suck snor o stön
Jag hatar att vara sjuk/krasslig. Att vara bakis är väl snäppet värre, men det är man ju också bara en dag plus att man alltid har vållat det själv. När man är sjuk så är det inte ens egen fel men man måste ändå uthärda det. Konstiga känslor far genom kroppen och jag är inte riktigt mig själv när jag är sjuk. Konstiga tankar ploppar upp, ifrågasättandet får fart och man blir så oerhört egocentrisk (det kanske jag är annars också men inte på samma sätt). Jag vet liksom inte vad jag känner inför nått. Sover för länge, uppe för länge, äter för mycket, dricker för lite, helgdag blir som veckodag och jag tappar liksom bort den där känslan jag brukar ha för livet. Meningslösheten knackar på och lägger sig som en våt filt över lägenheten fastän jag tänder ljus och försöker få till någon typ av mysig stämning. Jag missar dagsljuset och mörkret knackar på lite för tidigt dessa dagar. Min säsong av rederiet är slut och jag orkar inte riktigt ta upp den nya boken som jag lånat på bibblan. Min kropp vill röra sig, se saker, känna höstkylan, promenera med podd i öronen, springa till italobrothers ner längs Gibraltargatan och upp för Eklandagatan, jag längtar efter spinningpasset med Ludwig, efter redbullen och chokladbitarna jag tar innan, jag längtar efter en god kopp kaffe och efter längtan, hoppet och att se fram emot saker.
Och grejjen är at jag är inte ens speciellt sjuk. jag har varit lite paj sen i fredags, vilat mig sedan dess. Tre dagar av lite förkylning, snorighet och orkeslöshet gör att jag blir konstig. Ja,ja märkligt är det. Men är väl kroppens sätt att säga till att varva ner. Men fyfasen för det ändå.
För att pigga upp så färgade jag håret ikväll iaf med en gammal blekning jag hade liggandes. Nått får man ju göra så att säga. Näe nu ska jag väl kolla plus på svt play. Vill vara trött o sova, men inte en skymt av John Blund än så länge.
jaja kanske ska bjuda på lite bilder från senaste tiden som får mig på bättre humör :
jag o Olivia var ute en svänga på lounge
halvåtta hos anna
rensade garderoben som så många gånger förut
hade grupparbete med obligatoriska redbull o kaffe
bakade bröd med mitt lilla hjärta
träffade världens finaste unge
fikade m mallan på Berlin
blev serverad mojitos hos Sofia
provade ett linne som jag inte köpte
skrev sista tentan själv på café berlin
drack vin o spelade quizkampen m anna en lördagskväll
kaffe o macaron på franska caféet
fick sjuka armmuskler i ett visst ljus innan utgång och dregglar fortfarande åt dom!
drack en drink vid diskbänken
kaffe i malins kök
lånade böcker o satte mig och läste på nått fik
målade mina möbler
lagade Gino hos Erik
plus varit på massa spinning.
jaja det var allt för mig. nu svt play!
en lärdom
Du får göra precis som du vill Emma. Och jag tänker att det är nog de finaste orden någon kan säga till mig just nu. Och jag får höra dom, ofta. Jag får göra precis som jag vill. Tryggheten i det gör mig alldeles varm.
Jag får gå mitt i natten, jag får ligga kvar så länge jag vill på morgonen, jag får gå ut och lägga mig på soffan, jag får ta vad jag vill i kylen och brygga kaffe när jag känner för det, jag får ha en egen tandborste i en kopp och min laddare sitter alltid i kontakten, jag får välja sida av sängen, jag får vilja ha sex eller inte vilja ha det, jag får bjuda på middag, jag får säga vad jag gillar och inte gillar, jag får ha på mig kläder att sova i om jag vill, jag får säga att jag är ledsen om jag är det, jag får säga om jag känner mig besviken, jag får pussa på hela hans kropp innan vi somnar, jag får titta på debatt fast det kryper i hans kropp och vi inte alls tycker samma, jag får vara hora/madonna och människa samtidigt, jag får titta på porr och ha ett förflutet, jag får ha olika stilar och dåliga vanor, jag får berätta men jag behöver inte om jag inte vill.
