Lonito

kom ju igång med skrivandet nu så kan lika gärna få ur mig mina kvällstankar innan läggdags.

 

 

Då den här mannen, människan?, aset, - ja kärt barn har många eller hur man nu ska säga. Så kan jag ärligt lägga handen på hjärtat och säga att det finns inte mycket mer än just äckel. Ett uns av att rättfärdiga allt, och ett behov av upprättelse. Det är det som finns kvar. Men jag har tidigare känt "kärlek", desperation, åtrå, underkastelse, behov, tvång, magi, panik och ja alla känslor däremellan kanske. Kanske också romantik och lycka i korta falska sekvenser. Aldrig trygghet, aldrig tillit, men jag vet också att sådant inte ingår när man har gett sig in på den halaste av isar.

 

Och så många insikter däremellan, och avgrundshål och skam. Tre långra år. Tur att de haft annat innehåll också.

 

 

Och då till kommentaren : Jo fast det drabbar inte starka människor. Vissa människor tillåter sig inte att bli tramapde på. De har en stark självkänsla. Då händer det inte.

Och jag blir så trött på bristen av analys i et här. För då kan jag tala om att :

 

En gång var jag den tjejen. Den man inte satte sig på, hett temperament, som visste vad hon ville och hyffsat mycket skinn på näsan. Orädd kanske. Eller iaf att jag trodde att jag ungefär var bäst i hela världen. Som skulle gå vid första slaget, som bara skulle ha sex med en person hon älskade och som älskade henne tillbaka lika högt, som alltid skulle prioritera sina vänner, som skulle älska sin familj lika mycket som tidigare, som skulle prioritera sig sjäv och sina egna intressen. Man kan vara hur stark som helst, men inte när den närmaste personen du har gör dig till ingenting. INGEN JÄVLA MÄNNISKA ÄR STARK DÅ! Och det går likom inte från en dag till en annan, det sker i smyg, långsamt, man vänjer sig utan att förstå, man förstår när det är försent. Och där mina vänner, är det som gör att man inte går vid första slaget osv. För när du kommer på vad som är fel (om du ngonsin gör det) Så är du helt ensam. Det har den här personen som du älskar så innerligt sett till nämligen. jag fick inte älska någon i min närhet. Bara honom. Efter ett tag tror man lite på det själv. Eller man tror iallafall på att det bara är den här enda personen som kan älska en, för det är det han har sagt varje dag. Inegn kan älska dig som jag kan Emma. Aldrig. Och till en början är det fint. Sen är det bara sorgligt (alltså i kombination med hundra andra andra saker som jag tagit upp i tidigare inlägg)  Jag var en människa som hade många nära vänner, en kärleksfull familj, som tyckte livet var spännande, som var nöjd medsig själv, som älskade att festa och umgås och som mer än gärna flirtade med de snyggaste killarna. Och efteråt blev jag en människa med socialfobi, äcklad av mig själv, kände att jag inte var en människa, ville dö, mina vänner var längre bort än någonsin, jag och min familj hade fått ett storet avstånd, ätstörningar och bulumi och hettsätningsatacker avlöste varandra och ja, året som gick var ett enda stort mörker.

 

och vart ville jag komma med det här då kan man fråga sig? jag kulle egntligen gått vidare med mer men är så trött så får ta det en annan gång. eller kanske att det spelar ingen roll hur jävla stark du är. Du kanske är ett stort jäkla hus med stabila väggar, men på något sätt låter du lite vatten komma in, vatten tycks inte vara så farligt, förräns du upptäcker att hela jävla grunden är fylld av mögel. Inte så jävla stabil då inte... 

