Lonito

Jag befinner mig nu i det här landet där man inte är intresserad av någon, inte kär, inte olyckligt kär. Man bara är. Liksom med sig själv. Ens tankar vigs helt åt sig själv. Och sina nära såklart. Men alltså det är ju det här jag alltid längtar efter. Att bara vara. Och jag måste säga att det är så jävla härligt. Det är liksom underbart att höra när någon vän har varit på en dejt, och man får höra detaljer och man bli liksom lite sådär härligt pirrig för hennes skull och det räcker, det räcker gott och väl. Och det är härligt att sova själv, och det är härligt att sova med någon ibland. Det är utomordentligt härligt att slippa gå runt och vänta på ett sms som inte kommer, eller som hade en smiley för lite. Jag har ägnat så mycket tid till att hålla på och tolka grejer, "tänkt för mycket", analyserat igenom saker som inte ens går att analysera. Jag är bara min egen just nu och det känns faktiskt helt fantastiskt. Det är roligt att gå ut och festa och INTE ringa hundra gånger till någon som inte svarar, eller stå utanför någons balkong och försöka klättra upp. näetack och hej lever pastej säger jag på den.
Sen fattar jag ju att det är skoj när kärlek är besvarat, det ska jag inte ta infrån den. Supermysigt. Men det är sjukt gött att slippa tänka på en snubbe varje minut som inte ens tänker på mig under en vecka.
Fan människan är så jävla märklig. Saker som stack som knivar i en förut, känns inte längre. Man klarar så jävla mycket. Don´t forget. 

Jag lyssnar på Maria Mena, igen. Och tas tillbaka några hundra år, till ett liv som inte är nu. Var det ens?
Och vad är det som ska komma? Känns som att jag inte har en jävla aning. Känns som att jag klarar vad som helst och ibland ingenting alls. Men jag har en känsla iallafall.
Och jag känner inte alls för att "fira" nyår. Kanske konstigt, men jag äter hellre räkor och och dricker ett glas vin, spelar ett parti monopol och promenerar ut på tolvslaget för att få se rakterna, för det är ju bland det finaste som finns. Orkar egentligen inte önska gott nytt år till folk jag inte känner. Jag vill typ bara ta några djupa andetag och andas in att det finns en början på något nytt och en fortsättning på det andra. Packar ner allt från året som gått i min livsryggsäck. Och jag tänker på vänskap, på relationer och på kärlek. Saker och ting förändras.

Hemma igen :) !
Oj så skönt. Superhärligt att träffa familjen. Men också så himla skönt att komma hem till sitt.
Hemvändar helgen. Och man träffar gamla kompisar och går till gamla Bogréns för att stöta på folk man en gång kände. Och direkt när vi kommit in och går ner för en så står han där. Det som tog slut 2006, jösses. fem år sedan. Och jag var full och blev nästan lite kär igen, eller jag förstod varför jag en gång var så kär iallafall. Och han sa att jag fin, och att han hade varit i Smögen och tittat efter det vi en gång ristade in. För att det skulle stå kvar, föralltid. Och nu låter jag ju super kärlekskrank och förkrossad. Så är det inte. Det var bara väldigt fint. För en gång delade vi ju hela världen. Och jag känner mest att jag önskar honom allt gott. Trots allt som var.

Näe nu ska jag lägga mig. glömde ju mina atarax hemma. Utan atarax i fem dagar alltså. Och inga problem med det psykologisktsett, Men alltså min klia. Kroppen har varit i uppror. Fyfan vad jag inte har saknat den. USCH OCH FY. Men nu hoppas jag det blir bättre igen.

näe gonattii

sitter här och ska klippa page.
haha sådan besluts ångest. för en liten frill.
spela roll.
nytt år, nytt hår ;)

Jag ligger oh tittar på Adam live - julspecial. Fantastiskt mysigt program!!
Annars så ska jag tvätta kl halv tio till tolv. så får väl börja samla ihop min kläder. Städa. VIll att det ska vara skinande rent när jag åker härifrån, för det blir så himlans härligt att komma hem igen då.

