Lonito

Så nu ska jag leka min egen hobby-psykolog innan jag släcker ner.

En sak som faktiskt är hyffsat jobbig i mitt liv är ju att jag inte kan ta att någon bestämmer över mig, eller att något liksom bestäms åt mig, att någon annan har makten, eller att jag känner att jag inte har valet eller kan ta mig ur saker. Allt detta tycker jag hänger ihop. Och i livet möts man flertalet gånger utav detta. Det låter ganska fint, men hos mig så har det ju blandats ihop till nått ångest laddat och som sen inte alls ens fungerar i praktiken.

 

Detta kanske kan bero på:

Som liten kände jag att jag hade väldigt lite att säga till om. Jag var ett barn. Jag var minst, ungefär som ett ensam barn och var så rädd för auktoriteter. Hatade utvecklingssamtal trots att jag inte alls var stökig eller jobbig i skolan. Hatade när mina föräldrar skulle behöva förhöra mig. Hatade allt som jag hela tiden var tvungen att göra, men jag gjorde det liksom utan att revoltera. (sen gjorde jag väl det men ändå ytterst försiktigt) Så då en teori är ju att jag vill leva ut att kunna bestämma allt, hela tiden nu. Typ att jag kan lägga mig kl 4 varje natt om jag vill. Att jag kan gå var jag vill när jag vill osv.

Det kan också bero på (eller som var endel i ledet) att jag fick ätstörningar och inte pallar att nån säger till mig nått om vad jag kan, när jag ska, eller hur man bör äta.

Det kan också bero på att andra människor utövat massor av makt på mig. Inte rätten till min egen kropp, mina känslor osv.

 

Ja men okej, jag kan se vissa mönster, vissa drag. Men grejen är att det som då ger mig ångest är alltså att väldigt många vardagliga saker som man gör i samhället blir knasiga. Så jävla jobbigt att nån bestämmer ett datum som jag måste göra en tenta, att jag måste ha läst vissa saker till vissa dagar, att jag inte kan bestämma typ att jag ska åka till Skövde för jag vill inte känna att jag måste, inte kunna planera, och det här med då att bara för att jag KAN vara uppe till 4 varje natt - jaa jag mår ju inte så jäkla bra av det i längden, men ändå ska jag utnyttja allt till max. Min frihet, min valfrihet. Eller som i andra också väldigt negativa fall så kanske jag låtsat vilja saker, att jag är med på saker, att folk kan ta sig rätten för att jag inte pallar att se att jag faktiskt låter någon bestämma över mig (på ett ont sätt alltså). Och jag vill liksom inte att de här "små grejerna" alltså typ som att plugga till en tenta eller bestämma en utekväll eller vad det nu kan vara ska kännas så jobbiga, tack vare massa skit som faktiskt på riktigt varit jobbiga en gång. eller fortfarande är. Jag skulle liksom vilja ha ångest för det som är jobbigt på riktigt, och inte kanalisera det på så himla mycket annat som jag sedan kan låtsas vara ingenting. Haha ja det här blev väl ingen människa klokare över direkt. Kanske jag en liten gnutta.

Nu måste jag sova!!!

Åh äntligen fredag imorgon!!!

Ledig! SOVA UT!

 

Idag var jag på praktiken, kom hem därifrån, slängde in två tvättmaskiner och satte på en kanna kaffe och läste en tidning i all min tysthet. Ibland är ju tystnad helt sjukt skönt! Nu står jag i butiken. Men stänger om två timmar.

Imorgon kommer min kära mor och far o vi ska ut och äta på kvällen. Blir härligt!

Sen är det en vecka kvar av praktik. Även fast den är rolig är den slitsam. Jag är så trött liksom. Men sen är det ju också att det tar en timme att åka dit och sen en timme hem, plus att man behöver byta på hjalmar. två timmar som man lägger på restid. Visst det är skönt att åka buss men man måste ju gå upp så mycket tidigare. o komma hem så mkt senare. Näe jag vill ha ett jobb nära mig.