 

 

 

Det här med att man har vissa timmar på dagen man mår sämre. känns det igen? Eller är det bara jag. Möjligtvis är det så. Men alltså timmarna mellan 17 - 19.30. Alltså jag vet inte men där går jag alltid in i en liten dipp. Och nu snakcar vi liksom inte blodsocker dipp utan jag vet liksom inte vad jag ska göra med just dom timmarna. De består oftast av en grå sörja. Så idag efter jobbat, slutade tjugo i fyra ( alltså ytterst kritiska timmar framför mig ) så betämde jag mig för att inte åka hem utan direkt till Ikea och XXL sport vid bäckebol. Tog en kaffe på bussen och lyssnade på hannah och amandas podcast. Strosade omkring där inne för att sen ta bussen hem. Och jag hade då botat mig från vardagsångesten. Det här är ingen farlig eller outhärdlig ångest och jag vet att den infaller. Antar jag borde bli bättre på att göra någonting jut då. Inte just konsumera. Eller å borde jag leva ut den. Men det gör jag ju som oftat. Det är ju ofta såå att man slutar ett jobb runt den tiden, eller skoldagen är slut och ja, man är kanske tömd på kraft på något vis.  Det tar liksom ett tag att gå in i det här ledighetsmodet. ungefär dom timmarna. Samma sak om jag typ jobbat i butiken och lutat kanke halv elva eller halv tolv. Så kommer man hem och är liksom deppig. opch jag behöver vara vaken några timmar för att komma ner i varv och tillbaka till mig själv och mitt eget sällskap. Jamen där löste jag ju dock frågan om att det kanke inte beror just på den här tiden på dagen utan att man går från något o man lagt kraft på.  hitta tillbaka till sin lilla männika och itt lilla liv, inte det livet men lever där ooch då.

 

Annars kan jag ju också säga att bussfärden till jobbet kl kvart i sju, i ett kallt och mörkt göteborg kan ju vara det härliogaste. Tog med mig en termos med kaffe som jag smuttade på under färden och lyssnade på massa härliga technolåtar. Sen att på jobbet mötas av massa kramar, sitta på golvet och någon lägger sig i ens famn, frukost och tända lju. jaa men alltså härlighetsdöden på en tidigmorgon :)

Sen kan jag ju dock också tillägga att små människor som absolut inte ska klä på sig, slänger ut alla legobackarna och vägrar städa, aboslut inte har lust att lyssna eller att gunga någon i en timme i kylan inte är lika mysigt och gör att man blir väldigt trött efter en dag. Toppar och dalar, precis som livet självt.  

 

...

 

Och det här med att man på något sätt, någontanns fick för sig att kärlek är det som är det där svåra, det där hemliga, det där jobbiga och det där som verkar förvinna så man bara försöker dra och dra och dra så att det ska komma tillbaka ngon liten spillra, av något. Kanke av en själv. Men egentligen står man bara där med ett tomt jävla rep. Ner pissad av en stor jävla jubelidiot. Jag vet. Och jag tror också att jag kommer säga att jag visste hela tiden att det inte var det där jag letade efter. Men man gör så gott man kan, och man gör det man kan i den givna situationen. Inte att förglömma. och ingenting är svart på vitt, utan fullt av gråskalor. Och det finns människor som inte vill sätta sig in i dem men man får då heller inga nyanser, man får inte grepp om andra människor., och jag tycker nog bara mest synd om dom.

Men jag längtar till att få ta. Man kan ge och ge hur mycket som helst, man aldrig få ett dugg. Äckliga jävliga människa. Inte jag, utan den där andra. Ge mig rätten att ta, att begära. Du är så liten i mina ögon, och med dig blir jag ännu mindre. Minde än dig om det ens går att vara så jävla liten. Efter dig kommer jag aldrig mer att bli väckt klockan fyra på natten utan att kunna säga nej. Jag lovar mig själv det. och dig, ditt as. 

