Lonito

små saker som jag är lycklig för just nu

 

att jag köpte med mig en påsegodis förut på min kvällsprommenix som ligger i kylen och väntar

att jag ska se idol på tv4 play om fem minuter

att jag har två maskiner tvätt som tvättas i detta nu

att jag orkade städa när jag kom hem vid 23.00 förut

att jag hittade mina favorithöstskor på rean idag och nu står dom i min hall

att jag orkade gå på spinningen förut

att jag kom på att Agnes senaste album är så jävla bra så det förgyllde min kväll

att Filip och Fredriks podcast finns på spotify så jag lyssnar om dom ungefär varje dag. tror jag har hört alla avsnitt tio gånger om minst.

att det blir mörkt ute tidigare och tidigare

att det snart är höst

att skolan börjar om en vecka

att jag fick pussas i lördags

att jag har fått lön

att jag har världens finaste ögonfransar

att Göteborg är en väldans härlig stad

 

Åh denna vila. jag älskar den. Jag älskar den för att jag förstår vad jag behöver för att må bra. Och jag får tid till att liksom längta och tänka och drömma lite. Det behöver jag i mitt liv. För emellanåt när jag behandlar mig själv illa så sätter jag på mig den där offer-koftan. Och jag vet inte om det är rätt namn riktigt heller men alltså jag gräver ner mig på fel sätt. Antingen får man ju faktiskt vara ledsen för att andra människor är dumma eller för att saker har hänt, det är helt okej. Men under den tiden kan man ju inte hela tiden alltid sedan vända det mot sig själv. Det kan gå en månad och jag bara tycker att jag är sämst, varför kan jag inte ta mig upp? inklusive allt som man då har tagit på sig. Grejen är att jag måste fatta vad som är viktigt för MIG. vad jag vill och behöver. men när man är inne i nått pissigt som man egentligen inte alls vill, eller sånt man inte mår bra av. Då blir jag som besatt av att titta på hur andra människor gör. Hur gör de för att vara sådär lyckliga? Hur gör dem för att vara sådär snygga? hur gör dem för att orka? osv osv. Osen känns det som hela världens alla jobbiga grejer väller över mig och så snurrar allt fort och då vill jag bara gömma mig. Men jag gömmer mig inte direkt utan grottar ner mig i allas perfekthet och min icke perfekthet. Så negativa tankar kring mig själv och tillslut är  dem en sanning. för det finns inte heller tid att reflektera över dem.

 

Men sen kommer lite ledighet. Lite dagar som är oplanerade. Jag får tid till att bara dricka kaffe och kolla på kvarteret skatan. Jag får tid till att lyssna på en pod och ta en promenad, till att ta en fika med en vän, till att gå på det där roliga spinningpasset, tid till att läsa, till att fundera och känna och hitta lite kraft. Min syster sa igår att hon såg dagen som en utmaning, att liksom få allt att klaffa, hinna med det som ska hinnas med (nu har hon ju tre barn som mina utmaningar skulle ju se annorlunda ut såklart) Men ibland lyckas jag se saker som utmaningar. Utmaning är för mig ett positivt laddat ord och man får tillfälle att klappa sig själv på axeln  när man faktiskt lyckats genomföra det man tänkt. När man ser saker som måsten, borden osv så tackar man aldrig sig själv. Utan man håller andan, gör och sen var det bra med det. Då fattar man aldrig att man faktiskt är jäkligt grym. (sen vet jag såklart att om man mår skitdåligt så kan man inte se nått som en utmaning, då är det ju fan en utmaning att gå upp så det här funkar ju bara om man inte är på botten) Men idag känner jag att utmaning känns härligt.

 

jaja nu ska jag hoppa in i duschen.

 

Jag ligger raklång i sängen och blundar, lyssnar på Belle och Sebastian och tänker på vad jag saknar. I bemrkelse vad jag vill ha. Den gamla läxan från terapeuten som jag inte lyckats göra ordentligt än. Jag vill försöka ta reda på vad exakt det är som gör så ont ibland. Nu bland annat. Här, i trakten kring lungorna  trycker det och pressar på. Kommer det vara där för alltid, ungefär som astma eller kärlkramp? Är det kroniskt?

