Lonito

 

 

Jag pendlar mellan att vara logisk och rationell till att ja helt enkelt inte alls vara det. Nummer ett så känner jag att relationer som kan gå sönder på en kväll, ja det är åt helvete med dom. Att saker som man byggt upp helt plötsligt bara är något helt annat Man ska bestämma att nej, nu är vi inte det som vi var för två timmar sedan. Självklarheten i att röra vid varandra slits bort från en. Att bry sig om varandra ska nu bara finnas i huvudet och ett sms som frågar hur dagen har varit ska man från och med nu strunta i. Man ska nu hålla sig på sin kant, ta milsvida steg bakåt från en relation där man har pratat varje dag. Det är inte speciellt konstigt att man håller sig i från kärleksrelationer när dom alltid ska hänga på en skör tråd. Att det är allt eller inget i så många fall. Och jag är också formad av den här världen. Jag vet inte heller om jag skulle kunna sitta ihopkrupen i hans famn i soffan mer, som vi har gjort så ånga gånger förut. Men förhoppningsvis kan man skapa en annan typ av relation om man verkligen vill. Kanske behövs det lite perspektiv och tid - eller så är det som han säger; Man säger alltid att man ska vara vänner efteråt men att det aldrig blir så.