Lonito

så fint :)

history, history repeats itself, and it seems like this, I just never learn
your mistake was giving me your heart to break and still I miss you so,
I just can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in

oooh, take me back into your heart, let me in with the sound of your tears
hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you know
that I love you still


I have been terrified of changes, cause I've built my life around you then
I suppose all good things are born to die and still I miss you so, I just
can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in

oooh, take me back into your heart, let me in with the sound of your
tears hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you
know that I love you still oooh





jag tror jag måste bli stark själv först.
jag tror jag vill bli stark först.

så fint :)

history, history repeats itself, and it seems like this, I just never learn
your mistake was giving me your heart to break and still I miss you so,
I just can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in

oooh, take me back into your heart, let me in with the sound of your tears
hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you know
that I love you still


I have been terrified of changes, cause I've built my life around you then
I suppose all good things are born to die and still I miss you so, I just
can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in

oooh, take me back into your heart, let me in with the sound of your
tears hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you
know that I love you still oooh





jag tror jag måste bli stark själv först.
jag tror jag vill bli stark först.

så fint :)

history, history repeats itself, and it seems like this, I just never learn
your mistake was giving me your heart to break and still I miss you so,
I just can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in

oooh, take me back into your heart, let me in with the sound of your tears
hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you know
that I love you still


I have been terrified of changes, cause I've built my life around you then
I suppose all good things are born to die and still I miss you so, I just
can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in

oooh, take me back into your heart, let me in with the sound of your
tears hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you
know that I love you still oooh





jag tror jag måste bli stark själv först.
jag tror jag vill bli stark först.

Jag vet, jag måste plugga. men har fan skrivit en inledning nu , inte fy skam . Det handlar bara om att komma i gång! Och ett word dokument med några rader är bättre än inget alls, eller hur :) ?
men måste bara skriva ner den här låten som går på högvarv hos mig.


Mmmh
Jag försöker att vara stark, jag försöker klara mig men sängen känns så stor här utan dig
jag undrar hur du mår och om du tänker på mig nu ? i mina tankar finns det bara du.
Och jag vet, jag vet. Att jag inte fungerar utan dig. Men jag vet ja jag vet, att allting kommer ordna sig, om jag får somna brevid dig.
Dagen är okej, men på natten blir det svårt, ensamheten slår mot mig så hårt. jag klarar ingenting och allt jag gör blir bara fel, jag känner mig så obekväm och stel. Och jag vet, jag vet. Att jag inte fungerar utan dig. Och jag vet, ja jag vet, att allting kommer ordna sig om jag får somna brevid diiiiiig.
Och jag vet, jag vet. Att jag inte fungerar utan dig. Näe jag vet, jag vet, att allting kommer ordna sig om jag får somna brevid dig.




ajja det var bara det. Plugg nästa.

Ont i magen, känner för att röka mest hela tiden. Brukar ju minska stressen för stunden, inte den här gången.
Det är så jävla läskigt när kroppen mår dåligt fast man inte riktigt fattar det själv. Och så har jag årets super jävla mega tenta som ska vara inne på fredag, hur fan ska jag ta mig igenom den här veckan? jo genom att plöja böcker, men vafanm det går ju inte in nånting även fast jag läser. Jag kommer aldirg orka sätta mig, känns ju som jag ska göra det mest ansträngande jag någonsin gjort. Men det är det ju inte, men i min värld är det lite så. Sen ett dop på lördag där man ska sjunga en sång, och aa vad man nu ska göra mer, orkar inte gå på släkt grejset efter, fast såklart vill jag ju träffa min älskade familj. Men... hur ska man orka? Tänkte gå ut med några tjejer från klassen också, jag vill men mitt psyke klarar ju typ ingenting just nu. ch jag klarar ifs inte heller att bara sitta hemma, för sånt är också jobbigt. seriöst Emma, vad är det med dig?
Och inatt när jag skulle sova så var jag så jälva stressad, alltså jag tycker sånt här är så sjukt för jag har verkligen aldrig i mitt liv förstått vad folk menar med att man inte gillar stress, jag har ju alltid gillat det. FUCK DET! sån här jävla skit gillar jag defenitivt inte. osen när jag väl kunde somna så vaknar jag upp sen, mitt i natten och har svårt för att andas och blir så jävla varm så jag trodde jag skulle rinna bort. Då tänkte jag verkligen, alltså ska jag ringa 112? tänk om jag kommer behöva ringa dit, eller tänk om jag skiter i det nu och inte ringer nån och är här helt själv och somnar och inte vaknar sen? Som tur var lugnade jag ner mig och somnade om sen. Men allvarligt talat, Vem fan har prackat på mig det här? ibland är ju saker fan inte rättvist.
shit, näe nu måste jag läsa klart 200 sidor av nått jag inte fattar ett piss av innan jag går och lägger mig. Kan inte nån bara lyfta bort mina 30000 kg som det känns som jag bär på mina axlar?


