släcker lampan
Hejhej bloggen.
Ljuset gör mig liksom rädd och skygg. Och jag vet att ljuskänslighet är tecken på kanske inte så härliga grejjer. Jag gör det jag ska, och det går ganska bra. däremellan försöker jag bara typ smeka mig medhårs. Lugna ner och tänka att det är okej. För det är okej, bara jag behandlar mig själv väl. Men det finns ett sånt jävla motstånd i dagarna. att ta sig från punkt A till punkt B. Kroppen vägrar men ändå samlar jag kraft och tar på mig skorna, på med lite mascara och datorn i väskan oså åker jag till pluggkompisrna. skriver lite, dricker kaffe. sedan motstånd att ta bussen hem och byta i stan, motståndet att åka och ta en kaffe eller åka till gymmet. någonting pressar liksom fast mig. Men jag gör det ändå. De där små sakerna som jag måste. Idag när jag kom hem satte jag på mysisarna, fäste ett svart lakan framför fönstret och gick o la mig och lyssnade på robet aschberg. Sov till klockan sju. Gick upp och åt mackor och drack cola. Mådde bättre. Myset i min lägenhet gör mig helare som människa. Kikade lite tv, det regnade ute så jag drog ut och sprang i mörkret med basshunter som sällskap. det är skönt med regn i ansiktet och när kroppen känns. Nu har jag kommit hem, duschat, ätit och ligger och kikar på mitt favorittvprogram Borgen. Fan vad jag älskar min lägenhet, min lilla vrå. Jag har noll lust med människor just nu. noll zero nada. och det var allt för ikväll. Natti.
klart
Så nu är klockan två och jag har gjort allt utom att duscha. Det tar jag imorgon. Fan vad gött att det är rent och fint här o matlådor i kylen. Nu blir det njutning i form av radio 1 och sova. Imorgon har jag sovmorgon :)
Nattiii
friday i´m in love
Idag har varit en riktigt fin fredag. Vi hade möte med vår handledare och hon är så bra. Och hon tyckte att vi skrev bra och att det märktes att vi hade roligt. Även fast jag blir trött emellanåt, jag blir lätt det när man umgås intensivt så har vi himlans roligt. Idag efter mötet satte vi oss på ett fik, pluggade lite och sen skrev vi låtar som vi tänkt spela in. typ vi gör om sommar tider hej hej till uppsats tider hej hej. och sånt där annat super nördigt men jag skrattade så jag fick tårar i ögonen. Sen åkte jag hem, bytte om för spinning och lyssnade på adam och kompanis podcast. Så när jag satt inne i spinningsalen innan vi hade börjat så säger de ju världens roligaste grej så jag börjar asgarva och gråta på cykeln. Blir ju extra skoj när man inte får skratta eftersom man ser ut som ett psykfall när ingen fattar att man lyssnar på rolig podd. spinningen gick bra men skit dööölig musik men det visste jag iofs redan innan jag gick dit. Har hittat tillbaka till mitt spinnigflöde och jag är lite nyförälskad igen. Längtar dock till att (och jag vet att ingen annan gör det) men till de där mörka mornarna, kl är typ halv sju och det är bäcksvart och man åker till friskis och kör ett pass. Man är frusen men blir varm efter ett tag. och det är typ mörkt när man kommer ut. Staden har inte vaknat, alla är inne i sitt och man kommer hem, får ta sig en dusch, äta frulle och välkomna världen. Meen, men det kommer ju till hösten, nu kanske man ska glädjas lite åt vårvärmen och fågelkvitter och sånt där annat som alla andra människor gör. I smyg kan jag längta till att man tänder ljus framför nyhetsmorgon med en kopp kaffe.
