Lonito

. jaa hujedamig vad jag dör av det där :)
det är ju det där som är så himla vackert, när man inte riktigt vet, man har precis börjat träffas och sådana där underbar detaljer. jag skulle önska att jag fick höra såna där av alla människor som är kära. jag önskar jag hade sånt att dela med mig av. det är synd att folk inte berättar detaljer längre. Små ord, som är så himlans stora. det är bland det vackraste som finns. om det är på riktigt förståss.

natti

Alltså Maria Mena är precis allt jag behöver nu. Hennes texter är oförskämt bra. Och här har hon satt ord 
på mina känslor, igen. Så jävla jävla bra.
Monday morning.


.   













Monday morning came too soon
It's entering my forgotten room
Disguised as the morning sun and I should be on the run
But I'm here
Waiting for you
To come and rescue me
From this awful blue

Looks like another day
In another way
Through another place
Too many lonely days
I'm not here for sure
Just here for more
You go on through that door
Cause I said I didn't need you anymore
Anymore…

Monday morning
Caught me by surprise
Covering up my weary eyes
Only helpless, not yet torn
Too many tears that I've worn
But I'm here
Waiting for you
Too come and rescue me
From this awful blue

Looks like another day
In another way
Through another place
Too many lonely days
I'm not here for sure
Just here for more
You go on through that door
Cause I said I didn't need you anymore
Anymore...

I said a lot of stupid stuff for sure
There's nothing I want more
This morning

Looks like another day
In another way
Through another place
Too many lonely days
Cause I'm not here for sure
Just here for more
You go on through that door

Looks like another day
In another way
Through another place
Too many lonely days
Cause I'm not here for sure
Just here for more
You go on through that door

ansvaret inom det jag inte rår på från och med nu.

Jag har länge tänkt typ att det finns massor av saker jag måste göra, massa att ta tag i, massor av press och saker jag har lagt i mina händer. Men ibalnd kanske man bara måste släppa lite saker.
Jag har samtidigt verkligen försökt att kämpa så jävla mycket i puckade kärleksrelationer, kämpat i vänskaps relationer och alltid längst fram i huvudet har jag en svår ätstörning. Jag har alltid lagt den där ätstörningen och allt den medför som ett problem att ta tag i när man löser allt annat samtidigt, eller låtit den vänta för att jag inte har tid med den. jag kanske borde insé att mitt välmående just nu kräver min hela uppmärksamhet, vilket jag inte har gett den. Jag har tänkt att mina ätstörningar ger sig. Det gör dom inte bara endag. Det kräver ju massor utav mig, och jag kan tänka mig att ge det massor av energi, men jag kan då inte ha massa annat som bara stjäl massa energi.


Fem saker som främst upptar mitt liv och mina tankar:

Mat
Han
Träning
Skuld
Otillräcklighet

Fem saker jag verkligen tycker är viktiga i  mitt liv:

Familj
Fina vänner
Trygghet
Mig själv
Nyfikenhet på livet

ekvationen går inte riktigt ihop. Det måste ju bli ändring på det första och tid krävs av mig.



Du försöker hitta stjäl att stanna kvar, han var ju snäll ett tag, hans familj är underbar. Ni har lånat pnegar och köpt en lägenhet och han vet saker om dig som ingen annan vet. Ni har varit tillsammans i mer än fyra år, ni har vuxit ihop och ni delar samma sår, så du blundar och låtsas som att du nte ser att alla brister som han har bara blir fler. Och du ska veta att du är värd så mycket mer, han ljuger för dig och han sårar dig så lämna honom nu. Och jag vet att det är svårt att vara själv, men han ger dig inget du vill ha så lämna honom nu. Du kanske funderar på alla minnen som ni har, du är rädd att han ska gå så att du blir ensam kvar. han är inte samma kille som förut, jag vet att du vet att det måste få ett slut. Och du ska veta att duär värd så mycket mer. han ljuger för dig och han sårar dig så lämna honom nu.

Socker är det enda som gör mig glad och lugn.





Man kan inte glädjas åt andra om man är olycklig. Idag kom jag på det. Du kan inte glädjas på riktigt, in i hjärtat åt någon annans kärlekshistorier om din egen är piss.
Tittar du på någon annan människas utseende med avundsjuka ögon så är det bara för att du inte själv kan tycka om ditt eget.

