v 32
Att
vänta
på
något. Jag är så dålig på att vänta. Att leva i nått ingemansland där man inte kan ta ett enda beslut. Jag kan inte tänka på framtiden för jag har liksom inte en aning om hur den kommer att kännas. Återigen väntan. Det känns inte som att jag bestämmer något i mitt liv just nu (med det sagt så menar jag inte att det är så men känslan är sådan). Ibland känns det som jag murar in mig i ett hörn, går hemma och väntar, längtar efter något, vill ha saker att göra, vill kunna drömma om att förändra livet. Så deppigt och tråkigt och ensamt emellanåt.
Jag vet inte vad jag vill, men kanske att få känna mig lite inspirerad, lite odödlig åtminstone ibland.
Men oavsett att det känns såhär nu så kommer jag ihåg att jag verkligen ville ha ett barn.
Jag visste att jag ville ha ett barn mer än tex tvåsamheten. Att vara gravid har verkligen varit sjukt jobbigt på så många sätt (otroligt häftigt vissa tillfällen såklart) men jag tänker att allt kommer vara värt det när väl Vide finns på utsidan, när vi får kramas, pussas och lära känna varandra.
Saken är den att allt i mitt lv handlar inte om att vara gravid, men allt handlar om att jag vill komma ur det här vakuumet och inte ha hela mitt liv förbestämt.
Kommentarer
Trackback