Nu ska jag ta en dusch, städa, diska, kolla lets dance, laga matlådor och ta en liten prommis innan läggdags. Haha vem lurar jag med att jag kommer göra allt det där :P? Blir förmodligen bara sängen och lets dande. men vad gör det. Det är fredag. Ledigt. skönt.
att kriga för rätt sak
Kom och tänka på en video vi har inspelad på mig när jag är liten, typ tre år tror jag. Också den enda vi har på mig. Det är ju så jävla coolt att förstå att man har varit den där lilla ungen, att man någonstanns är henne och har henne med sig. När jag var tre fattade jag inte att man skulle säga ja istället för jag. Så på frågor typ: tyckte du det var kul att leka idag, så svarade jag :jag. Sötaste lilla ungen. Så skulle vi sjunga sankta lucia och jag står och domderar och säger att mina storasystrar sjunger fel. Så ball och bestämd. Humör och temperament hade jag också. Och så står jag och speglar mig i Åsas rum när jag äter kola. Den där spegeln, har väl alltid varit min bästa vän och ovän. Lilla Emma, jag älskar dig.
Igår lyssnade jag på cissi wallin innan jag skulle sova, och nej det är ingen skräll alls. Älskart! Hon och Lady Dahmer talade om utseendefixering. Om att modellagenturer i sverige har stått utanför en anorexiklinik i Sthlm och värvat modeller. Ja jag vill SPY när jag hör det där. Och på debatt som jag kikade idag så debatterade de om ett nytt tvprogram som börjar sändas i danmark på typ sen största kanalen public service där två gubbar står och recenserar nakna kvinnokroppar, kvinnan i fråga ska stå helt tyst och dom får prata om vad de tänker på. Jag SPYR för andra gången.
Jaja tillbaka till ladydahmer och det. hon tycker ju iaf att man inte ska ge komplimanger om folks utseenden eller kommentera det överhuvutagt. För att det inte ska spela någon roll. Och då kan man ju tycka att men vad spelar det för roll om jag säger något snällt? att hoon ser fin ut idag, då menar jag ju bara väl och det ska väl hon bara bli glad för att jag tycker osv. baksidan av komplingar är ju då att yta värderas, att det är viktigt. baksida två är ju då när man sedan inte får komplinger. Ser jag ful ut idag? är det skillnad på mg idag/igår? När får jag komplinganger och inte? Att det finns fult och fint.
Jag är ganska medveten kring det här. Tror jag. Medveten om mina tankar, andras tankar och om de tankar som jag tycker är bra men som jag har svårt att leva upp till och väldigt medveten om idiot-tankar. Men jag lever i det här samhället, jag är liksom så många andra en bekräftelsetörstande individ. Jag tror jag har kommit en bit på väg, jag fiskar inte längre efter komplinger, jag behöver inte gärna höra något om mitt yttre, MEN. jag behöver emellanåt vara snygg för mig själv. Ingen behöver säga att jag är fin, för jag vet när jag är det. Och hur vet jag då det? joo för jag vet vad folk sagt genom åren, jag vet vad den manliga blicken säger, jag vet att folk tycker jag är snyggare som smal för det har sagts och ja det är ju samhällets alla normer som säger till mig, behöver inte vara en person bara. Att man ska ha lite smink, men inte för mycket osv osv.. Så vad ville jag då med det här luddiga luddiga inlägget... Jo men mest säga att det inte är så jävla lätt. Att jag älskar människor som faktiskt orkar stå på sig, som orkar kriga. Jag känner en enorm kärlek verkligen. De krigar för mig och alla andra som önskar de kunde vara lite mer som dem. Det ger mig hopp.
min ena näsborre är förövrigt mindre än den andra
Känns som att jag har världens förkylning som satt sig på nacken. Galet trött. vill inte ha ont. Idag vaknade jag upp till mulet och regn. kände frid. vi är duktiga med c-uppsatsen och skrattar mycket, men ingenting känns. förutom tunga steg. Kunderna i butiken är mysiga och de skojar med en, jag ler men förstår ändå inte. Är hungrig men har noll matlust. Jag blundar hårt för att påminna mig själv om att det inte alltid kommer kännas såhär. Jag kommer se fram emot saker och ting. jag vet bara inte när.
älskade mia
Lyckan i att curlingfinalen börjar kl tio över tolv och jag ska sitta och plugga lite.