Och det där är bara ett blandat axplock av saker som jag inte fått göra för/med människor förut, under lång tid. Och oavsett vad som händer så kommer jag alltid vara honom tacksam för att jag fick göra precis som jag ville.
slutspurt
Kaffe kaffe kaffe. BÄLJAR i mig.
alltså måste börja skriva tentan, nu. Vill så gärna sova. ICKE. Lyssnar på lovemusic. Borde jag byta till techno och peppa till kanske. Herrejesus. kämpa Emmziiii.
att vilja fly och stanna
Sitter på Café Vänner med en kaffe och ska snart sätta igång och plugga. Blir nog till att köpa med mig godis hem efter jobbet för att vara vaken och göra färdigt tentan. Jaja, sista gången jag sitter upp en natt och pluggar så jag ska se det som lite mysigt till och med :)
Annars så var jag hemma i Skövde igår och fick mysa med familjen. Uppfylld av kärlek när jag åkte därifrån. Fick gå omkring och bära på Måns och hans leende gör ju att jag smälter som smör i solsken. Världens goaste bebis.
Sen mötte jag upp Anna för två glas vin och quizkampen för att avsluta kvällen i lägenheten tio minuter från min.
Ibland skriker kroppen åt mig att fly, dra tillbaka öronen och springa någon annanstans medans den andra gånger passar alldeles superbra just där den är.
-Men du kan ju inte göra sådär!!
-Men hur ska jag göra då?! Du visar en sak, vill något annat, jag kan liksom inte veta. Det är inte så enkelt!
-Men du kan inte bli så arg!
-Jag är verkligen inte arg, jag kanske råkade låta arg, men det var verkligen inte min mening.
Jag virar in mig i täcket och sätter mig upp, han går in på toan och jag går ut på balkongen. Låter den jobbiga känslan skölja över mig, andas, funderar. Tänker igenom det vi sa. Det började med att jag lät skitirriterad för att han inte fattar och jag säger ganska argt; Men du kan inte göra sååå. Varpå han svarar på samma sätt och med samma ton, jag blir rädd och tycker att han låter arg, vill springa därifrån och säger att han inte kan låta så arg. Han ändrar sitt tonläge och säger att han verkligen inte var arg och att det inte var meningen att det skulle låta så.
Jag stänger dörren tyst bakom mig och går in och kryper närmre och så viskar han.
-Förlåt om jag lät arg, jag var verkligen inte det.
-När man säger en sak så tänker man inte alltid på att det är en mottagare till det man säger. Och saker som man säger som inte "betyder" just något speciellt kan tas emot på ett annat sätt än man tänker. Jag tror att jag lät arg från början och då svarade du på samma sätt. Jag kanske har lättare för att låta arg än att ta emot om någon låter på samma sätt mot mig. Då behöver jag en minut så jag hinner tänka och sen också få förklara vad jag kände, speciellt för mig själv.
Jag försöker bara analysera mig själv i vissa situationer, för jag blir verkligen på ett visst sätt i vissa situationer som känns så bekant men som jag aldrig har vetat vad jag ska göra med.
-Vill du ta en kopp kaffe ihop med mig? Vi behöver inte äta frukost, vi kan börja med bara en kaffe.
-En kaffe blir bra.
Och jag känner att jag inte alls behöver springa härifrån just nu.
