Lonito

Ja illamåendet ger inte med sig, nu har det nästan blivit till ett vanligt illamående som att man är sjuk. Det är otroligt tråkigt och ganska jobbigt. Jag springer fortfarande upp på toan typ två ggr per natt, dricker massa vatten. Är inte dödstrött längre. längtar efter min vanliga kropp. Funderade på att jag kanske borde sagt till barnmorskan att jag haft ganska starka ätstörningar. Hittills har jag frossat i nio veckor, resulterat i fem kg viktuppgång (bebisen väger typ 2 g). Jag tittar på bilder på magar för att se hur de ser ut på andra i olika veckor. Ett absolout helt osunt beteende. Det konstiga är att innsn kag blev gravid så var jag inte alls speciellt fixerad vare sig vid mat, vikt eller kropp. Men bara för att jag vet att min kropp kommer förändras, bli slit stor oxh orörlig så bryr jag mig jättemycket. Det är inteså att jag gör nptt åt det, jag mår illa och orksar inte. Men dom här jävla äcklliga tankarna jag har.... Kommer de bli bättre nör jag förstår att nått ligger i min mage eller när jag får en riktig gravidmage eller är jag dömd att ha ångest igenom hela det här? Det var ju ibte såndet skulle vara att vänta barn. Jag trodde jag skulle stå där klappandes påp magen och viljs visa hela världen.

 

 

Helt ärligt ingen dans på rosor just nu alltså.

 

Barnet

 

Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla o näsa förenas. Öron och näsa syns o ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är ca 2 milimeter. Embryot blir känsligare på flera sätt då det uyvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu och i den här veckan börjar könsorganet att anläggas.

 

 

Mamman

 

Mångakvinnor börjar oroa sig vid den här tiden. Du kanske oroar dig för missfall, för hur barnet kommer att bli, förhållandet, viktökning, jobbet eller andra saker. Många funderar oxå på om de vill ha barn, även om det var planerat.

 

 

Mår inget vidare faktiskt. saknar redan allt med mitt vanliga liv. Inte för att jag inte kan göra allt nu egentligen (förutom att röka och dricka då) men med det här illamåendet så har jag ungefär noll lust med allt. Mår iofs sämre när jag sitter här i soffan men kraften som jag behöver för att ta mig ut finns liksom inte.

Jag tänker mycket på att jag inte kan springa, inte orka träna, att jag kommer bli orörlig, stor - vilket ger mig någon typ av ångest. Jag vill såklart inte ha den ångesten, jag försöker jobba bort alla dom tankarna med det är piss-svårt. Jag vill ju bara att jag ska tycka att det här känns gött, mysigt, osv men ja nu är det svårt iaf. Det känns också som att det är en evighet - som att jag inte kommer bli mig själv igen (vilket jag längtar efter och hoppas).

 

så livet just nu är att jag sover dåligt på nätterna (vaknar flera gånger, måste gå upp och kissa eller dricka), jag mår illa till och från hela dagarna (ibland blir det lite bättre av att jag äter men ibland funkar inte det heller), väldigt trött, krypningar i benen på kvällen och någon form av ångest och rastlöshet i kroppen.

 

v 8.

embryot är ungefär en och en halv centimeter långt. än så länge mäts längden som en rak linje från huvudet till stjärten.

nu kan embryot göra några enkla rörelser. Armen har fått en armbåge, på händerna börjar fingrarna att växa ut m. simhud mellan, och tårna börjar utvecklas. Ögonen håller på att få ögonlock, men sitter ännu långt ut på sidan av huvudet. I munnen håller gommen, tungan och anlag för tänder på att bildas.

En liten del av tarmen ligger i navelsträngen strax utanför magen. det beror på att tarmarna växer så fort att de inte får plats inne i kroppen

 

i gravidkroppen:

nu växer livmodern och blir lika stor som en apelsin, men den går ännu inte att känna utifrån. Det kan kännas som mensvärk när den växer och tar plats. många kan behöva kissa oftare än vanligt. En orsak kan vara att livmodern trycker mot urinblåsan.

det är vanligt att tycka att viss mat är äcklig. håret kan förändras och kläderna kan kännas trånga. En del får akne.

 

Tänkte att jag skulle skriva om när jag plussade på den lilla stickan. tänker att det är fint att ha det dokumenterat, för vad som än händer kan ju ingen ta ifrån mig att jag faktiskt alltid kommer ha varit gravid. Även fast att jag tvekar på att jag är det emellanåt.