Därför avsäger jag mig relationer när jag är olycklig. För jag vill bara känna äkta kärlek, att ärligt kunna glädjas helt och fullt ut bara för någon annan, bara för att det känns bra, bara för att jag verkligen känner så.
Sen om det är någon som står en väldigt nära, så kan man såklart känna lycka åt den personen, men den blir ändå inte desamma som om ifall du själv är nöjd och glad.

ja det var mina insikter för idag. Vilken pissig jävla dag också. Dom där känslorna av att inte kunna glädjas åt andra gör livet så mycket jävligare. man får försöka ännu hårdare, och ändå inte lyckas. kanske är det dags..

Just nu känner jag bara för att fly, fly från den här staden och visa att jag ännu en gång klarar mig på egenhand ( jo som att jag gjorde ens :P ) utan alla dom där perfekta människora ( som ja, jag vet att dom inte är perfekta ). Det spelade ju ingen roll att jag flyttade hit. Samma människor, samma problem, en gång till. Grejen är att det aldrig kommer sluta. näe fyfan för idag.
Jag måste komma underfund med var jag finner MIN lycka. i vad? eller känner jag bara inte kyckan för att jag är inne i det här som är jobbigt? joo allt hänger säkert ihop.

ajahej

Jag känner mig verkligen innerligt lycklig ibland. speciellt lyckligt lottad för dom människorna som gör allt så speciellt. Min alla hjärtans dag var fylld av harmoni och kärlek. Det är skönt när man hittar det där lugnet.
Nu sitter jag uppkrupen i soffan med en filt, tända ljus, kaffe och guldnougat. jaa hur mysigt :) ?!. Själv i min lägenhet, men inte ensam i världen. skön tanke :)

nu ska jag återgå till Wallander. Imorgon har jag en förel'äsning kl 11, skön tid. gött att sitta och lyssna på folk som brinner för det dom lär ut.

mm hej :)

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in, du får inte göra om mitt namn och börja kalla mig för din. Och du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål, och inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål. Du får inte riva mina murar, som jag omsorgsfullt har byggt om du inte skyddar mina drömmar så att jag kan somna tryggt. Du får inte ha mig som en dröm när jag vill va din verklighet. Och du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet. Du får inte andas på min panna och inte få mig falla mer, om du inte sen kan stå för all den oreda du ger.



Två missade samtal, ett sms. ett svar, han ringde upp. Jag är snygg och har bra betyg, hur lyckas jag? Jag borde även ta ett chillpill. Jag är söt när jag inte vet vad jag ska säga. En middag med tacos och vin mitt i veckan löser det mesta. vi borde ses och prata om det. Jag borde inte vara ledsen för det vill inte han. ska vi ses i helgen? Vi lever i olikavärldar vilket tydligen är bara bra. han tänker inte så mycket för han är stressad. jaa det var det han fick ut av samtalet.

Det jag fick ut av samtalet var ett paket ben & jerry glass, lite häng över toastolen, nästan lite tårar efter det men bara nästan och ont i hela kroppen.

Antingen lider jag av någon allvarlig sjukdom eller nått annat. Men varje kväll får jag så jävla ont i bröstet. Sådär som att man har samlat på sig massa gråt, typ klump i halsen, men ett mycket större rtyck och inte i halsen utan i bröstet. som sen sprider sig ner till magen ibland. riktigt äckligt, men det brukar gå över efter ett tag, eller så somnar jag i från det. Men har väl kanske nått med livet att göra, eftersom det oftast kommer på kvällen. Eller så är jag stressad. inneboende stress, eller förträngning. ja det är ju frågan vilken diagnos man har. Men den hjälper mig iaf inte här. Imorgon känner jag för att bli inlåst i ett helt mörkt rum där man inte kan gå ut. jag kanske bara ska byta nr helt enkelt? vågar jag?


jag orkar inte gå till skolan imorgon. Hoppas jag klarar tentan på fredag iaf, det vore ju ett under då jag inte ens har öppnat böckerna. men vad fan gör det om jag inte gör det ifs? jag iaf klarat ett år på lärarprogrammet, godkänt på alla tentor, 60 högskolepoäng. Det är fan helt sjukt hur jag har pallat det mitt i allt virrvarr.