Hädanefter
Man blir lite rotlös av att inte sova hemma. Hur känns min säng? Imorse plockade jag snabbt ihop mina grejer och gick den tio minuter långa promenaden hem i det gråaste av Göteborg. Grått gör mig ingenting. Saker och ting är ändå inte svartvita. Nu har jag njutit i min lilla lägenhet. Tagit en lång dusch, druckit två koppar kaffe, ätit Malins goda bröd och kikat på rederiet. Kunde inte haft en mer välbehövlig lugn onsdag. Jag måste få andas, för mig själv. Mitt eget sällskap är lika viktigt som det sällskap jag har med andra. Saker och ting känns lugnare nu. Jag har löst en massa. När praktiska och ekonomiska problem hopar sig får jag inte tid till att tänka på det viktiga, utan mer överleva och fundera ut nya lösningar på allt. När dessa sedan skingrar sig kan jag känna allt det där andra som är så himla vackert och det finaste av allt. Jag har världens bästa personer runt mig, som jag får ge till och ta av och vise versa. Fan jag är så jävla glad att jag får vara en del av de här människornas liv, se vad som händer i deras liv, prata om det viktiga och mindre viktiga, komma med råd eller ibland bara få skratta åt allt som är miserabelt. Jag behöver inget annat än det här. Mina huvudpersoner i mitt liv. Att få gå hand i hand i en mulen stad eller möta hösten med en kopp kaffe i en soffa på ett fik där vi kan sitta i flera timmar. Analysera, diskutera, förändra världen, varandra eller sig själv.
- Varje morgon när du går härifrån känns det som att jag aldrig kommer få se dig mer. Men sen när du kommer hit på kvällen så känns du helt annorlunda.
Och jag tänker att han har så jävla rätt.
trampa
jag ledsnade så på mig själv förut. kom liksom inte igång med nått. eller jo målade naglarna gjorde jag ju. Men näe det ville sig inte. Så jag satte på mig träningskläderna och åkte ner och körde spinning istället. Så lycklig som jag var när jag hade gjort det, alltså när var jag nyss så lycklig sist? dog iaf lyckodöden och tänkte att ingenting och ingen annan kan få mig att må så här. som en ko på grönbete. Jag, längst in i hörnet, i mörkret till hög technomusik, blundandes. alltså det enda jag vill göra är typ att sitta där på min lilla cykel och någon talar om för mig hur mycket och hur lite jag ska ta i. FUCKING LOVE IT. alltså jösses. och alltså jag hör ju hur jag låter men tänk att det finns nått så härligt tio minuter bort med bussen? håller jag på o bli sjuk i huvudet?
jaja nu har jag iaf inhandlat stooora godispåsen och åter igen tagit mig en kopp kaffe, skrivit en halv sida. woopwoop. nu får jag fortsätta så att jag slipper vara upp hela natten, räcker med halva känner jag.
något
Hejhej bloggen!
Nu har jag varit nere på stan och handlat lite mat och även några nagellack. Känner för att pyssla, och att pyssla med nagellack är hyffsat enkelt och mysigt. Tänkte göra detta med en kopp kaffe och kika på uppdrag granskning. Sen måste jag plugga men det gör jag om någon timme.
Annars är detta en fixardag oh fundera över livet dag. Man når sina "mål" så är man lycklig för det i några timmar och sen undrar man vad som hände. Och visst, dom där kickarna behövs som en krydda i livet, jag söker dom hela tiden. Men det är väl inte dom som är det egentliga. Och jag kan sitta och tänka på det här just nu för jag mår ganska bra. Jag trivs ganska bra med livet. Meeen, ibland vill jag att det ska vara något mer. Eller mer av det som gör mig lycklig. och kanske lite bättre ordning. det är så mycket motsägelser i mitt liv. ska man bara skita i dom egentligen? Åh jag blir galen av att tänka. Men det är ändå så himla viktigt att göra det. Så vad tänker jag då, vad säger emot vad, vad är bra, vad är dåligt? Och jämför man detta med massa annat så låter det här väl som fjuttiga" grejer. Men då får det väl vara det då.