 

Den 8 januari skulle jag tidigt till sahlgrenska sjukhuset för att ta mitt sista och tredje blodprov för att se om jag hade någon ägglossning alls. mitt uppe i en fertilitetsutredning alltså. Jag bestämde mig för att på egenhand använda ägglossningsstickor för att förbereda mig på vad som senare skulle kunna komma upp i ett samtal med läkarna. Typ nej Emma du har ingen ägglossning, men det kan vi avhjälpa med en hormonbehandling (tabletter och sprutor). Jag tog sex stycken ägglossningstester under sex dagar och alla visade negativt. Jag hoppade över att testa på söndagen och sprade mitt sista test till måndag den 8 februari på morgonen då jag skulle ta mitt sista blodprov. Kissade på stickan och väl efter någon minut dök det upp två nästan lika starka streck brevid varandra. bingo! Enligt testet skulle jag ha ägglossning om 40-70 timmar. (om nu testet visade rätt vilket jag också tänkte att det kanske det inte gjorde osv, orka) Men jag åkte till salhgrenska, lämnade mitt blodprov. På kvällen sedan körde vi vår egen lilla heminsimination, även på tisdagen kvällen därpå. Till saken hör att vi har ju kört detta ganska många månader, dock har jag aldrig testat ägglossningsstickor. (fråga mig inte varför jag som ändå läser på och testar allt, men detta hade jag inte gjort, tänkte att jag hade koll på den) men den visade ju sig ligga typ fem dagar seanre än vad jag hade tänkt. Några dagar gick, jag och Erik åkte och bodde på ett litet hotell på tjörn, lyckades till och med få till ett litet ligg på lördagskvällen. dagarna gick, det blev en vecka efter ägglossning, det blev 14 dagar efter ägglossning och ingen mens kom. Jag kände verkligen ingenting speciellt, inga ömma bröst, ingen mensverk (allts¨ingen tecken på mens men inte heller någon på graviditet) på söndagskvällen. På måndagen 22 februari drog jag ock köpte två graviditetstest, apotekets egna. Gick in och skulle duscha på kvällen och innan det kissade jag på stickan och lade den framför mig på golvet. ett litet litet litet svagt streck uppenbarade sig i den ena rutan. Man kunde absolut se det med blotta ögat men det var väldigt svagt. Jag tänkte att det kan ju visa fel. googlade runt efter bilder på svaga streck och hamnade på familjeliv där de flesta menade att syns det ett streck även hur svagt det än är så är man gravid. Hmm..

På måndag morgon gick jag återigen upp och kissade på sticka nr två, fortfarande ett svagt streck där. Kanske ändå är det nått.. Men jag sa inget till Erik och gick till jobbet.

Jag slutade tidigt den dagen och gick ner till stan för att möta anna på en fika kl två. jag var inne runt kvart i, smög in på apoteket brevid fiket och köpte ett dyrt clearblue test. På dessa test så står det klart och tydligt GRAVID eller INTE GRAVID. står det att man r gravid kommer det även upp hur många veckor det är. Jag beställde en latte och tog en plats, och gick till toan med min väska och testet välä gömt. Kissade på stickan och timglaset kom fram, jag väntade en minut, två, tre och så helt plötsligt slutar timglaset på den lilla lilla skärmen att blinka - GRAVID 1-2 veckor. Det kändes sjukt och så himla härligt. Jag skyndade mig ut till min latte, satt och tittade ut genom fönstret med mitt brännande graviditetstest i väskan. HERRE GUD, JAG ÄR GRAVID. det tog sig. en liten spermie hittade till mitt lilla ägg och fastnade.

 

Nu har det gått en vecka sedan testet - enligt min natural cycles app är jag i vecka 5+0 (dvs att jag precis har gått igenom vecka 5 och in i vecka sex) Vikten på det jag har i min mage är 0 gram, ch längd 5 mm. Hjärtat slår nu i 100-160 gånger per menut (jag har alltså två hjärtan i min kropp) Ansiktsdragen så som näsan, munnen, öronen och ögonen börjar formas. Embryot är nu lika stort som en apelsinkärna.

 

Hur känns det då?

Jag är otroligt trött på kvällen. alltså sådär så jag kan somna sittande (har aldrig hänt tidigare) Jag känner mig mycket mer "mysig". vill gärna ha Erik nära, ligga och kramas (faktiskt på ett annat sätt än tidigare). Jag mår inte illa men är sällan hungrig. jag äter dock såklart ändå! Jag känner mig uppsvälld. kan gå en dag utan att göra nr 2, vilket inte hör till vanligheterna. Jag sover bra, vaknar pigg, mer törstig än vanligt. Lite ont i brösten och de känns lite större.

 

på torsdag ska vi på nått infomöte och nästa vecka har jag min första tid med barnmorskan Lena.

 

Sedan till det lite mer jobbiga, mellan vecka 9-11 sker de flesta missfallen. Jag tittar inte varje gång om det är blod i trosorna (förmodligen för att jag vet att skulle det här bli ett imssfall så kommer det nog göra rätt jävla ont och kanske inte bara komma lite blod på pappret.). men aa det vet jag ju iofs inte. Däremot så tänker jag ju att det borde kännas mer att vara gravid, borde jag inte må illa nu? man ska tydligen kolla så att tecken som man haft inte bara slutar för det kan tyda på att nått är fel. Men jag har haft mina dagar av oro, och det har lagt sig lite. Jag är ju inne i karusellen nu. jag kommer gå på ett möte, jag kommer veta om det händer något. Jag hoppas att det här går bra, jag hoppas att jag kommer få komma på ett ultraljud i vecka 14 och se att det är en bebis där inne, jag hoppas så innerligt att jag ska få vara med om att jag får tänka när jag vaknar: Bebisen, lever du? Är du vaken? och någon därinifrån kommer svara med en liten liten spark.