hajhoo
Åh jag har typ fem skivor med lisa ekdahl som jag precis lagt in på min mp3. Och nu väntar jag lite på mörkrets inbrott och att få njuta av en lång promenad. mmmmm :)
gjorde precis en sjukt fin frilla på mig själv!
kaffe för välbefinnandet
Och min kaffebryggare går varm denna förmiddag. Jag älskar doften och den gör mig trygg på något konstigt sätt. Och Oprah står på i bakgrunden. Och jag sitter vid min dator och borde egentligen plugga i kapp allt jag missat, men jag skriver hellre här. Och ur mina högtalare så strömmar musiken lite för högt och jag känner i alla hennes ord : Nära dig så läker jag, men det tar så jävla lång tid. Även fast han är borta och du är underbar så är det svårt att gå vidare. Och jag tänker på människoöden. Alla tragglar vi på med våra egna, de är fina, egna, mörka, förjävliga. Men det gör oss till människor. Och hon sjunger att jag gör det bästa av det, att jag spelar med dom korten jag fått och att man inte är ensam, även fast man fryser den varmaste sommardagen, på skakande ben och att man med hela sig försöker ta ett djupt andetag men att det inte riktigt går så : There´s hope for the hopless, there´s hope. Och jag tror henne.
Annars känner jag mig lugn och glad idag. Och jag ska sätta mig och byta till min nya telefon. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Puss
att reda ut sig själv
För det här är bara låten om dig och mig.
I cannot go to the ocean
I cannot try the streets at night
I cannot wake up in the morning
Without you on my mind
So you're gone and I'm haunted
And I bet you are just fine
Did I make it that easy to walk
Right in and out of my life?
Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Why can't you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should've known you'd bring me heartache
Almost lovers always do
Och det som jag kommer skriva nu behöver man absolut inte läsa om man tycker det känns sorgligt.
Och det enda jag önskar mig är ju något helt annat. Och jag försöker normalisera allt som är så jävla fel. Med dig. Ett glas vin, ett avsnitt av two and a half men och sedan ett avsnitt av solsidan. Förlängesedan tittade vi alltid på det på söndagarna. Då någon typ av normalitet kunde infinna sig. Innan läggdags. Och jag kan inte avgöra vad som var värst. Då kanske, för jag kunde liksom inte få in i min lilla hjärna att någon som ringde mig varje dag och undrade hur jag mådde samtidigt rev sönder mig, innifrån och ut. Och jag grät, och jag sprang, och jag knuffades och skrek tysta små skrik från långt där inne, någonstanns i mig i det som sa nej. Och jag fick förlåt, parfymer, smycken, pengar och fan och hans moster. Och jag kände mig om inte ännu mindre värd. Jahajag tackar ja, du har jag gjort så jag bokstavligt talat blöder och du ger mig en jävla femhundring? gulligt av dig. Och jag berättar inte längre om det här förnågon. Jag vet inte när jag slutade, eller om jag ens började. Kanske därför jag skriver så mycket om det istället. Kanske är det skamm, jag vet inte. Men allt det där är gammalt. Jag får inte parfymer eller långa förlåt-sms längre. För nu kräver jag ingenting längre, jag hade iaf en liten röst förut. Nu är den, tyst. Och jag låtsas som ingenting. Jag känner inte, jag vet bara att det jag gör stavas S J Ä L V D E S T R U K T I V T. För min kropp har inget värde. verkligen inte i dina ögon, men det skiter jag i. Men att du har tagit bort mitt egna värde till min egen kropp. Det är väl det som gör ont. Kan jag tänka mig, om jag skulle känna något.
Och åter igen så är jag där. Försätter mig i samma situation. (inte nu för att jag tror att något ska bli bättre, men för att få nått litet bevis på att jag visst spelar roll, att den här gången kanske jag inte kommer smutsas ner). Och jag kommer på mig själv med att jag faktiskt inte kan få in i mitt huvud att man får säga nej och att det kommer accepteras. Jag tror liksom inte på det längre. ( och ja jag vet att i realiteten så ska det alltid accepteras av alla männiksor o bla. bla. Men jag tror inte det gäller mig, hur stört det än låter så är det så )
Och vi släcker, ett litet ljus får stå kvar o lysa bort mörkets skuggor. Och jag vet vad som förväntas och väntas och jag är som en docka och hyffsat inprogramerad, jag blir inte rädd längre eller arg. Det är en del i det bara. Och de stora händerna fattar att stryptag runt hela min hals. Och det går en stund, och jag kan ungefär inte få ur mig ett ljud för att trycket är så hårt. Och då flyger den lilla lilla människan som jag har inom mig bort från min kropp och sätter sig på huvudkudden och tittar på det som händer. Och hon tycker som synd om den där tjejen som ligger där. Att så där skulle det ju inte bli, älskade Emma. Det är inte din plikt att ta det där sjuka i honom. Och jag tänker att han hade kunnat döda mig om han hade velat. Men jag vet att det aldrig skulle ske. Det är inte det som är grejen, jag är inte rädd. Och det är över ganska fort, och jag låtsas som inget men nånting inom mig känns väldigt ledset. Och sen vill han fläta in sin hand i min och somna, och jag ligger vaken några timmar till och allt är bara helt jävla sjukt. Och det blir morgon, en timmes extra sömn tackvare vintertiden och jag är världens trevligaste tjej på jobbet och dricker kaffe med travkunderna och de är glada att se mig. Och jag får ett mail från min lärare där han skriver att jag gjort en väldigt bra analys med mycket engagemang. Och jag blir glad, men samtidigt är jag ju helt jävla värdelös.