 

 

Jag har börjat skriva en liten novell. Här kommer den (alltså bara början på den, tar ju lång tid att skriva märkte jag :P)

 

 

 

 

Jag älskar att pyssla. När jag någon´gång skaffar en större lägenhet ska jag ha ett stort sovrum med plats för ett stort vitt skrivbord med symaskin där jag kan hålla på :)

Igår var jag på panduro och köpte ett stort pappersark och en svart tejp och framkallade några fina kort och fixade ett härligt kollage som jag nu hängt upp :)

idag så köpte jag nål, tråd och resår och sydde mig ett skynke till min bokhylla utav ett vitt lakan. Det är så härligt att ha det mysigt omkring sig när man är själv. Jag älskar att ha massa kort på mig och mina vänner, jag älskar tända ljus och doftljus,  färglada mattor, bäddad säng med massa kuddar, blommor och gärna nytvättat, nystädat och diskat :) !

Så efter skolan idag tog jag återigen tag i min garderob som såg ut som kriget. Nu är allt i ordning och jag städade även och damsög lägenheten. har precis kikat på debatt medans jag tvättat och ska väl snart gå och hämta sista maskinen. Känner mig så stolt nu när jag fixat allt innan helgen :) var också på apoteket och köpte nått medel till torr och besvärlig hårbotten 200 jävla kronor. och sen ett schampo som skulle vara milt. antar att jag snart får börja köpa smink och hela kittet på apoteket senare. hoppas det här hjälper min hårbotten iaf.

nu blir det choklad och cola framför fråga Olle. Imorgon är det fredag, fyfasen vad mysigt!!

Jag har inte kunnat sova nått inatt HELLER! inte blivit trött.Ändå läste jag innan jag gick och la mig, kollade inte datorn. Analyserar och tänker på varför jag liksom inte kan sova. Funderar på om jag är stressad, jo lite kanske. behöver kanske strukturera upp livet bättre. Göra to-do listor. Inga långa men liksom sånt som kanske ligger undengöt och pockar på. Typ göra det i blrjan av dagen, eller veckan, så knske livet blir lättare, eller rättare sagt sömnen bättre. När man inte sover bli liksom inget vettigt längre. Och det gör det ju inte lättare när man ligger där timme efter timme. när klockan blev fyra var jag hungrig så gick upp och åt o kollade på ett program på svt play. och jaa nu är ju kl sex, så ska ta en kaffe och en promenad och sen måste jag duscha, ringa vrdcentralen PALLAR INTE KLI LÄNGRE. lite därför jag inte kan sova också. Det kliar liksom i händerna, så jävla jobbigt.  Eller det kliar överallt och jag har ändå smörjt in mig som en galning. Men atarax, den medicinen jag tar, blockerar nått ämne som heter typ hincytamin (öh eller ntt sånt som jag inte kommer ihåg), aa skitsamma läste allt på nätet. Sen ska man ju bli trött av det också, men just den lilla effekten funkar ju iofs inte speciellt på mig.  ja iaf sen ska jag till skolan och vara i labbet och sen f¨r jag försöka hålla mina blå vakna tills kvällen. Alltså fan, den här dagen blir inte rolig. Plus hostig på det, så jag kan liksom inte heller typ gå på spinning som ändå hjälper till lite i må-bra-hormon eller rättaresagt väldigt mycket, och hjälper ju att man sover lite lättare iaf. Men näe, istället HOSTAR man, och sover man inte blir man inte frisk och sååååå. där har vi min status.

Fan det är så jäväla segt, jag tycker livet känns helt okej just nu. jag är väldigt mycket "här och nu" klyschans klyscha, jag vet, men det känns liksom rätt soft. Men så ska min sömn fucka upp allt. Kommer inte ens ihåg hur det var när man aldrig någonsin hade problem med att sova, man trodde liksom inte det skulle komma på en själv. Fundamentala saker (säger man så, ja jag menar de grundläggande iaf), som att få vara frisk, att få tillräckligt med sömn, tillgodose sig själv med mat och vätska - jaa  det behövs för att man ska orka. väldigt jobbigt att orka med allt annat då, som en utbildning, jobb, vara närvarande i mina relationer, vara människa och allt det där andra.