Jag är mest annars bara spänd för det nya året. Jag älskar nya år. Inte att man blir äldre kanske, men känslan det ger. Och jag vet att det bara är ett datum. Men ändå.
Sen får jag ju panik av massa saker som är superplanerade. Som julen, juldagen och nyår. En vecka som man liksom vet hur den ska bli, i väntan på att ta tag i det där riktiga. Livet. eller hur man ska kalla det.

Michaela Forni skrev det här i sin blogg

"Nu ska jag laga en middag och sedan gå en långpromenad följt av en film. Imorgon är det julhelg... snart 2012... ser endast fram emot nyårsafton för det är en bra dag att börja om på nytt på. Vända blad och sedan hoppet om att försöka bli den man vill vara."

Bra beskrivet. Men däremot ska det bli mysigt att komma hem såklart. Men hade varit lika mysigt vilken helg som helst, behöver inte vara just julafton. Men såklart, det är mysigt med jul.

Och man ser på faceook var ens ex ska gå ut på juldagen. Och juldagen är inte min dag bara.

Näe time för städ :) PUSS

En bild från i lördags som jag hittade på Johannas blogg.
Tur att man kan ha roligt på en förfest med bara två personer :)
Annars så ska jag ta det lugnt med det här partandet.
Typ en utgång per månad känns rimligt.
jo så får det bli.

Jag är lite förkyld. Hoppas på bättring imorgon.
Annars så har jag köpt klart mina klappar och åker hem till skövde om någon dag.
Nu blir det Berg flyttar in :)
jag har köpt nya finfina örhängen förresten!

druckit typ fem liter vatten.
tack för att den här dagen är till ända.
Imorgon ska jag dra till friskis på morgonen och älska livet för att jag inte är bakis.
På tisdag kommer mamma. Funderar på att åka med henne hem till Skövde och bara mysa omkring hemma och vara tryggast i världen.

inatt så gick jag upp till några grannar (som jag aldrig träffat förut) och de hade en liten samojedvalp. En vit och så fin valp med mörka ögon och så mjuk. Och jag dog lite. Jag måste någongång köpa en samojed!!!

gonatt.

Dessa saker som kan göra så mycket ont i världen. Det är väl inte dom i sig som gör ont, utan världen kanske. Jag har länge tänkt skriva om det här men jag tycker det är så himla svårt. Jobbigt att veta vad jag tycker. Två sidor av myntet, alltid. En ängel och en jävul. Ungefär sådär. Har jag bestämt mig vid jag tycker? Och kan jag sedan stå för det i alla lägen när jag precis stått och provat kläder i två timmar.
Något säger liksom till mig att inte släppa på alla komplexen. Och jag blir ju så trött. För jag vet ju att det går. Om jag ska börja att prata om bröst tillexempelt. Jag fick bröst sent och var väl allmät sen i min utveckling. Ljög om att jag hade fått min mens typ tre år innan jag fick den och använde dubbla bh:ar i smyg. Så jävla jobbigt var det. Smyga och låtsas inför ens bästa kompisar. Och sen när killar sa att man hade supersnygga bröst (ja det sa killar då) Så kände jag mig så sjukt fejk. Det var ju liksom inte mina bröst och jag var ständdigt rädd för att någon skulle se mina dubbla bh-band på fritidsgården som vi alltid var på.
Sen så fick jag iaf bröst, stora bröst. Och stora bröst som är naturliga ser ju då inte ut som silikonbröst gör. Dom blir tunga och åker alltså neråt med hjälv av dragningskraften eller vad det nu är. Som den där grejen om man kan få in en penna under bröstet så har man hängbröst. HEMSKA TANKE VA. haha oj vad jag får in en penna så att säga. Men grejen är den att jag skiter i mina bröst. Dom bara är. Dom är inte snygga men jag vill liksom inte operera mig utan jag gillar läget. Det finns bh:ar. Och under en dag tänker jag cirka noll tankar om mina bröst. Ibland konstaterar jag dom. Men dom är som dom är.