Nu ska jag titta på Himlen kan vänta, det vackraste jag sett.

känns lite skönare så fort jag avslutar ett inlägg. borde skriva mer.





Älskade vän
För att du finns, för att du kan. Du leder vågorna mot land, du river murarna mot världen.
För att du ser, för att du förstår, nu lyser himlen där jag går. Du tar min hand och visar vägen.
För att du älskar idag.

Jag har köpt världens vackraste lilla bok som heter : Jag behöver dig mer äm jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket Av gunnar ardelius. En liten roman/lyrik bok. Så vacker så man inte vet var man ska ta sig till. Sträck läste ut den igår så det var ju väldigt synd, men jag ska dela med mig utav något av det vackraste jag läst här iaf. Den handlar om den första kärleken och han beskriver den precis som det är. Tänk att folk kan sätta ord på det så bra så man ryser i hela kroppen.
Sen köpte jag även en bok om härskar-tekniker, den fula vägen till makt. Det ska bli intressant. Men funderar på om jag kommer bli lite galen när jag läser den och tro att alla använder sig av den. Eller så är det för att jag vet att någon använder sig utav det. Men det skadar inte att läsa den, kommer nog bli intressant.

Och så var vi på Coop för att köpa energiryck och choklad. Han var precis sådär som jag trodde att han var. Charmigt löjlig. Pratar med pesonalen. Man kunde ju bara se på hon tjejen i kassan hur hon blev till sig. Jag vet ju att man blir det. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är en viss typ som jag verkligen bara dras till. Och jag hatar det lite, samtidigt som jag inte kan låta bli att farscineras av det. För jag vet att han skulle kunna trollbinda vem som helst. Och så sitter jag mitt i klistret. Och när han ringde och var med sin kvinnliga kollega som inte kunde fnittrat mer åt honom. Och jag vet att man gör det. Jag vet ju så väl. hmm. Det är inte det att jag skulle vilja vara som honom. Jag är ju bra själv, alltså i sådana situationer, jag är bara jag. Jag är trevlig och ler mycket. Men jag undrar varför man är sådan? Kanske är man helt enkelt så som människa, eller så är det en fasad. Eller så är han bara den där typiska säljartypen. Nu "känner" jag honom lite mer, så jag vet ju. Jag vet lite mer. Men det är ju inte konstigt att man fastnar i den där människan. Som inte behöver vika undan blicken när han tittar på en, som är barnslig och sprallig, som är passionerad, som brinner för något, som låter mig sitta tyst i bilen bara för att jag vill, som är sådär charmigt rolig utan att han vet om det, som tycker att jag är fin, som gillar mina händer och tycker att jag är sexig.

Det han inte vet är att jag är en människa, att jag har tankar, att jag är smart, att jag har bra saker att säga, att jag funderar, att jag är jag. Och att jag är Emma. som har mycket att jobba med i livet.

wellwell.


den första, unga kärleken i vacker form:

"Om det händer något intressant så tänker jag bara på att jag ska berätta det för dig så exakt som möjligt senare. I dag på väg till skolan såg jag en daggmask som hade torkat på asfalten och klibbat fast. Hade jag berättat det för någon i skolan så hade de bara skrattat. Men när jag tänkete på daggmasken så visste jag helt säkert att du skulle förstå. Det var bara jobbigt att vänta hela dagen.
- Vad tänkte du?
- Att den såg ledsen ut."

"Hon vaknar upp av att hon skrattar i sömnen. Det är ljust ute och solsken. Det strålar på hans ansikte som ser yngre ut nör han sover; öppnare och mer avslappnat. Hans mun är tryckt mot kudden där det ligger en liten salivfläck. Formad som ett litet hjörta, tänker hon. Under täcket är det varmt och det luktar av deras kroppar. Hon gnider sig mot honom tills han vaknar."