Helgen har varit lugn och fin. älskade helg. Och jag har köpt hem jordgubbar som jag ska äta till min frukost imorgon. vardagslycka!
Tänkt lite på det här med känslor på senaste tiden. Ibland har jag riktigt såvrt för att känna. Kan ju bero på att jag tryckt bort hundra känslor under lång tid. Nu är det inget jag medvetet gör, men det fanns en period då jag liksom inte klarade av att tänka på vissa grejjer. Ska börja gå i terapi när jag typ börjar jobba och har lite mer pengar. Bara för att typ prata, inte bli hjälpt just.
Vi såg the impossible idag. om tsunamikatastrofen. Den gav en jobbig känsla, men inte det där på djupet som jag ville ha haft. Lyckades dock att pressa fram en tår när pappan och barnen återförenades med varandra. En utav dom sakerna som faktiskt typ har berört mig mest i mitt liv var Mia skäringers föreställning som jag fick i present av Malin. Jag minns när hon kom in på scenen i bikini och jag grät och grät. Jag grät för att hon är modigast i hela jävla världen. Hon pratar om allt som jag tänker på, hon tar upp allt jobbigt och hon står där nästan naken och utlämnad. alltså jag vet inte men det finns inget starkare än den här föreställningen.
De la upp den på svt play i 30 dagar och jag tittade på den varje dag.
jag älskar ju det här
jahaja
just nu rullar biggest looser reklamen på tv:n. Alltså ett program för överviktiga som ska gå ner i vikt. Dom har döpt det till Biggest looser - tro hopp och kärlek. Den skavde i mig.
nu har pernilla Ericson på aftonbadet skrivit om det :
Du är för fet för att bli älskad – eller?
På vägen upp ur tunnelbanan möter den mig, reklamtavlan. Paret på en strand i solnedgången, vågorna brusar i bakgrunden. Han ler lyckligt mot sin älskade. Och den älskade, vars slanka bruna ben springer så lätt, ler förmodligen tillbaka. Men det är oklart. För hennes kropp täcks av bilden på en överviktig kvinna. Budskapet lyder ”Se drömmar förverkligas”.
I årets ”Biggest loser – tro, hopp och kärlek” läggs tonvikten på drömmen om att hitta kärleken. Den som finns på andra sidan om vågnålen som envist säger att du är för fet. Underförstått – om du bara blir smal så kommer någon att älska dig.
Och reaktionerna låter inte vänta på sig.
”filipanna” twittrar: ”Reklam för Biggest Loser. Jag blir lite förvirrad – de pratar om kärlek. Kommer den automatiskt om man blir smal?”.
”annastromberg” undrar: ”Vad insinuerar sjuans Biggest loser-reklam i t-banan egentligen? Att utan fightclubbing beachkropp blir det ingen kärlek? Kokar inombords.”
”Jwennerholm” skriver: ”Reklam för Biggest loser när deltagarna (cirka 22 år) bara: ’Jag har inte haft en relation i hela mitt liv’. Hepp, det har ju inte en annan heller.”
”Om bara.” Tv-kanalen trycker på samma knappar som hela skönhetsindustrin, den som får dig att ställa dig framför spegeln och konstatera att om bara brösten var större – näsan var mindre – benen var längre – musklerna var större – så skulle hen SE dig. Upptäcka och älska dig för den du är. Våra kroppar kan ständigt förbättras och modifieras för att duga.
Det är så lätt att trilla i ”om bara”-fällan. När jag gör det brukar jag tänka på Mikael Andersson. Han är författare och föreläsare. Han driver eget företag, och tillsammans med frun Christina har han barnen Sara, Simon och Linus. Paret träffades på en orienteringstävling, där hon arbetade som funktionär. Mikael föddes utan armar och ben. Ett handikapp flera ljusår tuffare än hundra extrakilon. Men när jag såg honom tala greps jag av hans självlysande självkänsla, som det är omöjligt att inte lägga märke till och attraheras av.
Men vad kanalen nu försöker slå i oss är att det krävs ett perfekt yttre för att finna kärleken. Det är bullshit. Människor i alla storlekar och former finner kärleken varje dag.