Det blåser tyst utanför fönstret. Jag undersöker mig själv som en patient. Gör det ont när jag tänker så här (inre bild på) : Olof, näe. Adam, näe. Joakim, njaä, andra joakim, njä. Fredrik, ganska jävla ont ja.

jag för mentala anteckningar, försöker diagnostisera. Hjärtesorg kan man tänka sig, men alla symptomen är inte där. Förtvivlan är till exempel lindrigare nu, även om saknad finns. Dock oklart vem som saknas. Patienten klagar också över "tryck över bröstet" och beskriver det som "en stor klump av oro över hela bröstkorgen". Vi provar därför ett tankeexperiment till. Vad längtar patienten efter? Vad är det som patienten upplever saknas för att hon ska kunna må bra, fungera som vanligt, njuta av sina vänner och uppleva stunder av glädje?

Hm. Tankarna är rätt så bleka. En fungerande vardag och en behändig trygghet. kunna slappna av, tänka att det ordnar sig? Kanske saknar jag kärlek också men då skulle jag behöva en försäkran av något slag. Det är ju såklart omöjligt, det vet jag ju. Vem kan försäkra evig kärlek? Från bådas håll dessutom. men i teorin. Ett teoretiskt kärlekskotrakt, så man inte riskerar för mycket. Så man inte riskerar just precis det här.

Visst, everybody hurts och så vidare. men fan allts, hur många gånger orkar man hålla på? Till slut kräver man garanti! Kanske skulle man kunna lägga fram det som att man gärna ingår i ett förhållande och allt det där och jag har en del goda meriter men att man först måste komma överens om att båda kan tänka sig en framtid, alltså en långsiktig framtid, tillsammans. jag kan inte hantera separationer särskilt bra, jag oroar mig konstant för att bli lämnad men jag ser gärna giftemål framöver. Osäker på barn. Sådär, nu vet du. Ska vi skriva på?

Jag ser framför mig, någonstans framöver, en trygg man av Bruce springsteen-slaget, en som trofast står kvar utanför dörren med hopbiten mun och väntar med all sin arbetarklassheder. Han som sett mig ta på den blå klänningen på lördagskvällen för att gå till dansen där jag kanske träffar någon ny snubbe. Han som sett mig bli besviken gång på gång, som vet att han är bättre än alla de där fånarna och nu vill han att jag ska veta det.

För all del, lite vaccinera mot hjärtesorg blir man säkert tillsammans med en sådan man men vad är det som säger att Bruce Springsteen-killen är bäst på lycka? Ibland tror jag att jag sett för många filmer där bilden av den eviga kärleken, den konstanta och fasta, måste ha formen av fåordig, trygg man med snett leende och trogen blick. I filmer där det uppstår ett val mellan den spontana och lekfulla, och den trofasta träbocken som man till en början ska uppleva  som tråkig s vinner ju alltid den till synes tråkiga i slutändan. Är det ett trick eller är det verkligen s? Att det universiella budskapet är att så fort vi lär oss att se trygghet där vi tidigare ser tråkighet så kommer lyckan automatiskt?

 

 

..

 

Idag när jag kom hem från jobbet packade jag två väskor och åkte hem till Malin och viktors lägenhet. tittade på tusenbröder och åt godis. klockan halv tio gick jag och la mig. vaknade med ett ryck kvart i tolv. Vad gör jag här, egentligen? Satte mig på balkongen, tände en cigarett i mörkret. Undra om sista bussen gått? Kikade på reseplaneraren och såg att jag hade en kvart på mig för att hinna till linneplatsen för att ta bussen bort till mig. Bäddade sängen, raffsade ner mina saker i väskorna och så var jag återigen på väg hem till mitt. Borta bra, hemma bäst. Min trygghet är mitt hem, min borg, min lilla etta på 18 kvadrat. Jag har bara lärt mig älska dig.