Mitt liv i tankar just nu - Jag tänker att jag skulle vilja gå ut och gå mer men jag orkar liksom inte se människor, Jag tänker att jag skulle vilja köpa massa fina nya underkläder men det känns liksom lite onödigt då ingen kommer se dom, jag tänker att jag skulle vilja styrketräna men vill inte heller ta bort nått spinningpass och då blir det för mycket, jag tänker att jag skulle vilja tycka att det var roligt att laga mat men det tycker jag inte, jag tänker att jag älskar när det är rent omkring mig, men jag hatar att städa. jag tänker att jag nog skulle vilja skaffa ett barn men då skulle jag aldrig kunna gå på en dejt och jag vette sjutton hur man kan lösa det här med att barnet ska till förskolan då jag förmodligen kommer öppna på mitt jobb typ kl 6, måste mitt barn då gå på samma förskola som jag kommer jobba på? Jag tänker att varannan vecka livet låter ganska härligt. Jag tänker att jag vill träffa någon som jag älskar att prata med men som jag lika mycket älskar att ha sex med, kommer det någonsin gå? Jag tänker att jag vill gå ner fem kilo men jag tänker också att jag bara borde älska mig själv. Jag är rätt sugig mot mig själv men jag vill inte vara sån. Jag vill inte ha ett förhållande men jag vill dejta. Jag vill dricka vin men jag vill inte vara bakis. Jag vill vara en kvällsmänniska och en morgonmänniska. Jag tränar ganska mycket men röker alltid en cigg innan och efter passet. Jag vill inte röka, men jag vill tydligen inte heller sluta. Jag vill resa men jag vill inte flyga.
ja jag vet inte, det känns som dom det drar i mig i från så många håll. Kanske får man bara bestämma typ några få saker man ska lyssna på. Kanske det här citatet som gick ungefär "För att få något du aldrig haft, måste du göra något du aldrig gjort" eller nått sånt var det iaf. men jag gillar det lite. provar alldeles för sällan bara. öh näe slut på mitt jävla babbel nu. Måla naglarna var det ja ;)
såå jävla kallt i min lägis. stickadtröja, pluss linne, plus hoodie, plus sockar, raggisar och byxor.
så dags
håhåjaja
Klockan är snart tolv och jag borde... plugga. Men ägnade kvällen åt att umgås med Anna istället.
Så nu sitter jag vid mitt lilla bord med en kaffekopp, tända ljus och ett tomt worddokument... Det är just det där med att skriva första meningen. Men jag ska väl komma igång jag med.
jaa nu ska jag komma igång.
nu..
nu.
ja nuu, gokväll!
ser ett slut
Börjar se ett slut på mitt mailande. Nu väntar jag nämligen bara ett. Plus att jag gått på mitt sista seminarium på världens längsta kurs. Lyckan i det? obeskrivlig.
Näe nu ska jag ta ett extra kvällsmål och kolla rederiet innan jag släcker lyset. Trött trots världens mysigaste sovmorgon i morse.
nightynight.
det hatade mailet
alltså det enda jag gör är att maila folk som ska maila folk som ska maila folk.
Jag har precis mailat en, om att hon skulle ha mailat vår handeldare och bestämt en tid. Vilket hon förmodligen inte har gjort eftersom jag inte fått nått mail. Och så har jag mailat min seminarieledare, som sa att imorgon efter min juridiklektion ska jag säga till den läraren, att maila min seminarieledare för att han sen ska kunna maila kursledaren. Och då kommer jag få maila både min seminarieledare och kursledare alternativt också någon administrativ person. Jag mailade nämligen CSN i veckan, som sen mailade tillbaka vilket gör att jag måste maila dom igen. Jag mailade även kursledaren för nästa kurs, hon har inte svarat, vilket gör att jag kommer få maila studievägledaren så hon får maila istället för mig. alltså jag orkar ju inte. Är det konstigt att jag inte kan sova på nätterna? NÄE FÖR JAG ÅSTE JU MAILA HELA TIDEN.
suck
Alltså den här dagen. Orkar inte riktigt.
Började med max tre timmars sömn pga att jag tvättade och pluggade igår, plus var "tvungen" att titta på debatt och uppdrag granskning. Upp i ottan för att gå och skriva tenta i en timme i skolan. Hem, lyssna på filip och fredriks podd, kaffe, vidare till bibblan, till spinningen, nu hemma, Kaffe igen!! och nu ska jag gå och ha ett jäkla seminarie till klockan fem. Och inte kan jag köpa en redbull heller. BUHU! jaja efter det här ska jag gå hem, käka, försöka hlla mina rödsprängda ögon öppna till iaf åtta, för att sen vakna upp till en LEDIG lördag, utan plugg. Jag tackar verkligen för det. var stark emma, hang in there!!
time for kaffe
älskar filip oh fredrik! Ligger och kikar deras program samtidigt som jag käkar min sedvanliga magnum!