we can work it out

You cover me with peace until the war is over
Still the hurting will remain ’cause tonight is getting colder
if the road that we walk upon should turn back and not straight on

And lately I’ve been trying not to fall apart, still my heart
says after all we’ve been through love is still to be found in the dark
We can work it out, we can work it out

You walked into my room and everything was broken
And you brought me back to life, took my pain unspoken
And I saw how hard you tried
Yeah, I could feel the pain inside

And lately I’ve been trying not to fall apart, still my heart
says after all we’ve been through love is still around in the dark
We can work it out, we can work it out
Oh-oh
We can work it out, we can work it out

You cover me with peace till the war is over





Train - all i ever wanted

You were my ticket outta here
And I was your dream come true
You gave me everything I ever wanted
Except for you

I convinced myself that over don't mean over
And I convinced myself that I could fix it all
Two dreams collided maybe we got too excited for our own good

No more - hold on we can make it
No more holding each other while the words all break it
Move on you know we'll be stronger in the end

Now I convinced myself that nothing could ever tear me away
And I convinced myself that we'd look back and laugh at this one day
Two lives collidin' baby
We got too excited for our own good

No more - hold on we can make it
No more holding our breath while the truth all breaks it
Move on ya know we'll be stronger in the end

Hey wait hey don't you know that this is where the whole thing went wrong
Hey wait hey don't you wanna hear what I have to say
Hey wait hey don't you know that this is where the strong go on

And all I ever wanted
All I ever wanted
All I ever wanted
Was you

No more - hold on we can make it
No more holding each other while the world tries to break us
Move on ya know we'll be stronger in the end

Hey wait hey don't you know that this is where the whole thing went wrong
Hey wait hey don't you wanna hear what I have to say
Hey wait hey don't you know this is where the strong will go on

And all I ever wanted
All I ever wanted
All I ever wanted
Was you

extrem bakisångest.
jag vill ha någon här som kramar mig i natt och som pillar mig i håret och kliar mig på armen. Jag vill krypa in i någons famn och bara vara liten, men han pussar mig på pannan och våra händer passar så bra ihop. paniken skulle lägga sig lite, och tomheten inne i mig gömms i något skrymsle, för han andas lugnt och håller om mig hårdare innan vi somnar och jag känner den där tryggheten, det där otroligt vackra i ett vi.


dock är den krassa verkligheten sådan att jag har hundra kilo disk, tvätt på hela golvet, obäddad säng, mitt huvud snurrar, jag ska upp tidigt imorgon och jagär dödstrött.

MEN
jag har också köpt en och en halv liter cola, choklad, badat och fått bort lite utav allt som har med fylla att göra, sitter i mina mys kläder, johan falk börjar nu, har haft en supermysig dag med Malin och fått varma kramar, hade en rolig kväll igår, fått ett sms av min mamma där hon skrev att hon älskar och saknar mig.









det går bra att vara ensam fast idag vill jag stå på tå och ha mina armar runt hans nacke och snosa in lukten. bara ikväll.

med detta vill jag säga : tack för att det inte är bakisdag imorgon :)

sista dagen på praktiken och det känns sjuuuuuukt jävla trist!
Hade en underbardag, alltså att sitta i ett fikarum på rasten i sofforna med några och dricka kaffe och bara ha det gott är ju så mysigt! För att sen ha lektioner där man ligger på en matta framme vid tavlan med två killar som verkligen jobbar med den uppgiften dom fick, att intervjua varandra. skit mysigt. vem fan har sagt att man alltid ska sitta vid bänkarna? jobbar dom bara så kan man ju lika gärna ligga på mage :) sen blev det ju inte sämre av att en av dom goa killarna frågar hur länge jag ska stanna och jag svarar att det är sista dagen, och han vrålar ut neeej vad tråkigt, kan inte du stanna här? . Värmer mig i hjärtat, såklart. och sen innan vi slutade för dagen kom en förälder in och frågade lite saker, och det var så skönt att hon pratade med mig lika mycket, och att jag hade ideér hur man kunde göra. Sen kramade min lärare mig innan jag skulle gå :) och btw, jag älskar att rätta typ matteprov :) jag vet inte, men det här känns så jävla härligt bara.
Men,men tilbaka till det verkliga livet imorgon. fan vad suck det känns när jag inte ska få ta bussen kl 7 imorgon, köpa en kaffe på pressen och vara med när dom läser bänkbok. jaja sluta älta nu. har vart en jäkla bra en och en halv vecka iaf. det kan man ju glädjas åt!

