Idag har jag haft PMS, tror jag. Jag sov i hundra år, åt frukost och drack kaffe men kom liksom inte till liv. eller nått sånt. Som tur är bestämde jag och Anna oss för en fika på Café Vänner och efter en kaffe och en morotskaka och sällskap kändes livet genast härligare. Sen kom jag hem runt åtta, tog ännu en kaffe och började känna mig lite melankolisk igen. Drog på mig gympadojjorna och gav mig ut i mörket på en liten runda och fick känna mig lite i nuet eller i mig själv. Fantastiska känsla. Tänkt för mycket negativa tankar om mig som person idag. Jag är livrädd för dom för efter ett tag blir de ens egna sanning.
Såg en bil påfel ställe så imorgonbitti är det jag som blir privatdetektiv, fuck! typ släpp det istället.
Nu ligger jag inbäddad i mjuka kuddar och ska snart släcka lampan och lyssna på Lady damer och cissi wallin. Imorgon börjar jag skolan, men jag längtar mest efter barnen på förskolan.
Det är höst i luften idag. Solen är framme men det bli ändå liksom inte varmt. Vindarna har kylts ner.
Det känns fint.
Själv så hade jag precis kommit in i ledighestlunket, Men ska hoppa in på fritidshemmet på skolan brevid min förskola imorgon. Undra vad jag ska göra där dock :P från kvart i åtta till två. Kanske får hjälpa till i nån klass då.
Sen avbokade jag min tandläkartid på onsdag, så nu har jag både ons och tors ledigt tills skolan drar igång, och det är bara tre timmars upprop och registrering på fredagen. Sen åker jag till Skövde på lördag för att fixa iordning min syster då hon ska på bröllop.
Åh är så trött så jag stupar . fast ska inte göra det riktigt än. Får hålla mig vaken till nio ikväll iaf :)
Lördagar är himlans mysiga. Och jag är ledig :) !!
Jag vaknade sent, drack kaffe och kikade lite tv. Sen nu så har jag varit i frölunda och satt inte pengar och handlat lite träningskläder på rean. Var också och hämtade ut mina nya skor som Angelica blick designat. Emma-skor gånger tusen :) !
Nu är jag hemma och ska äta lite, nämligen nått som jag älskat sedan jag fick det på förskolan, barnen älskar det och så gör jag. Rostade mackor med smör och skivad banan på, har man ost hemma så bör man lägga på det också, Sviiiingott :) Sen ska jag städa, gå till butiken och lämna tillbaka filmer, ta en promenad och sen mysa . Känns skönt att INTE vara bakis i helgen. Inte för att jag typ någpnsin är bakis men jag var ju det förra söndagen. Och det räcker medd att vara bakis sisådär fyra gånger om året för min del :)
Juste, jag ska har shoppingstopp till och med slutet i december. Har ju gått bananas i sommar känns det som. Men nu känns det som jag har allt jag behöver, plus lite till iofs. Det enda jag ska köpa är vantar och kanske ett par vinterskor, beroende på om mina gamla är trasiga. Inga mer nagellack eller smink om det nu inte tar slut. jappjapp, fyra månader ska man väl klara, eller?
Det känns som fredag idag. När jag har slutat jobbet så ska jag hem och köpa pizza och lägga mig i sängen med min nya bok och titta på SATC. Jag har nämligen inte tittat på det på typ fem dagar?! Jag tror det har gjort mig mycket gott faktiskt. Men nu har jag min lediga kväll och längtar så :) Beroende.com
Men jag ska faktiskt beställa hem Oprahs box. Alltså det bästa från hela hennes karriär. Jag gillar henne. Undra bara vad den kostar, känns inte som den är billig. Men kan ju bli min slutajobbetpresent till mig själv :) !! Gör ju min sista dag imorgon. Alltså sååå sjukt känns det. Bra, eller Bäst och helt rätt. En sak som jag har lärt mig att man gör det man måste i sinom tid, man kommer göra det man vill och behöver . Kanske inte idag eller imorgon, men det kommer en tid då man känner att NEJ FAN NU ÄR DET DAGS ATT BARA GÖRA NÅTT, VAD SOM HELST. Behöver liksom inte ha med jobb att göra utan med massa saker som man kanske tvekar på osv. Tror väl mycket handlar om tilltron till sin egen människa.