Gick hem och la mig direkt efter skolan, var inte pigg om jag säger så. Sov till halv åtta, så nu ska jag väl orka vara uppe ett tag och skriva på inlämningen, sen plugga begrepp inför tentan på fredag. Annars har jag noll kronor på kontot. alltså det här med att inte ha pengar, hata.com. Men jag är en vecka från att ha klarat av två kurser, Så jävla bra! Tänk om man kunde få lite csn sen. Dock lär väl det dröja det med. Meen jaja. jag har trots allt tak över huvudet och mat i kylen.
en måndag
hallooooj!!Började dagen med att ta en kaffe med Fia på mitt favvis-hak Kopps :) Efter det gick jag på skitdålig spinning. sen gick jag hem, försökte sova men funkade inte, men låg iaf och vilade en timme. Pratade med syster. Gjorde chokladmilkshake (öh varför gör man inte det jämt, barnsligt gott) sen tog jag tag i plugget, legat och läst hela kvällen, sen tog jag en dusch, sen skrev jag två långa diskussionsinlägg kring litteraturen i skolan. Mailade en lärare. Sen ringde jag hem till mamma och pappa och frågade hur jag skulle fixa att det var stopp i mitt avlopp i köket. Fick bra instruktioner och löste det :)! kände mig så jävla grym. Det var pissäckligt men nu är det gjort. Nu ska jag käka en magnum, sen ska jag diska, kanske skriva ett inlägg till om en annan bok, sen blir det bingen för mig.
hej hej bloggen
Söndag idag. Älskar helg när man har mycket att göra på veckodagarna. idag tog jag lååång sovmorgon och nu har jag druckit kaffe, läst bloggar o kollar på idol. känner mig höstlycklig. det är regnigt, löven har börjat få gul färg och det är grått ute. Pirret i mig. ja jag vet inte, men älskar känslan.
MYYYYYZZZER!
Jaja. vad har jag gjort senaste månaden i telefonen:
Käkade mackor och kollade på tusenbröder i Malins Divan :)
Gjorde fransar hos Marika!
Käkade frulle i Haga med Anna!
Pluggade på Café Berlin
Hade föreläsning men ritade istället för att skriva det som sades.
Fick ett jättefint armband
Sen tränat spinning endel också.
jaja that´s all for today,
dags att ta tag i nästa bok
Älskar att skita i världen ibland.
Idag har jag legat i sängen och läst ut barn samtalar sig till kunskap. Har precis satt på en kanna kaffe och ska ta mig an den andra boken strax. Vila, läsa, vila läsa. Tittat klart på rederiet också. Så nu är det några veckors väntan igen. Men vi hade en fin natt, jag och rederiet. Höll mig sällskap mitt i allt. tryggt på något vis.
-----
Och som hon hade tittat på sin telefon de senaste veckorna. Räknat ut, dagar, vad skrevs, försökt tyda något otydbart. Hon visste inte varför, bara att det alltid blev på samma sätt, gång på gång. Att lära sig något nytt var det tydligen inte tal om. Och det enda hon kunde tänka var att, jaha så var det bara slut, sådär? Något som hade hållt på förevigt. Hon visste att det var såhär det skulle bli, kanske till och med att det var såhär som det skulle kännas. Och hon visste att tid gör att man glömmer. Det brukar komma i cykler, först är det ganska lätt men sedan blir det svårare, och sen brukar det bli lite lättare igen. Kanske måste man förlika sig med en tanke som känns otänkbar. Och hon visste att det här inte var rationellt tänkande. Inget rörande honom hade någonsin varit rationellt. Mer som en dröm, eller mardröm.
