Lonito

Jag ler mest hela dagarna, jag lyssnar på musik som jag älskar när jag diskar gårdagensdisk på mornarna, jag pluggar några timmar på biblioteket och tycker att det är super intressant att veta hur barns barndom såg ut från ett historisktperspektiv, jag lyser upp lite när jag får sms från någon eller en kär vän eller en mamma som bryr sig mer än någon annan, jag går på föreläsningar och skrattar hysteriskt fast man verkligen inte får, vi ritar i varandras block och jag känner mig som 16 igen, vi fikar nästan varje dag efter skolan och skippar det sista av dagen, jag har slutat träna för det ger mig nog mer ångest än välmående än så länge och det är bland det bästa jag slutat med det här året :P, jag sover med någon ibland, jag shoppar lite för mycket och speglar mig med dom nya kläderna lite för länge, jag känner mig vacker väldigt ofta, jag ser sådär allmänt cool ut som jag känner mig ibland :P, jag har börjat ha kläder som jag verkligen tycker är snygga och trivs i och som är jag nu, jag vandrar avenyn upp och ner för att titta på vackra pojkar i chinos och stickade tröjor, jag köper en redbull om dagen minst, kaffe är det bästa jag vet och på bibblan kostar en kopp bara 18 kr inklusive påtår, jag älskar att dansa på ett fullt dansgolv på bryggeriet, eller halsa öl vid ett bord där man bara sitter och snackar, jag kan ta en dag för vad den är och gör den till något bra trots att man är själv, jag känner mig oftare själv än ensam och det är en otroligt positiv känsla, jag damsuger flera gånger i veckan och bäddar sängen varje dag, jag tänder doft ljus och tittar på idol och njuter av deras sång, jag luktar gott för jag har dkny:s bodylotion varje dag, jag har köpt ett par fina vita tygskor som jag älskar.


Tänk vad det är skönt ibland. Det är skönt med lite kaos, som jag har runt mig just nu. Men jag gillar det, så jag tar vara på det när det infinner sig.

Det bästa som finns är att tycka om sig själv, sin personlighet och hela en själv så att det bara blir så att man lyser. Man är fin innifrån och ut. Det är vackert.

Nu ska jag plugga och kika på Debatt och dricka te, känns som en bra onsdag alltså :)

kärlek!

cook along på tv nu :) fyfan vad det är bra! Men förövrigt måste jag sluta använda dator eller iaf läsa bloggar, och sen lägga ner tv:n då det råkar ta lite för mycket tid av min plugg tid.
sååå ja det har blir nog sista programmet i veckan, förutom idol då, blir lite svårt att skippa :)

imorgon är det föreläsning, sen ska jag läsa ut mig äger ingen ( som jag inte har börjat på än ) blir nog en sen natt, men så kan det vara ibland. är ju ledig ons,tors så det får vara så :)


Sitter och lyssnar på she should be thanking you av sterling simms och har fortfarnade inte kommit fram till vem han sjunger om. men ändå älskar jag den, men den är konstig. Verkar som att man ska tacka sin killes ex för det man har nu. Eller kanske hans bästa vän. jag vet inte. konstig men vacker.


Alltså, dom här underbart vackra små sakerna är ju bara helt.. jag kan inte ens sätta ord på det. Ibland undrar jag om det verkligen är jag som lever det här livet, på ett positivt sätt alltså. jag kommer ihåg när jag kände motsatsen, att det här verkligen inte är mitt liv. man var liksom fångad i nått hemskt som inte gick att ta sig ur och man fattade inte hur man hamnat där. Nu har jag hamnat i nått som är så stort för mig. Jag får lära mig nya saker varje dag, jag får lära mig perspektiv och blir tvungen att sätta på mig andras "glasögon" och förstå massa saker, och inte vara trångsynt. Jag klara det inte jämt, men att man bara oftare kan det är ju världens grej tycker jag. det är fint bara det.

igår väcktes jag utav ett sms av en vän, på en söndagsmorgon om en fika runt 12. där vi pratade bort några timmar och vandrade runt och tittade på underkläder och pratade romantiska minnen :) Idag var det skola, med en underbar semenarieledare och disskusion, sen fika med basgruppen och en sväng med en go tjej på stan. Tänk vilka underbara vänner man har, och vilka fina nya kontakter man har mött :) och TACK för att jag verkligen känner sån lycka av det. 