Jag har nämligen ofta känt att jag vill vara helt säker på att jag gör saker från mig själv, att det är min hjärna och mitt hjärta som tänker och funderar och känner vad just jag ska göra. Inte åsikter, de kan vara goda och i många fall bör man ha lyssnat på dem redan från början - Men jag har liksom alltid känt att jag måste vara med på det. Hela min kropp måste tycka att det är okej, till exempel en förändring, att sluta träffa någon som inte är snäll jaa vad som helst egentligen. Och just den metoden vet jag inte om den är så himla bra. Det blir ofta både en och två vändor med någon som behandlar dig som smuts, det blir att du säger upp dig för att sen komma tillbaka och jobba i något år mer än kanske tanken var från början, att du hoppas på att bli kär i någon fast att känslorna kanske inte riktigt är där och du fastnar m.m
Men tillslut, tillslut så kommer man göra något. Det kommer något annat och den där lilla gömda kraften som verkat helt bortblåst uppenbarar sig och det kommer inte kännas på samma sätt.
Näe nu ska jag dricka kaffe och läsa aftonbladet och invänta travgubbarna.
Skärll att travet drog ut på tiden och jag kommer hem en och en halv timme senare. Alltså nu kl tio över tolv. inte så värst härligt timat då jag ska gå upp senast kvart i sex imorgon. Kan man inte annat än att bara älska mig för att jag alltid på något sätt lyckas ha femhundra olika sysselsättningar, eller hata mig :P johojo.
Men imorgon så ska jag ta mig igenom min 14 timmars dag och sen bara två dagar kvar osen långledig i en vecka :)
Imorse hade jag förresten lite fett hår men ändå så att jag tänkte : äh va fan, det syns inte. ( hann defenitivt inte heller duscha) Men nu, HALLÅ SMÖRET!!!!
Japp i lördags kväll klockan sju bestämde jag mig för att jag ville festa. Och i Skövde var festen, så jag hoppade på åtta-tåget och drack vin i en petflaska och lyssnade på partymusik i mobilen för att tagga till. Lämnade lägenheten som ett BOMBNEDSLAG. Hade iaf skitroligt och träffade massor med nytt folk och kom hem runt sex på morgonen. Sen var det upp och åka till syster på fika och sen tåget till Göteborg och vidare till en kompis så lagade vi hamburgare. Gick upp kl åtta idag och då ringde förskolan mig så jag hann inte hem utan direkt dit för att jobba och nu står jag i butiken. HETSDAG! Vill liksom bara hem och duscha, byta kläder :)
Så när jag kommer hem ikväll blire dusch och städ. Sen ska jag till förskolan imorgonbitti igen osen butiken.
Hade världens fantastiska dag på förskolan förresten. Fan vad jag saknat det :) !!
Det regnade och åskade så jag och barnen satt ute på terassen under tak och målade samtidigt som blixtarna syntes längre bort.
Mådde skit konstigt förut. Det blev nog bara ganska tyst tror jag. Och jag var trött.
Och jag tänkte lyssna på kroppen så jag satt på radio ett och Eva Russ program, jag lyssnar aldrig på henne men just idag av en händelse satte jag på det. då hette iaf programmet Dumpa honom, massa berättelser om mycket matnyttigt för mina öron.Ochnu hanlade det ju inte ordagrant om dumpning men hon beskrev den där fantasibilden man bygger upp kringe en person som inte alls är sann. Somnade dock inte men kände mig iaf lite klokare efter det. Gick och köpte kvällsmat och Polly och Plopp. Jag har fått fnatt på just dem godisarna!! MM :) Nu har jag varit ute o gått en liten sväng och det myllrae verkligen av folk istan ikväll igen. Nu kikar jag på livstid ( femte delen i annika marklunds kriminalare )
Tror inte heller att det är super sunt att titta så mkt på SATC som jag gör. Börjar liksom tro på hela en här Mr Big grejen. Och den finns ju bara på film. Men nu har den hoppat över till mitt huvud. Helvete.
Gick och la mig kl tio, låg och vred mig i en timme tills jag fick nog. HATAR ATT LIGGA OCH BARA VILJA SOVA.. så jag tog på mig myskläder och gick ner till avenyn och köpte lite juice och där var det massor med folk. Känes helt sjukt att jag hade lagt mig för en timma sedan men att hela staden bara var full av liv och fortsatte. Men väldigt mysigt ändå. Älskar ju mina promenader. Lyssnade på If your not the one om och om igen och blev blödig och undrade vad jag saknar egentligen? Men jag kan ju inte komma på det. Det är ju inte han egentligen. Hur kan ett huvud bara bli så besatt av något som inte ens är närvarande i ens liv?
Näe jag ska väl göra ett försök att sova nu.