att göra idag är ju då läsa ut en barndeckare, dra till ett fik och börja läsa barnbokens byggklossar för att kunna analysera barndeckaren, sen måste jag ha analyserat den till klockan tio imorgon bitti. Sen kväll ikväll? låter så :P gå in på nätet och låna om alla mina jäkla böcker som kommer ha fått böter. sen innan helgen ska jag försöka ha lånat och läst ut två andra barnböcker för att kunna analysera dom nästa vecka. Joo så här går det när man inte börjar med saker i tid. Som om jag inte visste det? men jaja, bit i äpplet, känner attjag har orken och att det känns lite skoj så det är nog då man ska ta tag i det. Gillar inte att göra saker bara för att, inte min grej.

Först tappa up ett bad och kolla på debatt I BADET. JOOO JAG LÖXAR TEÈT SÅ ATT SÄGA :)

hej

älskade älskade familj.
efter en springtur på löpbandet kände jag mig glad. det gick så bra och det är det bästa jag vet, bara springa så mkt som benen bär en, och bara vara där och då och bara knna kroppen. låter urlöjligt men man slipper verkligen alla tankar, en perfekt drog för mig. åh vad jag älskar det. Och när jag kom till skåpet fanns ett sms på telefonen där syster frågade om jag kunde komma hem så vi kunde ta en fika. Fick pengar av mamma och åkte dit och solen lös på mig genom tågfönstret och jag pluggade och lyssnade på musik. Och jag och syrran pratade länge om allt. Hon är så fin min syster, och sa att jag skulle ringa varje gång jag kände mig ensam, annars kunde ju inte hon veta att jag satt och kände mig ensam. hon har så jävla rätt. Men ändå är man så jävla feg. Jag älskar när hon berättar om sitt liv, allt det där som jag går igenom nu har hon redan gjort, och det låter så vackert och jag känner igen mig ibland. Hon berättade om sin stora kärlek, men att hon nu levde med sin livskärlek. så vackra ord att man smälter lite grann. Jag är så ofantligt lycklig över henne. Vi pratade om döden, om livet, om det som är här och nu och om vänner. sen var hela mitt gamla hem fyllt med kärlek, och näe jag vet inte. Livet är så himla vackert från den sidan sett, att man bara får överfyllas av kärlek. Att .. aa jag får inte ens fram orden nu. Man blir starkare. såklart. Och jag känner att jag har en trygghet där, långt borta. Och det känns faktiskt lite lättare. och en urmysig söndagsmiddag. Ibland önskar man att man var närmre, men åandra sidan så blir det så himla roligt att komma hem varje gång. hade inte ens ångest nu när jag skulle till skövde. Det bara gick av sig själv. kan je bero på hur mkt jag längtat hem. Men sen är det jätteskönt att komma hem till sitt eget på kvällen. Fick en bok av mamma och som heter : snälla mamma sluta dricka. Den är så vackert och hemskt skrivan att man knappt kan slita sig. Ska nog läsa ut den imorgon på bibblan.  Näe nu ska jag kolla på wallander. 

hejhej :)

 

Och alla är bara så himla hemska.