Sen har vi det här med min näsa. Jag hade ju en period där jag tyckte att min näsa var störst i hela världen. så fort jag tittade mig i spegeln så var det min näsa jag såg. Var tvungen att alltid sminka mig på ett visst sätt för att inte skuggorna skulle hamna fel och göra den ännu större. Nu tänker jag inte på min näsa. Den är där den är liksom.

Sen har vi också mina stora öron. Dom har liksom alltid varit stora. Tyckte det var sjukt fult när jag var yngre, orkar inte bry mig ett piss om det nu. Ett par öron. Jag hör med dom och det är fantastiskt.


Alltså anser jag, att man kan bli av med sina komplex om man inte matar dom hela jävla tiden. DÅ växer dem och blir så stora att man liksom inte kan hantera det längre och man kan inte sluta tänka på det. Så i min hjärna nu, när jag är klok fattar jag ju det här. Det är man själv som bestämmer vad som ska spela roll. Och vad som ska få ta ens energi.

Nu till det svåra. Om jag ska analysera mig själv lite som jag gör mest hela tiden. De här sakerna som jag nämnde ovan, måste faktiskt fixas till med en operation. Jag kan inte göra nått åt dem på egen hand. Jag kanske så starkt har bestämt mig för att jag faktsikt inte vill operera något i skönhestsyfte och därför har jag också själv fått jobba med att få bort dessa tankar om att de här sakerna är fula. De sakerna som jag nämnde ovan är inte heller sådaa saker som man matas av via tex media hela tiden. Visst ser man folk som opererat sig osv, men... Det är ju inte i närheten utav de sakerna man ska fixa själv. TIllexemeplt vikten. Där behövs ingen operation. Och alla dom här jävla tipsen som sköljer över en är ju inte nådiga. Och detta mina vänner, är något jag tänker på varje dag, ofta många gånger. Väldigt sorgligt måste jag säga. Det är dock inte bara negativa tankar men att jag ändå ska behöva reflektera övder det är jobbigt nog. Jag har ingen lust men så ändå kan jag liksom inte få bort det. Skulle livet bli bättre för att jag får på mig en storlek mindre i byxor? svar: nej. Skulle livet bli bättre om jag accepterade mig själv som jag är? Svar: ja faktiskt skulle det nog bli lite finare och snällare.
KAN JAG INTE BARA FÅ IN DET I MIN ÄRTHJÄRNA!!!




Jag i min nya myströja, alltså det här är tröjan från himlen. SÅ LEN! Jag ska aldrig tvätta den, ungefär så len.

Fredagkväll, älskade fredag.
Ibland är det så sjukt jävla skönt att bara vara själv. Att gå upp sent, köpa en cola på kiosken, äta frukost framför paradise Hotel Norge. Öh ja det har kommit en ny säsong paradise, så nu har jag ett avsnitt varje dag :D hihi som den lilla tv-nörden jag är!
Och sen gick jag ner till stan, köpte mig en mys tröja och ett par svarta jeans. Dom går liksom alltid sönder. Men nu har jag ett par nya. materiell lycka sådär ibland. Sen kom jag hem och gjorde ett sånt jävla ryck och möblerade om i några timmar och städade och skurade med jason derulo på hösta volym. Nu har jag bara toaletten kvar och den är ju så himla mini så den går på ett litet kick. Och jag trivs och myser omkring här.
Tänkte gå och lägga mig men två dagar i rad nu har jag lagt mig klockan tio, och när somnar jag? Jo kl fyra på morgonen. Himla skoj det där. så nu skiter jag fanimej i att lägga mig utan ska pyssla lite här och sen läsa min nya bok. Ännu en självhjälpsbok till samlingen. Haha jag har typ läst allt på marknaden nu känns det som. Men nu hade Sanna Ehdin kommit ut med en ny så jag ska suga i mig lite till :)
återkommer senare.