Gick föresten in på min mail förut och tittade på schemat och litteraturen till kursen. Känns helt okej! Väldigt få böcker som det såg ut som än så länge, plus Fanny ambjörnssons bok som jag redan har läst :) GÖTT.
Steg upp typ åtta idag för att möta Anna en svänga på gymmet. Tycker gymmet är otroligt tråkigt och körde bara lite på styrke-maskinerna. Sen gick vi en svänga på stan och jag gjorde syntest som jag sedan skickade till transportstyrelsen, snart kan jag börja övningsköra :D wiho. Hade även utmärkt syn, skönt :)
Köpte också nagellack. Och var inne på bokhandeln och inhanlade två nya böcker som jag väntat på.
Konsten att vara kvinna och en annan bok som heter Heja heja.
Konsten att vara kvinna vet jag kommer vara så jävla bra! Och den andra har Martina Haag skrivit, gillar hennes sätt att skriva på och nu har hon gjort en bok om att springa, vilket jag gärna vill lära mig :) synd att man inte kan lära sig det av att läsa dock :P
Så nu ska jag sätta på melissa horn, ta en kaffe och gotta ner mig i en bok.
Alltså jag är inne i en sån mysperiod. Blir alltid så när jag känner att hösten knackar på dörren. Idag var den dock jäkla långt borta och Göteborg har bjudit på 24 grader varmt. Inget jag har märkt då jag har hållit mig mestadels innomhus med en kopp kaffe i handen.
Imrose vaknade jag o kände mig lite olycklig. Under en dag får jag gå igenom ganska många känslor. Har ungefär lärt mig att det är något jag får leva med och försöka ta hand om. Detta medför ju nämligen inte bara ledsamhetskänslor utan också lycka och erufori. Alltid bättre att känna än att vara likgiltig. Som man emellanåt blir tyvärr.
Här kommer min bästa mysoutfitta som jag bär just nu :
Hellokittyshorts ( ca två år gamla )
En röd Adidas tröja
Ett par luddiga sockar som jag fått av johanna med halkskydd under :)
balettposen intog jag för att jag tänkte få med sockan
Hunger är absolut den bästa bok jag läst. den bok som gett mig mest insikter. Och jag bara råkade hitta den inne på en hylla längs bort i biblioteket. Nu har jag lånat den av Malin men inte läst om den än. Men jag hittade ett utdrag som jag skrev förra året i augusti när jag läste den och skrev ner et här. Rakt in i hela mig går det här stycket:
Det är något som saknas. Tydligare än så kan jag inte formulera känslan, en medvetenhet om brist på samhörighet, att det finns ett stort tomrum där något underbar och beständigt en gång fanns. Och jag tror att det är människans medfödda sorg som ligger bakom hungern. "begäret är bestående och oförstörbart" , sa den frankse psykoanalytikerna jacques Lacan. Han menar att det finns något omättligt i att vara människa, som om vi kommer till värden med en inbyggd konflikt mellan upplevelsen av att vara hungrig, som är ett tillstånd av strävan och längtan, och upplevelsen av att bli mättad, vilket kan ge tillfällig tillfredsställelse men alltid leder till nya strävanden, något nytt att längta efter. När man uppnått ett mål så dyker genast nästa upp, och nästa, och nästa.