Men kladdiga budskap är inte bantarsåpans största problem. Medarbetare har oroat vittnat om hur rasande fort kilon ska tappas – samtidigt som den ofta fjäderlätta självkänslan i andra vågskålen lämnas obehandlad. Jag är inte förvånad över att så många ”Biggest loser”-deltagare rusar upp i vikt igen efter att ha nått den där ”drömvikten”. Om man inte tycker om personen i spegeln – tjock eller smal – hur kan man då behandla den personen som något vackert och viktigt?
Och förvänta sig att andra människor ska göra detsamma?
hopp
Jag har ju läst endel om utmattningssymtom och sånt där. jag kan inte så mycket, eller jag kan nog endel men jag applicerar det inte så ofta på mig själv. Tänker att det gäller väl inte mig. Men ensak som hänt nu under det senaste är att jag vaknat upp supersvettig. Jag har tänkt att det varit lite konstigt för det är nämligen skitkallt i min lägenhet. Tänkt att jag kanske ska byta ut mitt täcke mot ett annat. men sen läste jag i någon bok och sen en annan dag på en blogg att det har att göra med att man inte kommer ner i varv. att kroppen alltid är på högvarv. trots att man sover. Nya tecken som ploppar upp försöker jag ta på lite mer allvar. de blir såklart mer konkreta än dom man har vant sig vid.
Men iaf. Nu har jag det lite lugnare framför mig. känner typ hopp och lust. Äntligen . Jag hatar när dom känslorna försvinner ur kroppen. HATAR. Men jag dör lite av lycka när dom infinner sig. Men kroppen är trött och behöver massor just nu. Förösker ge mig själv vad jag vill ha och behöver. Lyckats med att fika med vänner. Orkat gå på spinning. Och den här kvällen har jag städat, tagit lång dusch, köpte godis och sen suttit och pillat med mina naglar och tittat på lets dance i sängen. Och imorgon ska jag ha sovmorgo!! wie. Följt av en promenad, ska sätta mig och skriva på c-uppsatsen på dagen och sen middag o film hos Anna. Åh lördag, jag har längtat efter dig!
what to do
palla krisa mer.
jag behöver åka bort.
var inte rädd
Ge mig mod att vandra vaken där jag förut vandrat skygg, ge mig mod att sträcka ut mig där jag förut böjt min rygg. Ge mig mod att sakta stegen där jag förut gått så raskt, ge mig mod att släppa taget där jag förut hållt mig fast. Och ge mig mod att lämna vägen, fast dom andra stannar kvar. Ge mig mod att ge mig själv mig själv och lämna allt jag har. Och ge mig mod att älska sannslöst, allting som är du. Och ge mig mod att stå i stormen och leva här och nu. Ge mig mod att tala sanning och att gömma mig ibland, ge mig mod att sova ensam och ge mig mod att ta din hand. Ge mig mod att känna hunger i en värld som glömt ditt namn. Ge mig modet att vandra vilsen och ge mig modet att komma fram.
och jag lyssnar på den här var eviga minut
Istället vaknar jag när alla andra sover. Tar sista bussen in till stan och går sen. Ettan tvåan fyran, där finns ingenting att se mer. Står i mörkret i min hiss och tittar mig i spegeln. Någonstanns i Berlin finns säkert livet som jag söker, tisdag i november, stockholm allting känns som en öken. Vad gör vi ikväll när dom andra sover? Jag gick upp vid två men blir aldrig trött före fem. Vad gör vi ivkäll när dom andra sover? Jag gick upp vid två men blir alrdig trött före fm. Vad gör vi ikväll? Letar upp ditt nummer men jag vågar inte ringa, dessutom ser jag inte vart det skulle leda. Då och nu och förr och sen det gör mig helt förrvirrad. vad var bra och vad var dåligt, omöjligt o minnas. Vattnet kokar, klockan tickar sakta och jag undrar, kanske att jag somnar om jag lägger mig och blundar. Blir s trött, är så trött på min vardag. jag är så trött är så trött på att klaga. ingen skillnad på tisdag och lördag.