"Om alla människor i världen likande varandra - utom två-Han ser på sig själv och sedan på henne, hennes händer försvinner i ett stort vitt löddermoln när hon diskar, men de finns kvar där under, det kan han vara säker på. När hon sträcker fram de skrupmna händerna, lägger dem i hans knä och låter honom torka dem torra med kökshandduken och fingertopparna sakta rätar ut sig, när hennes hud beter sig på det sättet vill han säga henne: Vi hör ihop som Hennes & Mauritz. De där ute är några andra. Gå inte dit."

"- berätta om det där med när du slog koden och att du kände dig som att du smälte. Han borrar in huvudet i hennes armhåla med näsan längst in. Så luktar hon, just precis så.
- Jo, jag kände mig förälskad som en smält snöboll. Och när jag var på väg att slå portkoden så tänkte jag på alla gånger dina fingrar tryckt in siffrorna där, och att de fingrarna varit sköni i mig.
- Och sen stannade du utanför min dörr och funderade ut vad du skulle säga när jag öppnade?
- Ja, fast jag sa det aldrig. Hon vrider sig så att de kan se varandra i ögonen.
- Vad var det du tänkte ut?
- Jag tänkte säga att jag var lite nervös."

"- Tror du att du skulle vilja vara med mig om du kunde läsa mina tankar?
- allt du tänkte på?
- ja.
- jag vet inte riktigt, hur skulle jag kunna veta det?
- det kan man inte"

"-Det skrämmer mig att jag inte kan göra något vettigt åt saken.
- Är du rädd för att du kommer att ha ett tråkigt jobb där du måste träffa samma människor varje dag och dricka pulvet kaffe?
- Jag är mer rädd för att jag kommer glömma bort känslorna jag har nu.
- Ungeför som du har glömt bort hur det kändes att vara tre år?
- Att jag säkert kommer att tänka: Jag var så ung, förstod inte riktigt allt. Det stör mig att jag vet att jag kommer ha fel."

"Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat att välja dig, som istället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dgi för att kunna vara med mig själv?"


"De sitter i den röda skinnsoffan och gråter ut alla tårar som lagrats i dem den sista tiden. Det känns febrigt, allt de säger försvinner bort i hulkande och snoriga obegripligheter. Varje gång han tittar på henne vill han bara kasta sig i hennes famn och säga att det bara är på skoj. Att de fortfarande är ihop att de fortfarande ska göra tusen och åter tusen små skojigheter tillsammans. Det går inte att förstå hur två som tycker so mycket om varandra kan göra varandra så illa.
-Varför kan inte allt bara vara som vanligt? gråter hon.
- Jag vet inte, svarar han. Det kan bara inte det längre.
Han försöker lyfta på armen för att ta en klunk vatten men armen lyder honom inte. Han sjunker ner från soffan, ner på fiskbensparketten och hon sjunker också ner efter honom så att de båda hamnar på golvet.
-Kan jag inte få en kram? säger han.
-Jo, du kan väl få en, tycker hon. Men bara en, annars kommer jag att bli galen.
De kramas så hårt dom kan, förtvivlat hårt. Det känns som alla kramar de någonsingivit varandra samtisigt. Munnarna glider mot varandra, de har inte riktigt förstått att det är slut, ingen har tänkt på att meddela dem den sorgliga nyheten. De närmar sig varandra som den naturligaste sak i världen, som att de alltid hört ihop. När läpparna snudar varandra så rycker kropparna till och rullar bort över golvet. De slungas ifrån varandra som två repellerande magneter. Det är det som har hänt. deras plus- och minuspoler har blivit felinställda."

Fick syn på en så vacker text, eller ja en minnes annons för någon som har gått bort. Jag har alltid läst döds annons verserna för dom är så otroligt vackra. Men den här gjorde så att jag rös till i hela kroppen

"Inte en dag utan längtan, Inte en tanke utan en saknad. Vi minns den dagen som igår, Den dagen vi inte förstår."

hur vackert, hur sorgligt? Men det där med sorg kan vara så himla vackert.

...

Ligger i soffan och kikar melodifestivalen. jag har älskat melodifestivalen så länge jag kan minnas. Och tycker fortfarande att det är lika mysigt. Lite min grej bara. Ja fyfan vad gos det är hos mig nu :)

.

Han är farlig men ofantligt vacker. så är det bara.

.

Näe nu återgår jag till mina cola och melodifestivalen :)