 

Imorgon ska jag baka pepparkakor med barnen oså har vi planering på dagen och jag börjar inte förrän halv tio. Skön fredag ändå. Åh ännu en gång, helgen du är så välkommen!

 

Haj

Och jag går mycket, men tänker mindre nu förtiden.

Förr, eller för ett tag sedan brukade jag alltid gå ut och lyssna på musik för att bli av med någon känsla. Ta bort frustration, ilska, ledsamhet eller stress. Musiken och den ändå ganska monotona känslan som infinner sig när man går samma väg varje gång. Och jag kunde spela upp hundratals senarier(or) i mitt huvud om ifall att saker hade varit annorlunda, hur det blev, varför det blev och hur det är, vad jag ska göra.

Nu lyssnar jag på andra, så himla mycket gör jag det. Jag är i bruset. Jag lyssnar på värvet, jag lyssnar på hannah och amanda, jag lyssnar på filip och fredrik, jag lyssnar på alex och sigge, jag lyssnar på anitha och gynning, nästan alla p3 dokumentärer, jag lyssnar på cissi wallin eller aschberg varje kväll. Och alla pratar dom om samma saker, eller alltså vi alla människor bär på ungedär liknande funderingar, mer eller mindre.

Jag tänker sällan på framtiden, eller på hur jag önskar att saker skulle vara eller skulle ha blivit, jag är ju här. Det här är ju mitt liv. Och jag måste väl erkänna att jag är rädd för att måla upp bilder, hoppas. Rädd att bli besviken. För det här är ju mitt liv, just nu. Det är sunt att ha drömmar och nyfikenhet, men inte måsten. På någotsätt försöker jag väl alltid göra det bästa av situationen. Absolut inte på det bästa sättet, men  ändå något, ändå det jag känner att jag kan.

 

jag tror inte på det här med oro. Oro är inte sunt, men det är mänskligt. Men istället för oro vill jag ha tilltro. Tilltro till mig själv, till min omgivning och till att det blir fint. Ibland snöar man in i massa bagateller, man gör det för att man inte vet hur man ska göra. Man vill ha greppbara saker, man vill känna att man ändå gör något.

 

Jag förstår att människor inte klarar sig utan närhet. Jag förstår verkligen att man skaffar djur om man typ bor själv. Jag älskar långa kramar, jag ryser oftast då en varm hand klappar mig på ryggen. Om jag sover med någon älskar jag ju närheten i ett ligga och andas intill någons halsgrop. Det här är väl också mänskligt antar jag. Och utsvultenheten man känner utan den. Inte jämt, men ibland. När man smakat på kakan kanske.  Jag vill ha fingertoppar över hela min kropp. Jag skulle inte bli mätt. Eller när en liten barnkropp sitter tätt intill och man frågar om den ska gå och leka men den svarar nej och kryper närmre, andas tungt och jag fylls med det finaste av lugn.  Eller när man lägger handen över ens bästa väns hand över en fika, bara för att det känns för jobbigt att ha ett helt bord mellan sig. Eller när man stod och typ skalade räkor och någon snosade en i nacken och kramade om en bakifrån. Eller att vakna upp och bara kunna ta sig en kram, varm hud mot hud klockan sex en decembermorgon. Närhet tror jag är ett härligt liv. Och det är så jävla jobbigt att inte ha tillgång till det jämt.