Varför tror man ens att folk börjar med ett självskade beteende? Varför får folk anorexia och ätstörningar eller skär sig eller vad fan man nu gör?! Jo för att det inte finns folk som lyssnar, eller märker att man mår dåligt. Tror att dom flestas om håller på med något sånt alltid där och då tänker, det spelar ju ändå ingen roll. För att det märks inte att det spelar någon roll för någon annan. Och om man då redan har så pass låg självkänsla att man själv inte spelar någon roll för sig själv så är ju andras stöd som himla viktigt. Men folk orkarvågarvetintevaddomskasäga eller vad det nu är. Men det enda som behövs är ju att lyssna. lyssna på att man är helt jävla dum i huvudet så man får ut alla hemska tankar, allt som är stört. Men det går ju inte, för antingen så har alla så jävla mkt problem själva ( helt förståeligt ) så man inte riktigt kan med att säga allt, eller så är dom bara helt lyckliga och inte gått igenom något som är hälften så svårt så man säger : ryck upp dig, tänk positivt, gör bara såhär så blir det bra eller vänta på sommaren eller nått jävla idiotiskt. Så har man gått en dag till med sig själv, försökt göra det så bra som möjligt, lyckats till en del, misslyckats den andra delen. Jag försöker så jävla hårt göra saker som jag mår bra av, med mig själv. men tillslut så kanske man har varit för mkt själv med alla sina tankar så man blir alldeles jätteledsen såhär nu när klockan är 11 på kvällen, så att mascaran rinner när man står dr utanför med en cigarett i handen och undrar om någon finns där? Inte just nu. inte just nu. och så undrar man då när man står där helt ensam om man inte ens var värd ett sms av han det där jävla puckot som tog så mkt, som man har hörts med typ varje dag i snart ett halvår, inte ens ett hejdå? Så mkt man offrat ( det visste jag iofs att jag gjorde ) Men det blir ju iaf helt sjukt. Och man själv som alltid är typ; näe jag måste höra av mig och säga att vi inte ska ses, jag kan inte bara byta nr, jag ska säga att vi bara ska vara vänner ( nu pratar jag inte om honom men i alla relationer är man ju typ sån, man går inte bara från att en dag höra av sig till tvärt om ) Inte för att det skulle splat nån jävla roll i det här fallet. Jag vet att det här är det bästa. Men hur bra känns det? Det spelar ju ingen roll hur gott man än gör. så känns det. Eller hur jävla piss man än gör. näe. och ingen att prata med, för vad ska jag säga? men är ju skönt att man kan skriva lite iaf. Men det är ju inte konstigt att folk söker kärlek som galningar, det är för att man känner sig ensam. Och man har inte tillräckligt med kärlek till sig själv, man kan liksom inte lägga den på sig själv, lättare att lägga på någon annan ( den ekvationen går inte ihop men så tror jag att det är ) . Och därför håller ju inget sånt heller. inget liv håller om man hatar sig själv. så är det ju också tyvärr. synd på ett sätt att jag blev sån här, jag är inte som alla andra som kan sätta på nån fasad och vara glad när jag inte är det. jag kan inte ha ett socialt fungerande liv när jag mår dåligt. För när man är med sina vänner och familj ska man ändå vara glad, annars blir folk oroliga och då är jag hellre själv. Därför är jag mkt själv. jag mår dåligt endel. och det är värre att vara själv då. Men jag väntar tills man ser en ljusglimt vilket man alltid gör, och då kan man umgås lite igen.

Och hur fan ska jag orka se honom på stan nångång?! trodde det idag och det högg allvarligt till i magen på m ig, sådär som när man inte alls är beredd. jag orkar inte att han jobbar precis där jag går i skolan, jag orkar inte att jag tittar efter hans bil när jag går i stan. och sen skiter jag fullständigt i om alla tycker att det här bara är en grej jag mår dåligt för nu, och att det är massor som ligger under. Ja det är det, men det här är väl lika jävla jobbigt ändå, eller jobbigare?? för det är det PLUS allt det där andra.





sen kan ju killar man träffat för länge sen bara lägga ner att messa miiiiiig på kvällarna. vad är folks problem?! jo dom är väl också ensamma men fan varför ta ut det på mig?! oj så skoj. vad är det här för jävla värld?



out.

helt sjukt vad humör och känslor svänger upp och ner.
ingen bra kväll på den fronten. ska införa att typ dra in till stan och gå på kvällarna, dom är inte min melodi.
däremot så ska jag säga att melodifestivalen varkligen förgyllt min kväll. jag känner sån kärlek, så att jag bara fylls upp och ler och får tårar i ögonen. och nu har inte det med just melodifestivalen att göra utan att se dom människorna som gör det dom älskar och brinner för och förmedlar det på ett sånt vackert sätt. Jag är tacksam för att jag kan känna alla mina underbara känslor, för sjukt små grejer.
dock inte lika tacksam för dom där andra känslorna som säger att man är sämst och ensammast i världen. Men man får väl ta det kanske.