I cannot go to the ocean
I cannot try the streets at night
I cannot wake up in the morning
Without you on my mind
So you're gone and I'm haunted
And I bet you are just fine
Did I make it that easy to walk
Right in and out of my life?
Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Why can't you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should've known you'd bring me heartache
Almost lovers always do
Och det som jag kommer skriva nu behöver man absolut inte läsa om man tycker det känns sorgligt.
Och det enda jag önskar mig är ju något helt annat. Och jag försöker normalisera allt som är så jävla fel. Med dig. Ett glas vin, ett avsnitt av two and a half men och sedan ett avsnitt av solsidan. Förlängesedan tittade vi alltid på det på söndagarna. Då någon typ av normalitet kunde infinna sig. Innan läggdags. Och jag kan inte avgöra vad som var värst. Då kanske, för jag kunde liksom inte få in i min lilla hjärna att någon som ringde mig varje dag och undrade hur jag mådde samtidigt rev sönder mig, innifrån och ut. Och jag grät, och jag sprang, och jag knuffades och skrek tysta små skrik från långt där inne, någonstanns i mig i det som sa nej. Och jag fick förlåt, parfymer, smycken, pengar och fan och hans moster. Och jag kände mig om inte ännu mindre värd. Jahajag tackar ja, du har jag gjort så jag bokstavligt talat blöder och du ger mig en jävla femhundring? gulligt av dig. Och jag berättar inte längre om det här förnågon. Jag vet inte när jag slutade, eller om jag ens började. Kanske därför jag skriver så mycket om det istället. Kanske är det skamm, jag vet inte. Men allt det där är gammalt. Jag får inte parfymer eller långa förlåt-sms längre. För nu kräver jag ingenting längre, jag hade iaf en liten röst förut. Nu är den, tyst. Och jag låtsas som ingenting. Jag känner inte, jag vet bara att det jag gör stavas S J Ä L V D E S T R U K T I V T. För min kropp har inget värde. verkligen inte i dina ögon, men det skiter jag i. Men att du har tagit bort mitt egna värde till min egen kropp. Det är väl det som gör ont. Kan jag tänka mig, om jag skulle känna något.
Och åter igen så är jag där. Försätter mig i samma situation. (inte nu för att jag tror att något ska bli bättre, men för att få nått litet bevis på att jag visst spelar roll, att den här gången kanske jag inte kommer smutsas ner). Och jag kommer på mig själv med att jag faktiskt inte kan få in i mitt huvud att man får säga nej och att det kommer accepteras. Jag tror liksom inte på det längre. ( och ja jag vet att i realiteten så ska det alltid accepteras av alla männiksor o bla. bla. Men jag tror inte det gäller mig, hur stört det än låter så är det så )
Och vi släcker, ett litet ljus får stå kvar o lysa bort mörkets skuggor. Och jag vet vad som förväntas och väntas och jag är som en docka och hyffsat inprogramerad, jag blir inte rädd längre eller arg. Det är en del i det bara. Och de stora händerna fattar att stryptag runt hela min hals. Och det går en stund, och jag kan ungefär inte få ur mig ett ljud för att trycket är så hårt. Och då flyger den lilla lilla människan som jag har inom mig bort från min kropp och sätter sig på huvudkudden och tittar på det som händer. Och hon tycker som synd om den där tjejen som ligger där. Att så där skulle det ju inte bli, älskade Emma. Det är inte din plikt att ta det där sjuka i honom. Och jag tänker att han hade kunnat döda mig om han hade velat. Men jag vet att det aldrig skulle ske. Det är inte det som är grejen, jag är inte rädd. Och det är över ganska fort, och jag låtsas som inget men nånting inom mig känns väldigt ledset. Och sen vill han fläta in sin hand i min och somna, och jag ligger vaken några timmar till och allt är bara helt jävla sjukt. Och det blir morgon, en timmes extra sömn tackvare vintertiden och jag är världens trevligaste tjej på jobbet och dricker kaffe med travkunderna och de är glada att se mig. Och jag får ett mail från min lärare där han skriver att jag gjort en väldigt bra analys med mycket engagemang. Och jag blir glad, men samtidigt är jag ju helt jävla värdelös.