 

 

 

 

(sen vet jag att självständighet och att vara själv och bara göra vad man vill också är sjukt härligt såklar och nödvändigtt, människan behöver båda)

Nu idag har jag varit på praktiken och fått gos och kärlek så det räcker för en månad känns det som :)

Vissa barn bara stormar fram med kramar, medans andra trevar sig fram för att sen lägga sig till rätta i min famn som är så öppen för de här små liven. Jag vet inte om det är rätt sätt men jag tänker att inget barn kan få för mycket närhet och kärlek.  Och idag har vi dansat, och som vi dansade. Jag tog med mig typ alla barnen in i ett rum och satte på Dansa Pausa på hög volym så körde vi en ringdans av rang! Jamen ni hör ju, inte alla som får dansa på jobbet varje dag om de vill ;)

 

Men nu är jag dödstrött då det blev ytterst lite sömn igår så jag ska kika lite på malou efter tio innan jag släcker ner för idag.

 

Imorse duschade jag förresten min andra gång i ett omklädningsrum, det gick så mycket bättre nu! Fan vad häftigt det känns :)

Alltså jag är inte bra på att plugga. Kan liksom inte hålla kocentrationen. fattar inte folk som typ pallar sitta massa timmar. Men ja jag lyssnar på kroppen och orkar den inte sitta så orkar den ju inte.

Tänkte ta mmig en liten promenad och köpa godis och sen sätta mig lite till innan jag ska sova.

Vi får väl se hur det gr på tentan imorgon. Inget är värre än min förra hemtenta så det gör mig glad iaf :)

 

Annars så har jag varit i skolan och sen var jag tvungen att lägga mig några timmar, vaknade av att det hade blivit mörkt och mådde piss. som det alltid blir när man sover på dagen, men ännu värre att vakna till mörkret utan att lkiksom varit med om växlingen från ljust till mörkt. Men jag botade det med kaffe och tände mitt doftljus som luktar kanel, alltså absolut mysiagste ljuset och det gör att det luktar typ julbak hör hemma fastän jag inte har bakat. ska köpa på mig typ fem sådana ljus när studiebidraget och det kommer! Och så har jag lyssnat på julmusik medans jag pluggade. Multipelt seende, den närmaste utvecklingszonen, hegemoni, diskurs, kontext, socialt och kulturelltkapital, normmativ femininitet, the gaze, monologisk, dialog, identitetspolitik  jaa alla begrepp snurrar omkring i huvudet nu Helt sjukt att jag ändå typt lärt mig ungefär 40 hyffsat nya begrepp och vad dom betyder. Det är så jäkla coolt att man kan lära sig grejer. skolan är bra! Näe nu. Måste jag ut och lyssna på en podcast i mörkret. Känner mig lite halvstressad. skulle vilja gå och styrketräna. att bli stark är något jag verkligen skulle vilja. Tycker det är så jäkla grymt att liksom vara stark och orka. Men aa orkar inte lägga till nått mer i mitt liv, även fast det är kul blir det ju ändå en liten press. Men nångång nör jag har tid så ska jag försöka bygga lite muskler :)

Förresten s laddade jag hem en app, att orka göra 100 armhävningar på sex veckor. Jag gör mina på knä och det började med att man fick göra ett test hur många man orkade på rad. jag orkade sex, sen låg jag som en klubbad säl på golvet. Sen så näösta gång man gör så får man ett antal armhävningar man ska göra, typ 5 st, vila i en minut, göra sex vila en minut, göra 4 och sen vila en minut. sen är man klar. då väntar man några dagar och d gör man några fler. Så nu har det gått två veckor av mina sex veckor, och jag gjorde ett nytt test och på raken klarade jag nu att göra 24. HUR COOLT ÄR INTE DET?!  

idag var jag hos tandläkaren, och jag kan säga att det var som en terapisession, på nått sätt. Kanske metaforiskt för mig men så fint.