Jag funderar på en promenad i johanneberg nu kl 9. tyst, mörkt, lite regn och höstkväll och musik i öronen.


När jag är singel som det så vackert heter :P , så får man verkligen tid att tänka på sig själv. jag tänker lite för mycket, men jag tror faktiskt att det är bra. För träffar jag någon så tror jag att jag på nått sätt anpassar mig, lite för mycket. Det är väldigt skönt att vara själv, och bli omtyckt av sina vänner för den man är utan att slippa lägga nån värdering i det och hela tiden nojja. Det är ganska skönt. Att ha paus som en annan vän sa, hon hade paus och ägnade sig åt plugg nu. Har man paus gör det inget om nån råkar springa in, men man letar inte heller. Är det inte så det ska vara egentligen? :)

hejhej 

vad vill jag i livet?
Helst vill jag nog bli föreläsare, om intressanta saker och gärna en duktig sådan. Gärna om genus.
 Kan man bli nått sånt? kanske bra att plugga nu först, sen jobba lite och spara pengar, sen plugga massa igen så att man kan ta kandidatexamen och sen dokorera i nått ämne och göra stora studier.
Pluggar jag bara till förskolelärare av nån mongo anledning, av den dumma anledningen att jag inte tror jag kommer palla att bli riktig lärare? då är jag helt sjuk isf.
Det kanske bara är idag som är en mongodag. tjejdag mitt i månaden. jag vill gå ut på promenad och sen köpa godis, men jag är för jävla trött för att röra mig en milimeter. bara till duschen. och ja gmåste plugga.
Men min semenarieledare hade mailat mig och tyckte jag hade greppat kursen. Hon är duktig hon. inte för att hon tyckte jag hade fattat den alltså, utan för en massa annat.

Jag köpte en grå stickad tröja idag. den är fin och mysig och jag bli välidigt mysfin i den. precis som jag gillar :)

Grejen med det här förskolegrejset, utbildningen är sjukt bra, och om man går in för det och verkligen tänker på olika sätt så kan det bli bra. man kan bli en väldigt bra förskolelärare genom den. Men jag tror också att många inte utnyttjar det, och man kan, när man är färdigutbildad utan att egentligen bry sig ett piss bli en väldigt bra förskolelärare ändå. Man behöver mest älska barn tror jag, och se till deras bästa.
Men vill man bli lärare, lite högre upp så har barnen uppsatta mål att klara, men strävar hela tiden, man ska försöka se vilka som har problem, hjälpa till massor, sjukt mycket att göra och tänka på. Inom förskolan har man ju inte några direkta mål, vilket såklart kan vara bra. Men ska man gå igenom varje dag med att äta frukost, ha samling, gå ut, pärla pärlplattor, äta lunch, lägga barn, byta blöjor, äta mellanmål och sen gå ut i väntan på föräldrar? ( sen är det alla barnens tankar och saker som dem säger som förgyller allt såklart däremellan ) Har jag valt helt fel när jag tänker så här? är det kasnske bara för att jag bara är där och mest tittar på? men jag älskar utbidlningen.  idag är en upp och ner vänd dag.

ge mig en kram.

idag har jag varit bakis och druckit cola och ätit tacos hela dagen. Igår drack jag massa vin, dansade ensam på ett dansgolv, pratade med nyfunna vänner, speglade mig och tyckte jag var årets kap, gick själv till mc donalds och köpta två cheeseburgare och tog bussen hem.
Idag var det kallt och soligt, stan var full av liv och det märktes inte att det var söndag. jag älskar städer där det inte märks vilken dag det är. Jag njöt.
sen gick jag in till bokaffären. jag älskar att titta i hyllorna, min hylla dit jag alltid går och läsa på baksidorna och känna att jag skulle behöva en stor kundvagn och bara lasta i. Jag vill ha mer tid, och sitta på mer fik och läsa mer böcker. Jag hittade en speciell som jag ska unna mig till helgen :)

jag kanska ska ta tag i att städa nu. behöver lite ordning i all min oordning. men tänk så fint allt är. tänk så långt man har kommit. eller som jag har kommit.



min mamma hade ont i ryggen när jag var hemma. hon hade burit för mycket tunga saker. Jag sa åt henne att ta det lugnt och att hon skulle vara rädd om sig. jag kramade om henne massor. Jag är så lik henne ibland. vi satt i soffan och tittade på tv, mamma och pappa smågnabbades på ett kärleksfullt vis. Jag blir glad av deras kärlek. och jag älskar så att det gör ont. det är en fin känsla och jag tror att det är så jag älskar.