 

Så lite tid. Måste tvätta håret men klockan är redan två och jag är så trött. och imorgon hinner jag bara gå upp, för att dra till spinningen för att dra till jobbet direkt och stå där i tio timmar, för att gå hem och sova några timmar för att gå upp och jobba igen, för att gå på spinning för att sen. Äntligen åka hem till Malins tomma lägenhet och ta ett bad och tända ljus och läsa mina nya böcker. På söndag börjar min höst på riktigt och det känns som jag kommer vara ungefär lyckligast i världen.

Inatt låg jag och vred mig till klockan fem då jag lyckades somna till i fem minuter och då ska jag såklart drömma att pappa blir sjuk och vaknar upp med hemskaste känslan ever. Klarar inte av att drömma sånt!!! Så jag gick upp och åt frukost, kollade lite på svt play och lyckades somna om vid sex snåret och det hade blivit ljust ute. sov i fyra timmar. drack kaffe, vidare till spinning, hem och käka och sen jobbet. Nu har jag kommit hem. juste köpte två böcker förut idag också. älska böcker. faan låt mig bara få sova så jag orkar träna, jobba och tänka. Vill inte vara trött för jag kommer så långt från mig själv då. jag tror jag har beslut att fatta och att jag därför är uppe i varv. Nu behöver jag verkligen duscha. frågan är om jag ska göra det nu eller vänta tills imorgon. lika bra att göra det nu va.. värt inlägg heeeeeeej.

Det enda positiva med att ha sömnproblem är att man känner livets liv de dagar man fått sova.

Jag sov noll timmar natten till fredag varpå jag sen skulle "upp" och jobba åtta timmar i butiken. Dock behövde jag ju inte gå upp eftersom jag inte lagt mig, men dit skulle jag iaf. Efter den arbetsdagen igår så var min energi så mycket på noll så jag vet inte. Gick hem, åt, tittade lite rederiet och sov sen tills typ kl tio idag. Var fortfarande trött men ändå otroligt mycket mer tillfreds med livet. Tänkte åkt på ett spinningpass men missade bussen så jag tog det som ett tecken på att Näe, jag orkar nog ändå inte spinning idag. Åkte in till stan istället, köpte en hudkräm och lite naturgodis. Kom hem och la mig i sängen och somnade framför friidrotten på tv:n. Sov några timmar tills jag gick upp och diskade, duschade och nu har jag precis varit på bio med Anna. Så idag har jag bara tankat med energi. god och bra energi.

 

 

 

Klockan är typ halv två, dvs alldeles för mycket eftersom jag ska upp och jobba imorgon. Men är dock ledig på kvällen och sedan kan jag sova ut på lördagen. Skönt för mig :)

Annars tänkte jag bara tipsa om världens godaste grej - Ta en macka, rosta den (jag kör den i ugnen för jag har ingen rost) Efter det lägger man på ett kokt ägg, över detta lägger man på kaviar, över detta läger man sedan banan. alltså min matorgasm som jag fick!! Haha det låter så jävla äckligt men är helt sjukt gott!

och det var allt för ikväll. Natti.

Så himla härligt att vakna upp till ett mulet Göteborg. Dock trött, men ändå harmonisk. Nu har jag kikat nyhetsmorgon i sängen med en kopp kaffe. Ska gå ut en liten promenix innan jag tar en dusch.

 

när jag står för någon typ av förändring så färgar jag håret, alltid.

kanske därför det hinner bli några olika färger om året. Nu är det snart höst. hade tänkt vara svarthårig men ikväll gjorde jag som så ofta, lite ljusare. jag skiter egentligen i håret, men det finns någon känsla där. som att köpa nya pennor inför skolstarten. börja på nytt. vända blad.

 

nu har jag tvättat två maskiner och ska lägga mig och lyssna på mattsson och helins podcast.

 

Natti

 

jag hade skrivit världens bästa jväla skitlånga inlägg så försvinner det jag hatar mig själv eller den här jäääävla helvetes datorn. alltså fan skit fan skit. det betydde ju verkligen nåttttttttttttttttttttttt. andas emma andas.