Näe ny brygger jag en kanna och tar ett,två,tre andetag innan vi kickar i gång den här dagen, haha eller inte :P eller kaffe blir det men nått kickande blir det nog inte tal om.

 

 

Fin dag.

Tagit en kaffe på världens mysigaste fik med världens bästa Malin. Efterdet strosade jag runt lite p stan och unnade mig en ny klocka på rean, och ett bäddset också på rean :) sen gick jag till bibblan o lånade tre böcker i en salig blandning :)

nu står kaffet redo och jag ska lägga mig bland mina kuddar och läsa lite.

 

Vi håller ju på med foto i skolan som är sjukt roligt!

Vi valde ett tema så skulle vi i gruppen ta bilder. Temat är "Världen ur ett barns perspektiv" ungefär.

Så  nu har jag valt ut mina bästa bilder som visar temat, men sen kommer vi bara få välja typ tre bilder var och sedan ska vi sätta ihop dem tillsammans. kan ju säga att jag är absolut nöjdast med fågelbilden. Alltså jag hittade en liten fågel utanför dörren och sprang och hämta kameran :)

 

 

lyckan i att tjugo nya avsnitt utav paradisehotel danmark har kommit upp på tv6 play. min kväll är räddad så att säga :D

Annars så är jag fortfarande så sugen på kaffe. kaffe r ungefär det godaste och mysigaste jag vet :) Men pallar inte att bli pigg nu pä kvällen så väntar med det tills imorgon. Gissa OM den koppen kommer smaka mumma.

Förresten har jag ju typ slutat dricka redbull. kanske dricker det tre gånger i veckan. Förr drack jag typ 2-3 om dagen, varje dag! Fantastiskt va?! Har liksom bara blivit så också, inte att jag tänkt på det. allt som inte blir tvång går så mycket lättare.

Nu under dom här dagarna har jag också ftt upp ögonen för kolsyrat vatten, med smak, såklart! var precis och köpte en annanas. så god. När man r sjukis ska man ju dricka mycket, och jag som inte gillar vatten brukar ju dricka cola, men känns som jag tröttnat lite på det nu. eller dricker det ju jämt. Men härligt att kunna byta lite.

 

haha värt inlägg.

 

nu paradise

Hataattvarasjuk.com

Vill egentligen bara dricka en god kopp kaffe, ta en promenad, handla lite god mat och känna livet i mig denna lördagskväll. Men näepp. inte ikväll. har iaf en halv pizza kvar som jag ska äta till kvällsmat och nu ska jag kika på Johan falk filmen. Ingen dum kväll alls egentligen, bara det att inget känns speciellt skoj när man har svullen hals, hostar, ont i huvudet och är trött. Hoppas jag vaknar piggare imorgon.

Vaknade imorse och mådde penis. Vrålförkyld!

Avbokade alla planer inkulsive tandläkarbesök i skövde. Sen har jag sovit, tittat på svt play - Par i terapi. Käkat glass.Har överkonsrumerat vitlök idag också. Tur det är så gott :) sen tog jag en ipren och en kopp kaffe och gick ut på en lugn promenix i mörkret och lyssnade på musik. Det var fint. Nu ska jag lägga mig och lyssna på nått och försöka sova bort det här. Annars får jag gå på alvedon imorgon för måste iväg till skolan och sådär.

Men sen är det helg och jag är helledig lör-söndag. Vila upp mig!

 

Näe nu nässpray!

Helvetesjävlabajsskit!

så, nu var det sagt.

 

Och nu är det inte någon medömkan jag är ute efter i och med det förra inlägget.

Tror alla känner som jag ibland, och helt tvärt om ibland. Toppar och dalar, så är livet. Ingen jävla räls.

Men jag tror att man bör göra mer kärlek till dom man faktiskt älskar, även jag. Bara så enkelt.