Jag satt hos terapueten och han pratade om att ha roligt, glädje, att prova nått nytt och jag satt som ett frågetecken. Jag antar att jag led av den vaneföreställning som alltid finns med vid tvångstankar, nämligen att se ¨på föremålet för sitt begär som lösningen istället för problemet: Om jag kunde ta kontroll över vikten och maten så skulle resten gå av sig självt och jag skulle få ro. Jag skulle kanske inte känna att jag fått det jag behövde men jag skulle känna mig fri att få det. Och om jag kunde få rätt man att älska mig så skulle jag finna ro. Om jag kunde se världsvan, mogen och samlad ut, skulle jag bli världsvan, mogen och samlad. Om jag kunde få mitt liv att anta normal skepnad skulle jag känna mig normal, och all problem skulle vara lösta. Till den här soppan ska dessutom läggas alkoholen, som försämrade både min klarsyn och möjlighet till förändring. Vilket sisyfoarbete den stackars terapeuten hade framför sig. Varenda vecka rullade han samma sten uppför samma branta kulle, och i det här fallet var stenen den motspänstige klienten - jag - och kullen var livet självt med allt vad det innebar av smärta, stunder av frid och inneboende mysterium. Jag malde på om vikt, män och arbete. Periodvis bekymrade jag mig för om jag drack för mycket, men jag visade inga tecken på att inse hur stort problemet blivit och än mindre på att göra något åt det.Istället tjatade jag ideligen om samma sak : om jag bara fick det eller det. Och terapueten fortsatte att hugga flisor ur stenen. Problemet är varken mat eller pojkvännen, sa han, och lösningen kommer inte visa sig i form av en ny man, ett nytt jobb eller en flaska vin. Kampen gäller dig , en människa som måste lära sig att leva i verkligheten, att acceptera sin kropp, att ta reda på vad hon vill och sluta vänta på att livet ska börja. Han fortsatte att hugga flisor ut stenen som blev mindre och mindre. Det skedde långsamt och inte alls dramatiskt, utan uppenbarelser eller ögonblick av plötslig insikt: Små tomtesteg, framsteg så små och så omärkliga att det nästan känns genant att kalla dem segrar. Terapeuten tjatade och lirkade. Ät en hel måltid, och sedan ytterligare en. Ta reda på hur det känns, om det är otäckt att släppa kontrollen, se vad som händer. Ring inte till den före detta pojkvännen. Ta reda på hur det känns, vad som ligger bakom behovet att göra det. Även om tomtestegen är trevande och verkar ovidkommande så leder de till insikt. Fast det är smärtsamt att ta dem. Man äter en hel måltid ohc känner sig uppsvullen, som en kossa, värdelös och äcklig, men man har också fått något att fundera över, känslor att analysera. Man ringer inte till pojkvännen utan sitter hemma i lägenheten, desperat av längtan och rädsla. Men man upptäcker att man klarar obehaget, att det går över. Man prövar på saker och ting. En del slår slint, endel leder ingenstans och annat gör en starkare. Förklaringen handlar mindre om insikt än om viljestyrka, tror jag, för man har ingen större nytta av insikt utan vilja till förändring. Om jag själv fått råda skulle jag fortsätta med terapin tills jag blev nittio, fortsatt att gnälla om familjen och det förflutna, klagat över mitt behov att vara tillags och få erkännande, över små motgångar och besvikelser. Vem, vad, var, när, varför, varför just jag? Men om man inte har vljan att experimentera, att ta rikser och att hjälpa till att bryta ner motståndet, kan den sortens prat bli ganska ihåligt, en berättelse utan handling, utan mycket till konflikt och med bara antydan till intig.
Viljan är förutsättningen för insikt, det är den som får oss att lämna terapuetens soffa, som rycker upp en ur tvångets förlamning tillräckligt länge för att man ska kunna se jaget i olika dagrar och börja fylla på berättelsen eller styra den i en annan riktning. Viljan är också ett medel mot hjälplösheten och även fröet till en slags förtröstan. Man tar ett tomtesteg och sen ett till. Man hoppar från en höjd och sedan från ännu en. Man fortsätte roch någonstans på vägen börjar man inse att man kan överleva stunder av tomhet och förtvivlan, att smärtan kan jagas bort av glädjeämnen, att rädsla kan ge vika för trygghet. Huruvida man defenierar förtröstan som en andlig käsnla, som en begynnande tro på det egna jaget eller ett välvilligt universum eller en högra makt eller Gud, är på sätt och vis ointressant. Oavsett vad man väljer att kalla den handlar förtröstan om de mystiska känslor som gör att man klarar sömnlösa nätter, att man innerst inne blir övertygad om att hungern inte kommer att ta livet av en utan att man kommer få allt man behöver.
Förändringar sker inte över en natt. Viktig lärdom. Ett steg i taget, åt något håll. Två fram ett bak osv.
Sänk alla krav. Krav är inget härligt ord. Man ska ha lust. Göra saker man vill och känner för.
Så på min väg mot ett lite renare hem så tvättade jag fyra maskiner i morse. känns som jag har en ny garderob utan att ha handlat. Och jag gjorde rent i hela badrummet och skurade golv. Man får ta det i etapper. Imorgon kanske jag vill vika in kläderna och lägga dem fint på hyllor. Men för ikväll får de ligga kvar i tvättkorgen.
Jag har precis käkat min pizza och ska ta en liten dusch när det blir paus i handbollen. Och smörja in mig med mitt bodybutter som luktar jordgubb. Om man har kroppsnojja så kan jag lova att smörja in sig själv, klappa och ta och känna på sin kropp gör otrolig skillnad. Man visar då kärlek till sig själv. Man vill väl. Mer klapp på kroppen. alltså lena klappar :) Sen ska jag sova tidigt tidigt. fina lediga söndag.