näe nu ska jag fortsätta kika melodifestivalen och njuta lite till :)

mm

Fantastisk morgon!
vaknade av mig själv halv åtta, joo minsann det gjorde hon! Bara för att jag har vant mig att denna veckan gå upp runt halv sju varje dag. Såå jag plockade ihop mitt pick och pack och drog till gymmet för första gången på år och dagar känns det som, och var där en kvart :P. Men sjutton vad skönt det var :) man glömmer hur underbart det är att typ springa lite och bara inte tänka på något som helst utan bara ha cascada i öronen på högsta volym.
Nu har jag dukat upp här med start och fil, mackor, cola i vinglas och en stor kopp kaffe och klockan är typ kvart i tio :D Jag brukar alltid känna att jag verkligen inte är någon sån som bara gillar att slappa jämt, som inte gillar att inte ha nått att göra under en dag och att aldrig röra på mig. Fattar inte varför man inte bara tar sig i kragen och gör lite så att man känner att man är lite mer ett med sig själv. fast det är ju för att massa saker är jobbiga så man inte orkar ta tag i dom, men jag tror fan det är det som är grejen. Gör grejer du mår bra av istället för att sitta hemma ioch tycka synd om dig själv.
Nu har jag och han inte hörts sen i tisdags, helt sjukt faktiskt och har aldrig hänt tidigare. Antingen har han hört av sig sen, eller jag efter någon dag eller så. men inte den här gången. Och nu har det nog gått så lång tid att jag inte kommer höra av mig. Det börjar sjunka in nu, och på nått sätt inte kännas så främmande och så himla jobbigt. klart jobbigt ibland, men nu är det så bara.

Näe nu ska jag kika på nyhetsmorgon och sy mina byxor.

pusskram

så jävla ledsen blir jag när folk gör slut.
läser en blogg, och hon skrev idag att han har flyttat ut och att det kändes tomt men mest jävligt märkligt.
det isar verkligen till i kroppen på mig när jag ser sånt.

Jag längtar hem. Hem till min älskade mamma. Vi satt där i hennes verkstad och hon var hostig. Jag blir rädd när min mamma är sjuk nu för tiden. Det skrämmer mig. Men jag känner också en sån otrolig kärlek så fort jag ser henne, när hon säger att hon saknat mig och när man får en sån där innerlig kram. Det är otroligt häftigt med sån där kärlek, som bara blir starkare och som är helt gränslös. Jag fick en kopp svart kaffe och vi delade på kexchokladen som jag hade köpt med mig till oss. Och vi pratade om allt möjligt. Och hon pratade om sin verkstad och om att hon hade mycket jobb. Hon jobbar lite för mycket ibland tror jag. Sen kom pappa förbi och jag fick en sån där bamsekram som bara han ger mig, och han var glad och sa att det kändes som att jag aldrig är hemma och jag som tyckte det var precis tvärtom, att jag ofta är hemma. Kanske livet står still lite därhemma ibland iaf. Kanske står det stilla här med. Just nu gör det där. Det är sådär mellan mjölkigt, och inte riktigt belåtet. Jag tror på det där med att vara nöjd. kanske för att jag har sökt trygghet så länge nu men inte hittat det. Kanske därför jag har så svårt med relationer. Jag behöver garantier. grejen är ju bara den att livet inte ger en några som helst garantier. Tänk när jag och A lovade att vi alltid skulle älska varandra, föralltid förevigt jämt och ständigt. ibland trodde jag på det. Jag tycker det är fint när människor vågar chansa, när folk vill och kämpar. sen att det går åt helvete ibland får man ta. Men jag vill inte vara rädd.



but i am.



natti.

Fan, ibland har man verkligen inget att skriva fast att man är sugen på det. Sitter iaf här och lyssnar på melodifestivalens bidrag och njuter lite. Ska väl snart sätta på mig jacka och vantar och knata ner till stan och sen sitta barnvakt. kan bli mysigt. Var på en föreläsning idag om utomhuspedagogik. Föreläsningar är bra grejer. Skönt att bara sitta och lyssna på intressanta saker. Imorgon har vi dock semenarie där man skulle läst nån jäkla bok. Jag har inte läst mkt barn böcker den här kursen, rättare sagt en utav typ 25 böcker eller nått. Fick reda på att jag fick godkänt i förra kursen. Tackar högre makter för detta. och mig själv då jag trots allt lyckades skriva tentan. Denna kursen är ju också ett under om jag får godkänt på, men jag ska försöka ta igen lite nu när vi har VFU nästa vecka. Kanske hinner läsa ikapp. Får åka till skövde och kolla om dom har barnböckerna där.

well well.

 

Igår blev jag utelåst i morgonrock klockan tio p kvällen. Haha inte kompis nånstanns. Måste sett sjukt kul ut. Tänk om det inte löst sig, och jag hade fått sätta mig på bussen för att kunna ta mig hem till någon i min rosa/röda morgonrock när det typ är 10 minus ute. haha sjukt rolig syn. Om du läser det här Anna så hoppas jag du får en sån där inre syn och skrattar lite gott åt mig :)

 

Näe nu ska jag dra mig.

Det är mysigt när någon snosar en i örat. mmm minsann.