 

"För att fördriva tiden när jag sitter på tunnelbanan, i långa möten, väntar på bussar som aldrig kommer eller pasta som inte vill koka klart brukar jag tänka på hans axlar.
Hur gott de luktar när jag lägger mig bredvid honom i sängen. Hur fina de är i linne när han rakar sig på morgonen. Hur vackra de är över och under mig och mot mina egna axlar och mellan mina tänder.
Och när jag säger det till honom svarar han alltid: Du kan få dem. De är dina."

hur vackert somhelst.

 

 

Hejhejhejhejhejhej!

Jag är som en snurrig boll i hela huvudet, så mycket nya människor, så många att förstå sig på, så många att lyssna på, så mycket funderingar, så mycket att dela mid sig utav sig själv, så mycket att läsa, massor att skriva och en almenacka som jag inte ens orkar skriva i, men det gör inget för jag ler nästan hela tiden.

Jag älskar att människor är så otroligt olika och att man hittar olika sätt att möta varandra på. 


nu ska jag och mitt nya betty boop nattlinne gå och lägga oss :)

 

Är det fel att operera brösten? lika fel som att gå ner i vikt? Varför känns det mer okej när en som väger 120 kg vill gå ner i vikt men inte någon som väger 65? Jag kan bli galen av alla dessa tankar ibland.
Varför känns det som att folk skulle tycka det är mer okej för mig att operera näsan än att börja lägga om kosten och börja träna. En del i mig säger att dom flesta på nått sätt har problem med mat eller smalfixering och när någon då vill börja hålla koll på detta så blir det jobbigare för människor runt omkring, att dom måste stå ut med att kämpa hårdare för att tycka om sin egen krop, som den är. Och att det är jobbigt att hålla kvar vid sin syn på att det inte spelar någon roll.

Någonstanns måste det handla om osäkerhet hos människor. Samma sak hos mig själv, tycker jag att det är jobbigt när jag hör någon snacka om att hon tränar 4 ggr per vecka, bara äter godis på lördagar måste ju det ligga hos mig att jag blir dåligt berörd av detta. Det måste ligga i min osäkerhet om jag tycker det är jobbigt att höra. Jag tror inte det är lika många som är t.ex bröstfixerade som man är kroppsfixerad och därför skulle folk inte bry sig speciellt mycket om jag ville opererabrösten, för dom står inte i spegeln och just kritiserar sina bröst utan annat.

Eller är man bara rädd om sina vänner? Eller är man rädd om sig själv? Eller rädd för att världen beter sig som den gör.





Jag vet inte, jag blir bara rädd och villrådig i allt det här.

take this sinking boat and point it home, we still got time.
Tänk när man lyssnade på det och verkligen kände så i hela kroppen, jag nästan skakade av gråt då. Tänk vad man ibland bara vill att någon ska hjälpa en upp, man tror liksom att det hjälper och att man skulle må så mycket bättre om den här någon bara fanns där igen.

Vilken tur att man lär sig att det inte är så, dag för dag.

 

Den här dagen har varit hur mysig som helst, bara nu på kvällen det kändes lite konstigt. Men det gör inget, det får göra det ibland. imorgon börjar jag skolan, och ska gå upp när klockan ringer, skumt :) Önskar så att jag var en människa som typ orkade dra ut och springa på morgonen, förstå hur mycket energi det skulle ge en. Men jag är nog inte sådan, eller så kanske man kan lära sig att bli sådan om man vill :) jag har faktiskt inte provat. men hade varit grymt.


dags att försöka nana och lyssna på en sommarpratare kanske :)