Jag frågar om det ska göra ont,och han svarar, jag det kommer göra ont, men som du har det nu så är det väl bättre att vi bara tar tag i det och kör, för en bedövningsspruta kommer liksom också göra ont. Och jag nickar och tänker att det här få gå. Och sköterskan lägger handen på min axel och ber mig bara slappna av och andas lugnt. Det gör svinigt ont och jag kan inte hjälpa att det kommer tårar från mina ögon. Vi stoppar ett tag och dom frågar om det går bra och om det gör ont, och de säger att de förstår men att det snart är över. Jag knyter händerna och de börjar igen. Och när det är klart gör det så jävla ont och bultar i hela munnen. Sköterskan tycker att jag varit duktig och tandläkaren berättar att han haft precis likadaan problem och att det kommer göra ont ett tag men att det kommer släppa. Sen kanske jag får komma tillbaka om besvären hela tiden kommer tillbaka, för de kommer de kanske göra, och då kan vi ta bort tanden.

 

Jag vet inte om jag förmedlar den känslan jag fick men alltså jag fick liksom vara i ett rum, med två människor som bara visste vad dom skulle göra, och ha ont, och säga att jag hade ont. Det fina i det. Jag är ju så kass på det. Och det kändes som att det handlade om livet. Om att hjälpa och att bry sig om och att få säga att det gör ont.Sen är det ju ocksåå så jävla coolt att man i ett yrke vet precis vad man ska göra för att ta bort det onda. Så jävla häftigt.

 

..

 

 

Ja näe  nu har jag pluggat halva natten. ( får verkligen skylla mig själv) eftersom jag gjort masssa annat innan. Men nu har jag svarat på alla frågor och tänkt lite kring dem. Imorgon får jag nog sitta lite till.

hejhej

Nu har jag hittat lite ny musik, välbehövligt.

Lorentz och Sakarias - - Molnen (ni kan inte nå mig) Den är så meditativ. Mmm.

Annars har jag sovit idag, kollat på debatt, druckit kaffe, fixat tandläkartid (AJ VISDOMSTAND), sen har jag lyssnat på podcast och åkt till frölundatorg och flanerat runt. Alltså att gå omkring på typ hemköp en fredagseftermiddag, fundera ut nått gott att äta till kvällen, köpa godis.. Aa jag vet inte en myset jag känner där är ju såjäkla härlig. Helgerna bör bara bestå av goda middagar och lugn. Sen lagade jag mato kikade x factoroch sen gick jag ut på en promenix i regnet och lyssnade på ännu en podcast.

Sen knarkade jag litelägenheterpå hemnet också. Alltså helvete vad man vill flytta närman sitter där :) ! hittade massa fina lägenheter. Tänk om man hade någon man ville flytta och bo med, dåhade man ju liksom iaf bara behövt sbara ihop hälften av dedär 150.000 kronora. hade ju ändå hjälpt till.

 

Håller på och läse rmassa nyblivna mammorbloggar. Så nu är jag inne i en period att vilja ha ett barn. men det där kommer ju och går. Men tänk vad jag skulle älska min bebis.

 

Näe nu måste jag lägga mig då jag ska åka till Skövde imorgon vid halv nio. Lite för tidigt för min smak. Men ska bli mysigt att sitta på ett tåg och dricka kaffe :)

 

 

 

 

Klockan har slagit mycket och jag ska lägga mig och lyssna på p3 dokumentär. Så himla härligt när det ändå känns mysigt att gå och lägga sig.

Imorse sov jag ut, och möttes av en blå himmel utanför fönstret. Det var längesedan man såg solen kom jag på. Tur att jag trivs i ett gråmulet göteborg ändå.

Vi hade en fantastisk kväll igår i andan av halv åtta hos mig. Alltså tänk vad härligt att ett litet tvprogram kan inspirera till nått så härligt :)

 

Dagen har bestått i att gå på en föreläsning som var sjukt ovärd, sen gick jag en runda på stan och provad underkläder. Som jag älskar Underkläder! Alltså jag skulle vilja ha en vägg fylld av bara fina bh:ar och korsetter. Efter att ha provat en grå med massa fina strassstenar för 300 kronor som jag dog lite på, ´blev det tillslut en svart för 99 kr. Jag vet ju att jag använder det lite mer :) Och den var faktiskt fantastiskt fin den med. Sen gick jag in på bokhandeln och köpte en bok som precis hade kommit ut och som jag tänkt jag ville ha. Sen ett spinningpass och efter det satte jag mig på mitt favvoritfik och läste. Finaste stunden på dagen, Jag på ett fik med en bok. Boken heter förövrigt "Det känns konstigt att vakna i sin egen säng". Och den är speciell och bra!