Tittade percis på Bonde söker fru-Bröllpet. Och dog lite smått. Och grät.
jösses vad fint. Jag vill gifta mig. Tänk att han satt och grät för att han var så lycklig att just de hittat varandra. Och varje gång han kyssete henne så tog han upp händerna och typ höll vid hennes haka och kinder sådär ömt. Alltså jag vet att jag låter supertöntig nu men det är ju de bästa kyssarna.

Japp här sitter jag nu med kaffe. Mmm!

De ringde och frågade om jag kunde jobba imorse, ska väl ärligt säga att jag inte hade sovit många timmar och att jag ångrade mig två tre gånger innan jag satt på bussen mot kungsbacka. Men det var super roligt och mysigt. Nu är jag så sjuukt trött, skönt trött. Så nu ska jag ta en varm dusch, käka kvällsmat och sen titta på lyxfällan och sen sova. Mmm. Gud det är så härligt när man ser fram emot att lägga sig! Och det är så härligt att komma upp och jobba och se lite ljus. Joo minsann, man behöver det. Aktivering, dagsljus och härliga barn. Åh jag längtar till att ha pluggat klart. Och jag längtar efter att börja plugga igen. Tänk så bra!

Näe duschen kallar!

Fick världens härligaste massage av Malin idag. Har ont nu, men sådär skönt-ont :) Åh ja vet klockan är jättemycket jag vet. Men har haft det så himlans mysigt här med tända ljus och så mycket bättre.
Sen kom jag på att jag skulle skriva nyårslöften. alltså inga vanliga snarknyårslöften. Utan kanske mer saker att tänka på och värdera. Som man såklart alltid ska värdera. Förra nyår sa jag till mig själv att det här skulle bli läkandets år, Och jag kan nog tycka att det har varit det på många plan.

Så här kommer väl min lilla att tänka på lista till mig själv

- Se mig själv/livet mer innifrån än utifrån
- Jag förtjänar det bästa
- Älska de som jag älskar gränslöst
- Ta in det fina
- Genomlev det svåra
- Våga ge mig hän
- Göra det jag tycker är roligt
- Ta tag i saker som känns lite jobbiga direkt
- Jag duger precis som jag är
- Njut
- Jag är vacker och min kropp är fantastisk
- Ha sex på mina villkor utan hämingar men full av respekt
- Göra bara saker jag känner för
- Tillåt alla känslor
- Ledsenhet är inte en svaghet
- Bestäm och ha rätten över mitt eget liv



gjorde i ordning på min byrå också. mkt fint :)

Så, nu har jag precis kommit innanför dörren hem till mitt, och tänt mitt doftande hyacint (stavning?) ljus. Dock luktar disken som jag lämnade inte lika mycket kärlek. Men jag ska ta tag i den nu och lyssna på cissi wallin samtidigt. För jag är hemma hos mig, och jag kan göra vad jag vill när jag vill. Själv. Det är så himla skönt ibland. Jag åkte nämligen hem till Skövde och mamma och pappa igår. En snabb fika med mamma direkt när jag kom. Och det är alltid lite konstigt precis när jag kommer dit. Men jag har vant mig, det blir som vanligt och väldigt fint efter ett litet tag. Sen till syster och göra julgodis. Så fina syskonbarn som sitter i soffan med mig och vi läser bok och spelar ett litet dataspel. Barn är fantastiska och förskoleläraryrket lockar faktiskt. Jag tror det kan bli bra. Annars så kände jag mig väl ganska utanför (kanske inte rätt ord men), jag vet inte varför jag positionerar mig så. Jag har alltid gjort det i min släkt. Superkonstigt, jag har verkligen alltid tyckt att det känns himla underligt när jag alltid i mina kompisrelationer inte alls har den typen av roll. Kanske har det att göra med att jag alltid varit yngst osv, inte samma saker gemensamt då ålderskillnaden varit stor. Nu är jag stor, vuxen. Jag har dock inga barn och ingen partner, varför ska det kännas så himla påtagligt i just precis dom situationerna? Jag hatar det och vill mest springa där ifrån. Sen så tycker jag att jag blir så himla olik mig själv också och då vill jag ju mest bara spy. Det ligger ju delvis hos mig såklart. Jag kan liksom bara inte komma ifrån det.

