en kopp kaffe utan att man behöver säga ett ord. Andra åker bara med någon station för att sedan aldrig återvända. Vissa kommer tillbaka om och om igen för att det ibland kan vara svårt att släppa taget. Vissa gånger går det tåget alldeles för fort, helt fel människor har tagit plats och känslan av att man är på helt fel spår ;), infinner sig. Jag vet inte om det här var en vidarebra liknelse, men det jag vet är att jag älskar att åka tåg. Att vara på väg men samtidigt vara lugn. Kanske ska vi damma av den gamla klyschan att det inte är målet utan färden (eller hur den nu går) dit som är det härliga. I mitt liv behöver jag:

 

- Något lustfyllt att göra

- Någon härlig att älska

- Något spännande att hoppas på

 

..

 

Jaja, vad hände 2013 då?

 

Vi började med att fira in det nya året