 

"Din mamma säger att du alltid kommer komma över dem. Först är det ett öppet sår som blöder utav bara helvete. Sedan blir det en skorpa, och antagligen rispas skorpan upp flera gånger. men till slut läker den och blir ett ärr. Ett ärr som går att leva med. Och det är ju sant. Du vet det, för hela ditt jävla hjärta är fullt av ärr. Och visst, du kommer att komma över dem. Det är bara det att du är så jävla trött på att alltid behöva komma över alla hela tiden. Jag menar, hur många är finns det plats för egentligen?"

 

Och vet ni vem som skulle gått på "dejt" imorgon. Jo Emma. Vet ni vem som int elängre ska gå på dejt imorgon?, Jo Emma. och en sak till, jag skrattar bara åt det nu. Jag blir ju liksom inte förvånad, inget kommer väl någonsin förvåna mig på den fronten längre. Så jävla tråkigt bara att man gått från optimist till pessimist, eller ska vi kalla det realist?

När man umgås med sig själv så får man lite mer koll på sig själv. Jag går under en dag igenom dippar och höjder, eller känsla av olycklighet och lycka. Så är det nästan alltid. Och jag vet inte riktigt vad det beror på men det är väl så när man inte pratar med någon så hinner man fundera. Det är ganska skönt emellanåt.

Så jag gick upp imorse och gjorde min favoritfrukost, kikade nyhetsmorgon, gjorde iordning kaffe, sminkade mig och satte på mig mysisar. Kikade lite X-factor samtidigt som jag läste en bok. Vi läser en bok om mobbning, eller den är inte förrän i slutet av kursen men den var ju himlans intressant så valde den iaf. Sen när jag hade läst halva så kikade jag lite bloggar och sen satte jag ihop en spellista och började plocka ut mina kläder som jag skulle ha på min nya klädstång och städade hela lägenheten. Tog fram min ljusslinga och satte upp den i fösntret. Alltså befrielsen i att ha dem kläderna jag verkligen gillar att använda på en stång, det är så jäkla skönt. Slippa stå och riva i min jäkla garderob där det ligger hundra kläder som jag hatar. Nu är min stång fylld av bara det jag gillar att bära. Den känns så himla Emma :)

Sen kikade jag på så mycket bättre, gjorde hembakad musli och sen vid tio tog jag mig en kvällspromenix och lyssnade på en intervju om Martin Kellerman eller vad han heter. Sen kom jag hem, tog en kopp kaffe till och började läsa i den boken som vi faktiskt ska läsa i, som jag måste läsa ut imorgon. Den var intressant en orkade bara läsa lite. Nu är jag trött och ska lägga mig och lyssna på cissi W.  Fin dag, men också jobbig. Men framförallt är det nyttigt att inte bara rusa på, utan bara vara hemma ibland och deala med sina grejer. Det gör ensamheten mindre skrämmande och "tillsammansheten" härligare.

Godnatt.

Alltså jag tror ju verkligen att jag varit frisör i ett tidigare liv ;)

Så nu har jag färgat en OMBRE på mig själv. Alltså mörk utväxt och ljusare från halva huvvet.

Syns ju inte på bilden men blev jättebra! Jag som hade lovat att INTE bleka håret igen. men, alltså jag diggar ju verkligen blekning. och det är trots allt bara hår :)

Fin fredag med jobb och sen en lång kvällsfika, nu har jag kikat johan falk och käkat godis och sen färgat håret. Nu är jag sååå trött! Natti

 

 

 

Igår gick jag till sängs kl nio, det var mycket skönt för då vaknade jag självmant vid halv sex imorse :) utvilad för första gången på jag vet inte hur länge.