Sedan en dag på väg till gymmet kör en bil förbi. Hon skulle kunna se den där bilen på en kilometers avstånd och ändå känna igen den och få kalla kårar. Hans bil som hon åkt så många gånger i. Den bilen där han alltid haft ena handen på ratten och andra handen på hennes lår eller i hennes hand. Den här gången satt varken han eller hon i bilen utan någon annan. Hon förmodade att det kunde vara hans nya tjej som fått låna hans bil. Det hade trots allt gått så lång tid utan ett livstecken att man absolut hade kunnat hinna starta upp ett förhållande. Till och med vara lyckliga och kanske vaknade de upp brevidvarandra i morse och drack kaffe ihop. Hon tar ett djupt andetag, svänger upp på gatan till Friskis och Svettis och kör ett spinningpass utav bara helvete och tänker att det är som det är. Det är som det skulle bli.
På fredagskvällen skickar hon iväg ett sms till vindsurfarkillen och han frågar direkt om hon vill komma över på vin och en film. Varför inte, man lever bara en gång och yadayada och ikväll mer än någonsin behövde hon någon som pillar en i håret och killar en på armen och alla vänner var ändå upptagna eller bortresta. Han går tidigt till jobbet på morgonen efter och hon virar in sig i täcket, hämtar godispåsen från igår och lägger sig tillrätta i hans soffa framför den omänskligt stora tv:n. Bara någon timme, innan hon åker hem till sitt, till det livet som väl egentligen är hennes. Hon tänker att hon lever som olika parallella liv väldigt ofta. Det känns i och för sig ofta ganska spännande, men aldrig heller helt på riktigt.
Det går några dagar, veckan drar igång på riktigt och hon får fokusera på annat. Läsa intressant litteratur och återigen komma på att hon faktiskt tillslut kommer få jobba med massa härliga barn varje dag. Åter igen korsar tanken kring att bara lägga tid på lite viktigare saker ett tag. Typ sluta leta efter mannen i hennes liv. Så jävla ovärt ändå. Och den tanken gör henne lugn. För ett tag i alla fall.
Och så blir det fredag igen. Hon har alltid älskat fredagar mest i veckan. Tid att göra allt och inget. Den här helgen har hon bestämt ska gå i pluggandets tecken för att underlätta inför veckan. Men också för att det är väldigt roligt att plugga. Fredagen ska dock bara vara lugn, hon ska titta på tv, äta gott, färga håret kanske och njuta av att man faktiskt till och med kan tända lite ljus på kvällen eftersom hösten verkar vara i antågande. När klockan är omkring tio så plingar det till i telefonen. "Hej! Kikar du på matchen :)?" Trots att det smset tiill synes inte inehöll något så innehöll det allt. Hon vet att han inte skulle skicka det där sms:et om han hade ett seriöst förhållande med någon annan. Och han skulle inte skicka det smset om han inte ville ses. Egentligen hade hon inte behöv svara ens. Om hon hade haft svårt att andas i månader nu, så var den enkla lilla frågan :Kikar du på matchen, hennes klara luft och andetag som skulle gå att ta hela vägen. Hon hade tänkt att hon skulle bli upprymd av smset, det blev hon inte. Men en liten trygghet lade sig som en filt över henne där hon satt i hennes lilla studentrum och tittade på tv4 nyheterna med ett glas cola i handen. En smskonversation som vara i fyra timmar. han släpper den inte trots att den inte har ett egentligt syfte. Men hon vet att han vill ses. Inte just för att det är hon, men det skiter hon i. De där händerna runt hennes midja, bara en gång till. sen kan hon kanske lämna det där. Läpparna mot hennes, det fasta greppet i hennes hår, runt hennes nacke. "vad gör du nu?" "Tittar lite på tv. Vad gör du?" "samma samma :)" Klockan är 02.01 och vi har smsat klart. Jag svarar inte på det sista. Hon vet att han ändå tar det han vil hal. Som det alltid varit. Hon ville mest bara veta att han finns där ute, någonstans, och inte älskar någon. kanske.