Att greppa efter halmstrån
Och ursäkta om jag är bitterfitta nu.
Vinden är kallare nu och himlen lite klarare på natten och orions bälte lyste i sin prakt. Och jag tänkte att jag är så himla liten på jorden. Och ändå så jävla övervikitig för mig själv. Så att jag skulle kunna spy på mig själv emellanåt och mest bara skaka liv i nått som inte riktigt finns där. Och jag bara letar och letar ännu mer febrilt. Och jag bygger upp nånting på den här jorden, någon mening med mig. Men jag kan liksom inte hitta den. Och männskligheten ska ju då skapa sig en mening. Oj vad vi ska bli viktiga. Och då gör ju jag som alla andra normala människor och funderar på vad jag kan hitta på för något skoj. Jaha, ett jobb kanske. Eller en utbildning först. Sen ska jag hitta mig ett jobb. Eller så kanske jag ska skaffa barn typ nu. Det tänker jag väldigt seriöst emellanåt för att få bort min oerhörda uppsvälldhet i att hitta på saker för mig själv. Jag kan längta så jag nästan skakar efter att få bry mig om nått annat för ett slag. Göra nått för någon annan. Ge mitt liv typ. alltså jag fattar att det här låter sjukt, men jag är ju sjuk emellanåt. Eller en hund, eller en kille. Och i och med att jag säger allt det här, så inser jag ju själv att något utav de där sakerna är väl det sista jag ska skaffa mig, blir kanske inte riktigt av rätt anledning. Så då tänker den här lilla Emman vidare på saker som kan bygga en mening. Och i mitt liv kommer alltid ätstörningen upp som en ringande klocka. Men jag är inte speciellt rädd för den längre. Vet nästan innan den ska komma sig smygande och göra sig synlig. Och så gottar jag mig lite i den och sen ger jag fan i den. För det blir nämligen en annan mening, inte med livet kanske, men aa med dagen. Jag tänker liskom att det skulle vara så jävla gött att bara leva på knäckemackor och kaffe - eller kanske att man skulle vara jävligt grym om man klarade det, och så vips så har man gjort en mening med den där dagen. I did it. ungefär så. osen tänker jag lite till och kommer fram till att det är nått annat som ligger bakom allt det här men att klockan är för mycket för att jag ska orka tänka på det nu. Och då går jag och lägger mig och brukar faktiskt inte vakna upp som en bitterfitta nästa dag. Och tur är väl det.
Men jag önskar kanske att jag ibland kunde få känna ledsenhet istället för en uppgivenhet. Ska nog önska mig det i julklapp.
Vinden är kallare nu och himlen lite klarare på natten och orions bälte lyste i sin prakt. Och jag tänkte att jag är så himla liten på jorden. Och ändå så jävla övervikitig för mig själv. Så att jag skulle kunna spy på mig själv emellanåt och mest bara skaka liv i nått som inte riktigt finns där. Och jag bara letar och letar ännu mer febrilt. Och jag bygger upp nånting på den här jorden, någon mening med mig. Men jag kan liksom inte hitta den. Och männskligheten ska ju då skapa sig en mening. Oj vad vi ska bli viktiga. Och då gör ju jag som alla andra normala människor och funderar på vad jag kan hitta på för något skoj. Jaha, ett jobb kanske. Eller en utbildning först. Sen ska jag hitta mig ett jobb. Eller så kanske jag ska skaffa barn typ nu. Det tänker jag väldigt seriöst emellanåt för att få bort min oerhörda uppsvälldhet i att hitta på saker för mig själv. Jag kan längta så jag nästan skakar efter att få bry mig om nått annat för ett slag. Göra nått för någon annan. Ge mitt liv typ. alltså jag fattar att det här låter sjukt, men jag är ju sjuk emellanåt. Eller en hund, eller en kille. Och i och med att jag säger allt det här, så inser jag ju själv att något utav de där sakerna är väl det sista jag ska skaffa mig, blir kanske inte riktigt av rätt anledning. Så då tänker den här lilla Emman vidare på saker som kan bygga en mening. Och i mitt liv kommer alltid ätstörningen upp som en ringande klocka. Men jag är inte speciellt rädd för den längre. Vet nästan innan den ska komma sig smygande och göra sig synlig. Och så gottar jag mig lite i den och sen ger jag fan i den. För det blir nämligen en annan mening, inte med livet kanske, men aa med dagen. Jag tänker liskom att det skulle vara så jävla gött att bara leva på knäckemackor och kaffe - eller kanske att man skulle vara jävligt grym om man klarade det, och så vips så har man gjort en mening med den där dagen. I did it. ungefär så. osen tänker jag lite till och kommer fram till att det är nått annat som ligger bakom allt det här men att klockan är för mycket för att jag ska orka tänka på det nu. Och då går jag och lägger mig och brukar faktiskt inte vakna upp som en bitterfitta nästa dag. Och tur är väl det.