Igår hade vi litteraturseminarie och jag hade faktiskt läst det vi skulle och det var ett skitbra diskussioner och jag kände att jag deltog precis så mycket jag ville. Efter det gick jag och lämnade in ett papper p¨å en annan skola och sen fikade jag med Anna. Jag lagade till och med mat igår!!! Så stolt över mig själv. Och fick ju som sagt godkänt på omtentan så det lever jag ju fortfarande på.

Jag har beställt böcker så jag hoppas jag får dom idag så jag kan läsa lite i helgen. Idag är jag på jobbet, sjukt lugnt här, inte så konstigt för kl är bara 10 :P

Sen ikväll ska jag bara mysa och kika på x-factor. Imorgon blir det spinning och lite plugg och på söndag är det halv åtta hos soffan ;) Jag känner mig i fas, med mig själv. Lugn. Efter den här helgen så har det ju tagit hela veckan att komma ner på jorden också. Ungefär med att man tror att en tenta är viktigast av allt i livet, detär ju aldrig så, men det kan lätt bli att man tror det.

 

ja sen imorsen iaf så orkade jag pallra mig till gymmet för att springa fem km. Det var faktiskt inga problem alls utan gick hyffsat lätt. Men sen då så hade jag ju tagit med mig en handduk för att duscha då jag skulle direkt till jobbet. Alltså jag satt nog i det där omklädningsrummet i en halvtimme och samlade mod, för att sen kuta in i duschrummet, duscha två min osen på med handduken igen. Alltså jag mår ju så dåligt i min nakenhet. detta ha rinte att göra med fulhet eller nått sånt utan just typ att visa sina bröst eller sin nederdet :P Tycker det är så jobbgt. och man känner ju sig sjukt fjantig som ska hålla på och krångla som fan med handduken när alla står där och det känns ju mer som folk typ tittar på mig för att jag krånglar och ska dölja mig :P haha men nu gjorde jag det iallafall trots allt, så en klapp på axeln till mig. För varje gång ska jag bli lite modigare är tanken :)

sa jag att jag tittade på torka aldrig tårar utan handskar förut?

Alttså det kan ju vara det jobbigaste och vackraste jag sett NÅGONSIN. Hur kan man göra en sån "film"? Hur kan det här ha varit verkligehet så nyss, så nära? Alltså det där som jag såg kommer ju aldrig aldrig gå ur mig. Och fan vad man har lyckats då. Och jag har liksom tänkt att jag skulle tycka det var dåligt.. jag får ju för mig sådana saker ibland, men så satt jag ju bara som fastklistrad i tre timmar. Det kändes så sjukt mkt som karaktärerna var på riktigt. Mållös är vad jag är.  Jag ville bara springa in i skärmen och krama, länge länge.

-Rör mig inte

-Jag kommer röra dig.

Lyckan i att dom streamar alla mina föreläsningar!

Jag har en föreläsning imorgon och den kommer jag titta på i från ... SÄNGEN

jag har en föreläsning på onsdag och den kommer jag titta p från... SÄNGEN

Fint som snus!! :)

Här kommer natten, kall och underbart lång. Här kommer mörkret. När alla sover, djupt av dagens förvärv, då kommer natten. Och när du kommer, ska jag sitta här och ta allt som du ger mig. Och när du går så vet jag att du snart är här igen. Se staden lyser, i alla regnbågens färger, staden lyser. Se alla människor som gråter, skrattar och lider, här kommer natten.  Och när du kommer ska jag sitta här och ta allt som du ger mig och när du går, vet jag att du snart är här igen.

 

det här är absolut det allra bästa som någon skrivit kring det jag känner för natten. Fina natt när alla sover och kraven ligger på noll.

 

.