Efter baket åkte jag tillbaka till mamma och pappa. Kramar, kaffedoft och räkor framför TV:n. Vi tittade på På spåret och pappa gick in för det stenhårt och räknade hur många poäng han fick i varje runda. Mina fina föräldrar! Sen började vi gå igenom farmors och mormors och morfars gamla saker, läste texter de hade skrivit och lite olika saker om släkten, tittade på kort och provade deras gamla glasögon. Min mormor hade skrivit ett litet brev till mig som löd ungefär såhär : Hej Emma! Hur mår du? Jag skickar en liten peng här till dig, för du är så bra och duktig och för att du hjälper mamma så mycket. Hoppas vi ses snart igen! Kramar
Och det kan ju vara något av det finaste som jag läst. Att jag hjälpte mamma, att hon tyckte det, och jag tror inte jag var mer än typ tio år.

Sen idag har vi varit på teater, den var helt sjukt bra. Och så käkade vi tapas innan. Jag var väl ganska lost. Samma känsla. Konstig. fick hemlängtan och direkt efter teatern gick jag till resecentrum och bokade jag det sista tåget hem. Och alltså jag älskar verkligen min familj och släkt, det är bara en känsla jag får som jag inte vet hur jag ska bli av med när man är många. Och jag försöker. Tror jag. Jag kanske bara blir lite tystare i vissa grupper, jag vet faktiskt inte.

Efter biljettköptet så köpte jag en redbull och vandrade vasagatan upp. Vi drack lite kaffe och åt godis. Pappa och jag låg med varsit korsord och mamma stickade på en tomte.

Och jag läste ut en bok på tåget. Och när jag klev av så var det lördagspartynatt o göteborg, massa folk på gatorna och jag kände mig hemma.

Och nu är jag fylld av kärlek. 15 mil bort, men ändå så nära. Tur att kärlek bara blir större. Och tänk vilken tur att just jag hamnade hos två så fina föräldrar och med tre helt underbara systrar. Det är ju det finaste.

Och snön kom i år igen. Och jag stod i mitt fönster och klockan var mitt i natten, och himlen hade fått ett sånt där ljus som den bara får sent en decembernatt. Och jag tog in allt som fanns. Det luktade liksom bekant. En tid förlänge sedan. och ett helt år som passerat. Nya årstider markerar det som vi har varit med om och vad vi har att vänta. Kanske speciellt vintern för mig. Och snart är det julafton, och sedan ett nytt år. Men året känns liksom aldrig så nytt och friskt som när hösten kommer. Fina fina hösten, jag tänker på dig ibland.
Men sedan så åkte jag bussen hem förut och åkte förbi den stora lysande granen vid korsvägen och i de flesta fönstren jag såg så stod ljusstakarna framme. Och jag tycker ändå vi gör något fint av det här mörka. Folk må hata det, men jag tycker mest att det symboliserar kärlek. Vi håller om varandra, dricker alldeles för varmt kaffe, det luktar pepparkakor på ica och glögg på cafeerna och jag tänder alla mina värmeljus såfort jag kommit innan för dörren, vännen som stoppar ner sin kalla hand i min ficka, ljusslingor i fönstren, middagar som är köpta på hemköp, alkohol som gör en varm innan man ger sig iväg på en spontan utekväll, prat om vilka kurser man ska gå och att heltidsjobb inte är någon hit, om en minigris vore det ultimata husdjuret eller om man faktiskt ens tror att man kommer skaffa barn någongång. Och jag tänker att det är så himla fint ändå.

Gonatt.