Ser jag fräääääsch ut? Måste säga att jag ser för jävla pigg ut för att inte gått och lagt mig ännu. och klockan är nu halv sju på morgonen. VAD ÄR MITT PROBLEM? jag blev liksom inte trött. Men jag vet ju att jag är trubbelsovare.. Och inatt har jag inte fått nån större panik för jag slipper ju gå upp på morgonen. Så nu har jag tagit en kopp kaffe och ska ut och gå en sväng o se solen gå upp. eller den har ju typ redan gått upp. Ska bara berätta att jag är verkligen den typen som vet så mycket om massa saker men pallar inte att ta reda på orsaker eller gräva djupare i dem. Typ som att jag inte kan sova, jag har köpt flera böcker som ska hjälpa med det, men jag orkar inte läsa det, jag vet liksom att jaa sov i ett svalt rum, gå och lägg dig samma tid, för sovdagbok - jag vet allt i huvudet, men skiter i det i praktiken. Samma sak då jag var i destruktiva förhållanden, jag ser alla tecken men springer liksom inte därifrån utan ser på ovanifrån och orkar inte ta tag i det. Eller med rökningen, eller med maten. SAMMA MÖNSTER, jämt. Det är ju lite suck. Jag kan typ bara göra en sak i taget, helhjärtat, ingående. Men livet består inte utav små rutor där man bara kan välja en sak i taget, ofta så blandas allt ihop till en enda stor röra och man står dr i mitten, förlamad.
Näe hej hopp jag går ut och lyssnar på lite fågelkvitter och min nya playlist med kärlekssånger nu.
Det finns inte så mycket att skriva om dessa dagar. Det känns lugnt.
Ibland har man ju känslan av att man står still, allt är trist bl,a bl,a . Men just nu känns det mer som en tidig morgon vid en spegelblank lugn sjö. Haha härliga liknelser jag får till. Men med det menar jag att det förtillfället känns lugnt och skönt. Stillsamt och äntligen lite kraft till att börja leta efter nått annat, eller inte. En pause. Den där pausen som man skulle dö för i en stressig period då man inte ens har tid att hämta andan. Jag har tid nu.
Ännu härligare för mig att jag sover hur länge som helst på morgonen, slår på tv:n och det är alltid OS nu för tiden. Alltså som jag älskar det! Mysiga kommentatorer som håller mig sällskap medans jag dricker kaffe, tar en dusch o sen käkar frukost. Önskar jag hade haft en liten kisse här också. Men det hade varit synd om honom att bo på 18 kvm. Men han hade fått somna på min mage varje kväll, som lilla Sally alltid gjorde, och när hennes andetag blivit djupa så lade jag henne brevid mig och på morgonen när jag vaknade låg hon kvar och kurade brevid mig ( vissa kvällar då hon var trött vill säga) ,andra kvällar kutade honistället runt som nån jävla maratonlöpare i hela lägenheten och hon fick sova i köket med stängd dörr och jag vaknade av hennes sjukt höga mjauande)
Nu blir det en dusch, ett glas cola och ett avsnitt av , ni vet vad,;)
Blomflugor, en spindel på toan, kläder på golvet och jaa, dags att ta tag i det här nu.
Har precis satt mig ner med en kopp kaffe och börjat om på sex and the city boxen. Strac ska jag väl sätta på lite hög partymusik och börja fejja.
Men fan vad gött jag har haft det!
Vi åkte till norrköping kl elva på kvällen och körde i tre timmar, stannade och käkade hamburgare på vägen och möttes av världens finaste hotell. En superstor toa med spotlights i taket med en glasvägg, inte så smart men väldigt snyggt :D Och en stopr dusch jaa men alltså helt enkelt mitt drömbadrum med stora helspeglar. Sen annars var vi på kolmården, kikade hajar, lager 157 och åt på restaurang och spelade massa frågespel. På vägen hem åkte vi förbi gränna och köpte polkagrisar. Men alltså jag önskar jag kundebo på hotell iaf en gång i månaden. Jag älskar hotell, att komma bort, att inte behöva städa, nya lakan osv osv!
Nu har jag två dagar till ledigt innan mördar veckan. Men sen är jag iofs ledig tills skola börjar tror jag :)
.
Sen undrar jag när hjärtat ska sluta ta ett extra skutt då man ser någon. Är det när man träffat någon annna som är bättre?. Eller när det gått tillräckligt lång tid? Känslan av knän som blir svaga och ett leende som inte går att dölja ens om man fick en miljon och jag dras som en magnet till ett kylskåp. Varför är det den härligaste och sorgligaste känslan på en och samma gång?