Knack,knack,knack. Tyst så att man knappt hör det. Helvete. Det kanske har gått max en kvart sen senaste messet. Hon smyger fram till titthålet på dörren. Som många gånger förr. Men nu var det flera månader sedan. hon känner inte igen skjortan men hon känner igenom honom alldeles för väl. Hon vet hur hans skäggstubb känns mot hennes kind, att de där ljusbruna ögonen fortfarande är bland det vackraste hon vet och att han passar oförskämt bra i den där ljusblå färgen på skjortan. Försiktigt öppnar hon dörren lite på glänt för att möta hans blick. Och det känns ungefär som att falla sju våningar ner från ett höghus. Går inte att värja sig. Tar ett steg ur lägenheten och så stänger hon dörren bakom sig. i korridoren utanför är det strålkastaljus. hon når upp till hans bröstkorg. Hon vet inte vad de pratar om egentligen. Det är alltid som att tiden stått still på något konstigt sätt och de låtsas som ingenting. hon har redan bestämt sig för att han inte ska få komma in. Men vad gör en oskyldig liten kyss i korridoren? hon bestämmer sig för att inte tänka efter och hon låter honom sakta ta sin händer och stryka bort allt hår från hennes ansikte. hans fingrar vandrar över hennes kind, ner mot halsen och bak i nacken. Hon ställer sig på tå och kysser honom försiktigt. Det känns mjukt, varmt och kallt på samma gång.
håhåjaja
Måste måste måste städa. hinner hinner hinner inte.
jaja dags att ta en kopp kaffe och skriva ner nått om kompetensutveckling. Men .... jaa det är viktigt att analysera sin egen praktik, att ställa sig frågor som vad, varför och hur. Att man kan lyssna till varandra och använda ett yrkesmässigt språk. Men vad ska jag skrivaa meeeer?
jaja kaffekaffekaffeeeeee
att göra eller inte göra, det är frågan
Känslan när man gör saker som man tänkt att göra, obeskrivlig. Jag fullkomligt älskar den. Förmodligen för att jag alltid tänker att jag ska göra hundra saker och gör ungefär noll av dom. Felet ligger ju i att jag tänker på för mycket saker som jag borde göra. man ska väl istället skala av och faktiskt då kunna göra något av det man tänkt. Fast jag vet inte, jag är ju inte den här ta-tag-i-det-människan kanske. Men jag älskar de dagar då jag är det!
Som nu när jag faktiskt tog ut en macka från frysen redan igår, för att göra iordning den och ta med till skolan och kunna äta den där. Eller att jag faktiskt gick till skolan överhuvudtaget. Att jag satt och väntade en och en halv timme på studievägledaren för att kolla så jag fixat det där med kurserna rätt. Att jag skrev av alla lektioner och salar från två kurser och jämförde de med varandra och det står nu prydligt och fint i min kalender. Att jag frågade om jag fick vara med i en basgrupp. Att jag stannade kvar efter lektionen och pratade med läraren. Att jag skrivit ner all litteratur jag behöver köpa och vilka böcker jag har hemma. att jag bokade om mitt spinningpass och gick dit efter skolan och fick mig en endorfinkick trots tröttheten som härjar i kroppen av för lite sömn.
jaja nog om det. Nu har jag fått i mig ett stort kvällsmål och ska ta en dusch och förhoppningsvis en fika med Malin. Sen blir det bums i säng för att gå till nästa upprop imorgon.
haaaaj
innan jag släcker lampan
Hejhej bloggen!
Nu har jag ägnat några timmar åt att gå igenom schema för mina kurser i höst och jag kan väl säga så mycket som att det blir en höst nergrävd i böcker. Men som tur så gillar jag ju att läsa :) Så nu har jag skrivit ner scheman, och på de kurser jag kunde avläsa så krockar de med varandra endast vid tre tillfällen. Så det kanske ska gå och lösa iaf.
