Lonito

Hej hej bloggen.

 

Äntligen lördag. Favoritdagen på hela veckan. Har suttit och knarkat träningsbloggar och dricker kaffe. Tänk om ag kunnat bränna av en härlig lååång morgonjogg. Men icke. Fy fan så ynklig man känner sig när man är krasslig. Och ja jag har ju varit konstant sjuk nu så det är ju kul. Har jag någonsin tyckt såhär synd om mig själv? Ja jo det har jag väl. Mår ändå helt okej just nu. Och jag behöver inte lyfta ett finger idag eller imorgon. Grejen är väl bara den att jag VILL lyfta ett finger.

 

Imorse när jag gick upp gjorde jag iaf en supersmoothie till mig. (haha varför vill man radikalt förändra livet när man är sjuk)? Eller radikalt var väl att ta i, en liten smoothie kanske inte är det radikalaste jag gjort. Men dock var den god och tror stenhårt på att den kommer hjälpa mig att hålla mig mer frisk ;)

 

Hacka bladspenat, pressa en apelisn, några droppar citron, riven ingefära, en halvbanan och lite soja mjölk - mixa med mixerstav. Drick! (i bara den här drinken ingår mer frukt och grönt än vad jag äter på typ en hel vecka).

 

drömmer om muskler och en stark kropp som orkar. sorry för ytligt inlägg. Men ibland är jag ytlig, ibland är jag osmart, smart, klok, bäst, sämst, grym, underbar, härlig, konstig, knäpp, mysig osv. Så många sidor ska rymmas och bråka med varandra emellanåt.

Har börjat läsa Zandra Lundbergs blogg. Tycker så mycket om henne. Känner igen mig så mycket också.

 

"Det går … rätt bra. Jag har inte en helt oproblematisk inställning till att jinxa någonting med kosten. Risken är att mat börjar ta upp större och större plats i huvudet och plötsligt sitter jag där igen, och ägnar typ 75 % av mina tankekraft på vad jag borde och inte borde äta. 

Så där har jag förövrigt känt varje gång någon ny jävla diet dyker upp. Jag funderar om jag kanske inte borde börja justera kosten lite mer mot LCHF- eller 5:2-hållet. Jag smyger med mina tankar och jag skulle ALDRIG berätta för någon att jag går på den senaste trenddieten. Men inne i huvudet smider jag planer om hur jag kan förändra kosten så det ska märkas så lite som möjligt (och jag lite obemärkt bara ska lyckas gå ner de där sista fem-åtta kilona). ”Nej, jag tycker inte så mycket om att äta frukost. Och jag står mig bra på den här lilla soppan till lunch, det är inga problem”. Eller ”jag har alltid haft väldigt svårt för potatis”.

Alltså ni hör ju … haha! Jag skäms. Men det är inte jag. Det är bara mina sjuka tankar. Och under många år har jag identifierat mig med mina tankar. Jag har trott att jag ÄR allt det där märkliga som försiggår där uppe. Det är jag inte. Tankar är bara tankar. Jag kan en hel drös dumma tankar om att jag inte duger, att jag är ful, fet och sånt – men det betyder inte att det är så. Och det är väldigt viktigt för mig att varje dag påminna mig om det".