Lonito

Och när energin inte finns där. När man liksom får pressa sig upp på morgonen. Jag orkar inte göra frukost, köper en kaffe och dricker på vagnen. Vädret behandlar mig dock med kärlek och det är kallt och soligt. Jag önskar jag hade kraft. Jag bokar mig på spinningpass varje dag, bokar av dom varje dag. Vet att jag skulle må bättre om jag bara kom dit men kroppen kan liksom inte ta sig dit. Umgås med superbra människor, skriver uppsats om ett jätteintressant ämne. Tänker att jag kanske ska städa när jag kommer hem. Det blir alltid en kopp kaffe på min stol framför spegeln och datorn istället, tittar på reprisen av eftertio eller nått annat svt-play program som jag missat. sitter, sitter och sitter. Värmer mig på elementet och tar en kopp kaffe till. Lyckas orka göra en smoothie. Funderar på att ta en promenad, byter om, sätter mig på stolen igen. Kommer ingen vart. dränerad på energi. Jag vill ha min kraft tillbaka, att saker ska kännas kul. Typ orka se människor. Vill inte gå  och lägga mig på kvällen, äntlign ite tid där alla människor sover och jag är själv med världen. När jag väl går och lägger mig, sent. Kan jag inte somna. Går upp i varv. Och jag vaknar återigen nästa morgon med fyra timmar förlite sömn och missar bussen. Just nu skulle jag bara vilja skrota omkring i mysbyxor, ha massa pengar på kontot så jag slapp laga mat och kunde köpa alla mina mål ute, slippa tänka. Den här tiden hade kunnat vara så mycket roligare om jag inte stressat sönder mig från januari-slutet av mars. Det är liksom priset man får betala efter att kört sig i bott. Kom i håg det emma. <Gör inte allt, gör lagom.

Vad är det här för ett år? När börjar det? Och jag vet ju att man inte kan säga så, det är ju det här som är livet. Ibland lätt ibland jättejättesvårt. Men känns ju som man sprungit och sprungit och inte kommit ett enda steg. Kan bero på att jag inte vet var jag ska. Springer i en cirkel. Tröttar ut mig själv och ser inget nytt. gamla vägar som jag känner allt för väl. Jag gillar dem inte.

Men nu så har jag iaf fixat klart med förra kursen, måste ta igen lite till hösten. Sen en svenskakurs på det. Om det går som jag vill så är jag klar i oktober.  Nu håller vi på med c-uppsatsen. roligt men mycket att göra.

Åker hem i helgen och andas lite.

jag ska verkligen försöka styra upp livet nu. balans balans balans.

 

är tillbaka som brunett, i like it.

 

Första gången på jag vet inte hur länge som jag känner mig lite lugn.

Igår umgicks jag med Malin hela dagen och tittade inte på klockan en enda gång. Idag har jag tittat på tvprogram som jag missat, handlat och sen bara typ myst omkring. Sovit mitt på dagen.

Nu lyssnar jag lite på veronica maggio och tror jag ska plugga lite innan sängen kallar.

 

Alltså det här med att dygna? Hörde inte det till tonåren? Fan jag tror jag har dygnat så jävla många fler gånger från 20-25 än typ 15-20 år. Kan säga att det inte är det minsta härligt. Och att sitta i skolan och lyssna på 14 redovisningar och även vara sist ut att redovisa själv. Ja det gick ju ingevidare. Men det är äntligen gjort.

Längtar hem till sängen. Önskar så jävla mycket att jag kunde ta in på hotell i natt för pallar egentligen inte att komma hem till det bombnedslaget son finns i min lägehet, Tror aldrig det sett ut som det gör nu. Kastruller på golvet, disk i drivor, kläder på golvet och varje gång jag ska ta mig in till toan får jag bända upp dörren då en hög av kläder, skor, en kaffe maskin och två stolar står i vägen. Så blir det. Men från och med nu ska jag sköta mig ;) eller sköta om mig iaf.

Alltså det här med att ha tio kronor på kontot :P Jag försöker verkligen vända på det och se det som en utmaning. Bra för mig att inte ha pengar men alltså fan det är inte lätt. Önskar att jag kunde köpa en cola, men har ju inte råd dåva. så jag dricker saft, det enda jag hade hemma i dryckes väg. Bättre än vatten iaf. Men tänk att vinglas med kall cola nu. Jaa det hade varit vardagslyx om nått. Sen har jag en bokningsspärr på gymkortet vilket innebär att jag måste pröjsa 100 kronor för att kunna gå på spinning. Suger ju balle det med. Mina cigg är typ slut så jag antar att det innebär att jag slutar nu då? haha missären i det hela... Levt på snabbmakaroner och cremefraich nu i tre dagar. tack och lov har jag lite annan mat som det blivit idag. snabbmakaroner för mig är hetsätning. Men man kanske ska vara fattig för att sedan uppskatta att ha pengar. tänk när man kan ta en frukost på ett fik utan att få ångest för att man lagt ut 60 kronor. jaja det kommer väl det med. pengar kommer och går, trist när dom är borta länge bara.