Och idag är jag liksom så energilös. Den här helgen har väl gjort sitt till det. orkar inte äta, orkar inte se på tv, orkar inte se människor på gatan. dränerad. Men imorgon ska jag åka till min praktikplats och få ett papper på skrivet. Som jag längtar efter att få se barnen. Kramas med dom och höra vad de har för spännande att berätta.  Mer barn i livet. Jag förstår verkligen det där med att man är här och nu med barn, för det är man ju verkligen. Och ett barns skratt från magen är ju magiskt. Eller deras nyvakna uppsyn då man bär upp de från sovstunden.  Åh nu blev jag lite uppvärmd helt plötsligt. Idag är jag liksom utsvulten på kärlek.  Ensam kanske. Det är lätt att känna sig ensam när man är orkeslös. När man inte orkar önskar man ju som så oftast att någon annan gjorde nått.

 

.

 

Alltså det är så sjukt att jag nästa år går in på min sista termin. dock har jag ju en dubbelkurs så är ju inte helt säker på att jag kommer palla det, och sen vet man ju inte hur det går med den här kursen som är kvar men iaf. om det blir som det är tänkt så är jag liksom färdigutbildad till sommaren. Och jag kan säga att jag är så jäkla trött på att plugga. inte själva pluggandet i sig men jag har ju hamnat i olika grupper hela tiden, tbara på den här terminen kommer jag varit i tre olika kurser, tre olika klasser och tre olika grupper, på EN TERMIN. och jag har ju typ gått typ 8 terminer kanske (eftersom jag bytt, sen när jag är klar) och aa då har man varit runt. en månad med några, två månader med några andra osv o helt olika klasser på det. Det har såklart varit kul, till en början, man har lärt sig otroligt mycket då man nu är ungefär noll % nervös att hamna i nya sammanhang. Men liksom bristen på tillhörighet, på att komma någon nära, att brytas upp, att komma in i nått nytt. Jag jag vet inte men jag längtar kanske efter något som är lite mer bestående. Och det behöver inte vara att man är på ett jobb i hundra år. Men bara det att ändå kanske ha arbetskamrater som man träffar, eller ja jag skulle också kunna tänka mig typ en folkhögskola på ett år där man liksom går tillsammans med samma folk. jag är trött på det ytliga. jag gillar inte sånt och för mig är det liksom ovärt. Jag tycker att man liksom investerar utan att få, och det slutar ju med att maninte  investerar, eller man investerar med en liten bild av sig själv och aa nä. haha fan vad bra jag är på att förklara känner jag :P  näe gud, jag är verkligen inte på topp idag. hej.

 

alltså jag hata vetenskapsfilosofi eller vad fan det är jag läser just nu. Sitter här och har det ytterst mysigt med en kopp kaffe i malins soffa. Men brevid mig ligger tre böcker, ett bock med massa blajj jag skrivit, på en dator håller jag på och skriver tentan samtidigt som jag på en annan dator leter information om den kritiska rationalismen. myset försvann liksom där. Men jag försöker ta djupa andetag och har bestämt mig för att jag ska skicka in den här jävla grejen innan jag går och lägger mig. och sen ska jag BE för att jag får godkänt för jag orkar inte sitta med det här en gång till. alltså hittills kan jag tycka att min utbildning varit ändå relativt lätt, inte lätt men liksom bra. men det här är ju bara... aa jag kommer ju glömma det såfort jag lämnat in tentan. eller det kommer jag ju inte för jag kan fan allt nu om popper kuhn hermeneutik och logiska positivister men jag kommer ALRIG tänka en sekunde på det igen..

 

alltså sådan suck. varför är det så svååååårt?

jag är inte gjord för detta. det bara är så.

 

men när detta sedan är inlämnat är jag åter igen i fas. jag vill andas ut. jag vill ha en veckas semester i skogen och bara typ måla tavlor. ja.

 

 

näe fan nu måste jag börja skriva igen.

 

tro på mig!!!