Min dag idag började i någon annans säng, för att sen fortsätta med en lång frukost på post hotellet, för att sedan hamna i min egen säng och sov från kl ett till sex. duschade, gick ner till butiken och snicksnackade med Olivia för att sedan gå till coop och inhandla lite pasta carbonarasås som jag avnjutit till snabba cash. Nu är klockan lite för mycket och jag ska bara kika lite på kockarnas kamp innan jag släcker lyset.
johojo
små saker som jag är lycklig för just nu
att jag köpte med mig en påsegodis förut på min kvällsprommenix som ligger i kylen och väntar
att jag ska se idol på tv4 play om fem minuter
att jag har två maskiner tvätt som tvättas i detta nu
att jag orkade städa när jag kom hem vid 23.00 förut
att jag hittade mina favorithöstskor på rean idag och nu står dom i min hall
att jag orkade gå på spinningen förut
att jag kom på att Agnes senaste album är så jävla bra så det förgyllde min kväll
att Filip och Fredriks podcast finns på spotify så jag lyssnar om dom ungefär varje dag. tror jag har hört alla avsnitt tio gånger om minst.
att det blir mörkt ute tidigare och tidigare
att det snart är höst
att skolan börjar om en vecka
att jag fick pussas i lördags
att jag har fått lön
att jag har världens finaste ögonfransar
att Göteborg är en väldans härlig stad
idag är en bra dag
Åh denna vila. jag älskar den. Jag älskar den för att jag förstår vad jag behöver för att må bra. Och jag får tid till att liksom längta och tänka och drömma lite. Det behöver jag i mitt liv. För emellanåt när jag behandlar mig själv illa så sätter jag på mig den där offer-koftan. Och jag vet inte om det är rätt namn riktigt heller men alltså jag gräver ner mig på fel sätt. Antingen får man ju faktiskt vara ledsen för att andra människor är dumma eller för att saker har hänt, det är helt okej. Men under den tiden kan man ju inte hela tiden alltid sedan vända det mot sig själv. Det kan gå en månad och jag bara tycker att jag är sämst, varför kan jag inte ta mig upp? inklusive allt som man då har tagit på sig. Grejen är att jag måste fatta vad som är viktigt för MIG. vad jag vill och behöver. men när man är inne i nått pissigt som man egentligen inte alls vill, eller sånt man inte mår bra av. Då blir jag som besatt av att titta på hur andra människor gör. Hur gör de för att vara sådär lyckliga? Hur gör dem för att vara sådär snygga? hur gör dem för att orka? osv osv. Osen känns det som hela världens alla jobbiga grejer väller över mig och så snurrar allt fort och då vill jag bara gömma mig. Men jag gömmer mig inte direkt utan grottar ner mig i allas perfekthet och min icke perfekthet. Så negativa tankar kring mig själv och tillslut är dem en sanning. för det finns inte heller tid att reflektera över dem.
Men sen kommer lite ledighet. Lite dagar som är oplanerade. Jag får tid till att bara dricka kaffe och kolla på kvarteret skatan. Jag får tid till att lyssna på en pod och ta en promenad, till att ta en fika med en vän, till att gå på det där roliga spinningpasset, tid till att läsa, till att fundera och känna och hitta lite kraft. Min syster sa igår att hon såg dagen som en utmaning, att liksom få allt att klaffa, hinna med det som ska hinnas med (nu har hon ju tre barn som mina utmaningar skulle ju se annorlunda ut såklart) Men ibland lyckas jag se saker som utmaningar. Utmaning är för mig ett positivt laddat ord och man får tillfälle att klappa sig själv på axeln när man faktiskt lyckats genomföra det man tänkt. När man ser saker som måsten, borden osv så tackar man aldrig sig själv. Utan man håller andan, gör och sen var det bra med det. Då fattar man aldrig att man faktiskt är jäkligt grym. (sen vet jag såklart att om man mår skitdåligt så kan man inte se nått som en utmaning, då är det ju fan en utmaning att gå upp så det här funkar ju bara om man inte är på botten) Men idag känner jag att utmaning känns härligt.
jaja nu ska jag hoppa in i duschen.