 

näe nu ska jag sätta på lite technomusik och sortera kläder. ett nöje som är gratis iaf ;)

 

Efter en dag i en trygg soffa hos världens finaste Malin så kom jag hem och gick och la mig vid åtta igår.

Har nu sovit tretton timmar, vaknade med dunkande huvudvärk. Men  nu har jag lyckats få i mig både frukost och kaffe. Ska ta en dusch och en långpromenad. Fint <3

 

Och jag tänker att vi alla står här med våra problem och kämpar. Alla är duktiga på sina sätt och jag på mitt. Och jag vet att man inte ska jämför problem för det funkar inte så. Men ibland kan det hjälpa lite och man kan se att man kanske ändå har förstorat sitt eget till proportioner som gäller liv eller död. Typ som den här kursen, herregud, och om jag får göra om den egentligen? Förmodligen skulle jag göra väldigt mycket bättre ifrån min och lära mig desto mer. Det är liksom så sorligt att något som inte egentligen selar så stor roll, helt plötsligt spelar all roll bara för att mitt huvud har bestämt det. Jag tror inte det är så jag vill ha det.

 

Idag har jag sovit hela dagen, därför blir det till att plugga hela kvällen. Men jag var så utmattad. Jag låter mig självklart vara det. Jag är inne och tänder ljus och dricker kaffe och lyssnar på poddar. orkar inte människor och det är helt okej för min del. Det blir så. Det är tecken på min utmattning. Och nu har jag tid att lyssna. Nästa gång ska jag bara se till att ge mig tid tidigare. Annars blir det så här, om inte värre. Men huvudsaken är att jag accepterar det och inte går ut och gör massa saker. Jag väntar till att kroppen och psyket vill igen, och jag vet att den kommer vilja. Jag längtar efter att vilja gå ut och käka middag, att ta en drink ute, att dansa hela natten, att fika, att träna hårda träningspass, att gå på date, att gå en tidig morgonpromenad. Men det kommer. Jag vilar tills dess <3

 

 

 

 

Har värmt på ännu en kopp kaffe. Tänkt ljus och suttit och pluggat några timmar. Tänker på vad som står i litteraturen men på hur det sedan är ute på arbetsplatserna. Teori och praktik är aldrig samma sak. Precis som det mesta i livet. Jag vet mycket i teorin, mindre i praktiken. O livet då, vart vill du med mig eller vart vill jag med dig?

Det är så konstigt alltihop. Jag tänker på det här med självkänsla. att tycka om sig själv, i grunden oavsett mina prestationer. Tänkte att jag tycker ganska bra om mig själv, ibland. Men ibland är det bara ett djupt svart jävla hål där inga presationer i världen hjälper. Då har man förmodligen ingen vidare självkänsla. Allt har så många sidor jämt. Jag tycker vissa saker är viktigt, och att jag har bra egenskaper, att jag försöker vara en bra person. Men sen kommer allt det där gegget emellan. Och jag kan inte värja mig. Och jag funderar på vad jag ska jobba med. som vanligt försöker jag hitta lösningar, eller jag vill väl mest fly och kanske är det jag gör som oftast. Låtsas att jag jobbar med mig själv, men byter bara spår.  fokuserar på något annat. Men jag kanske måste lära mig att klara av vissa saker för att inte dö.

 

Nummer ett är att jag inte pallar auktoriteter. Jag blir liten, tyst, känner mig minst i världen och som att jag inte har något att säga till om. Kanske för att jag vill inte att det ska finnas maktförhållanden. bara för att någon har kunska kring ett visst ämne innebär detta inte att den är bättre än den som inte har samma kunskap. Bara för att någon har ett grymt jobb så är man inte bättre än dom som inte har ett jobb osv. Nu finns det ju människor som tycker så, och jag kan också få den känslan. Men hur gör man då för att inte slås ner till golvet eller börja tvivla på sig själv? Jag antar att man måste möta det, och våga prata och säga sina åsikter. Vi är alla människor. Önskar bara att jag kunde känna det i mig också. Att jag har lika stort värde som alla andra.

 

Nummer två är väl att jag måste lära mig att man inte kan lyckas med allt. ibland går det åt skogen. Stå för det och gör om och gör rätt. farligare än så är det inte. Jag behöver inte överkompensera med massa andra saker för att ha något att vara "stolt" över trots allt. Blir bara pannkaka.

 

Nummer tre är att jag vill lära mig att säga vad jag känner. Att inte alltid vara stark utan istället vara ärlig. riva muren. Det är inte farligt att behöva hjälp emellanåt.

 

 

 

 

 

 

 

 

jahapp. Nu ska jag ner till stan och köpa silveschampo. gått och blvit blond. som vanligt en gång om året i typ några daagr. Men det här blev ändå bättre än sist så kanske kan hålla mig från att färga det brunt direkt.

Städning och plugg står annars på schemat idag.

 

Tunga moln över vårt semestermål, vi har båda haft ett hektiskt år. Distans är vår enda chans. Gör en lista över sånt som jag vill ha, och sånt som jag mår dåligt av. Det är mycket som måste bort. Många som  måste bort. Bästa tiden är skymningen när första stjärnan tänds, den sista solen brinner av när allt kan vänta en dag till. Och lyssnar man riktigt noga kan man nästan höra hur Göteborgs trummor slår, ängsligt utan mål. Och kejsarens nya kläder, står högt i kurs i den världen där alla apar efter. Vi är tomma skal som suktar efter innehåll och fyller alla dansgolv. Mänsklig värme, snälla kom närmre. 37 grader celsius är allting som behövs.

 

Två och en halv månad har snart gått på det nya året. Det känns fortfarande som det inte riktigt har börjat. Att överleva istället för att leva.Och det är väl inte sättet som jag vill ha det på. Jag kan inte förklara det riktigt men det är det här med att plocka upp sig själv efter en tuff period som tar så lång tid. Man drar liksom ut på det för man vet inte hur man ska göra. Man fortsätter i gamla hjulspår istället för att stanna, bromsa upp. Och jag skulle vilja säga till mig själv, men fan Emma ryck upp dig nu. Du vet vad du borde göra, varför gör du det inte bara? Men det funkar ju tydligen inte så.

 

Näe nu ska jag dricka upp mitt kaffe (älska att dricka kaffe på kvällen, förmodligen för att det är "förbjudet") sen skulle jag behöva städa, göra matlådor, göra en powerpoint innan läggdags) imorgon är det ju jobb i 13 timmar så blir väl inte mycket gjort då. Näe emma styr upp nått. jag är ju så jävla bra på att planera min tid också. igår färgade jag håret btw. haha som alltid när jag behöver förändra nått i mitt liv tar jag tag i håret ;)

 

 

Näe men tjäääääänare.

vad händer i mitt liv då? Ja min kropp är så trött. Önskar mig något litet uns av energi. Jag vet inte hur många kaffekoppar om dagen jag dricker på jobbet. Men vi skojar om det varje dag. Ständigt denna kalla kopp kaffe i min hand. Barn som sitter på en. Jag sitter på golvet  och försöker skänka trygghett. Fina ungar. Men mitt liv kan inte handla om att ge all energi till andra. Någonstanns mitt i allt finns ju faktiskt jag, och mitt liv som jag går hem till varje dag. Nu för tiden är jag så trött, går hem och sover mest. försöker orka träna för att få lite endorfiner,m en jag orkar inte ens det.  Godis hjälpte mig idag. TACKA fasen för det säger jag. Men i övermorgon får jag sitta på ett tåg i ty tre timmar. alltså LYXEN i det. Lyxen i att välja själv vem jag ska umgås med. Att bara få vara. strosa.

näe nu ska jag duscha sen lyssna på techno, diska, sortera klädeer o packa lite inför torsdag.

haaaaj

 

 

Ligger och kikar på Johan Falk, ännu en söndag :)

Bara myst idag. Handlat, druckit kaffe och tittat på friidrotts-em. Sen tog jag mig en liten kvällsprommis. Det var perfekt väder ute och kallt men det luktade ändå lite av våren. Imorgon har jag praktik och föräldramöte på kvällen, sen bara tis, ons och sen åker jag till Sthlm med syster och jag ska njutaaaa. sen hem och krama på mamma och pappa på lördag. Näe nu ska jag släcka lampan och lyssna på nått härligt innan jag somnar. hejhej.

 

 

 

Idag är jag så jävla lycklig. Lycklig över att ha klarat det sista steget i min bedömning. Kan ärligt säga att dessa bedömningar ligger på toppen någonstanns av jobbiga saker jag har genomfört. Men jag är så stolt över mig själv. Klappar mig på axeln och känner tunga stenar lyfta från mina axlar. Tillbaka till livet :)