Men jag önskar kanske att jag ibland kunde få känna ledsenhet istället för en uppgivenhet. Ska nog önska mig det i julklapp.
vad?
Oj klockan hann visst bli tre. Måste lägga mig, lite halvt snurrig i huvudet men nu har jag både städat och lagat matlådor. Så himla huslig man kan vara ibland. Tror jag ska lyssna på Hasse Aro på itunes. Typ som efterlyst fast i radioverision. mysigt.
Imorgon är det fredag, min favoritdag på hela veckan :)
annars hostar jag mest hela tiden och har en segdragen förkylning.
Och annars så önskar jag kanske att nått nytt ska hända. Men jag orkar liksom inte leta upp det.
Och jag tror att jag som människa lätt får panik av att tro att saker alltid kommer se likadana ut. Alltså har jag skrivit det här förr? aja skititdet. Men bara för att man har en känsla precis just nu, så betyder inte det att det alltid kommer vara så. På gott och ont såklart. Men den här grejen med att man tror man ska komma i mål nångång. Så är det ju inte riktigt. Man kan längta efter saker, men när man väl kommit dit eller fått det där så kommer det andra saker. Man kommer ju liksom inte bara att : jaha, nu var jag klar då. Då kan jag sitta här på mitt arsle. Och det får mig att tänka på det här med att leva i nuet, världens klyscha. Jag menar kanske mer att lite insé att det som är nu är nu. Och det kommer inte se likadant ut. Fler prövningar och nya soluppgångar kommer komma.
näemen gonatt då.
Sober
I know this moment will be over, tomorrow comes when we are sober. Will we feel the same or let it be. Will you be there? The night is almost getting over and I don't want us to turn colder. I want to wake up with you next to me. Will you be there?
bra emms
så nu har jag målat mina möbler, tv bänk, bord och stolar. känner mig sjukt stolt. var tvungen att hålla mig borta från mina egna tankar idag nämligen. funkade bra.
de var alltså trä färgade förut. men nu är dom vita och passar in bättre :)
jag njuter
Har hittat världens bästa låt.
Loreen - Sober. Vet liksom inte var jag ska ta vägen när jag hör den. Har den på repeat och högsta volym och bara njuter här i min lägenhet. Tror jag ska till akademibokhandeln och köpa ett stort papper för jag tänkte göra en tavla. Mysigt att hålla på och pyssla. Eller panduro kan man ju gå till förresten! wellwell.
Jag känner mig härligt lugn idag. och vacker. och i någon typ av balans. Jag vet faktikst inte alls varför, är väl hyffsat kaos runt omkirng mig egentligen. Men har en känsla av att det löser sig. Eller att jag löser det.
jahapp
tända ljus och ett köksbord i linné. Några glas vitt vin för mycket och ett avsnitt av skärgårds doktorn. Läsa högt ur en bok som nu ligger i min väska. klockan är nio på morgonen och jag har nyss kommit hem.
märklig tisdag, men kanske precis vad jag behövde just nu.
heejhejj
märklig tisdag, men kanske precis vad jag behövde just nu.
heejhejj
förvirrad tjej
Och så klockan kvart över två på natten när jag står ute med min cigarett så funderar jag så det knakar på varför jag känner ett sånt obehag av att gå till skolan? Oså funderar jag och försöker hitta alla möjliga fel på mig. Och sen blir jag så trött på mig själv. Det behöver väl inte alla gånger vara nått fel på dig emma?!
Jag tycker det är synd att inte en kurs på 30 poäng innehåller en enda föreläsning, inte en enda. jag som älskar föreläsningar och van vid att de brukar finnas på kurser. Första kursen någonsin jag har utan. Känns skumt.
Jag tycker att man bara snuddar vid ämnet, att lektionrna innehåller saker som jag inte förstår att man ska ha. Det finns typ ingen litteratur som vi diskuterar, knappt nån alls som vi ens har. Och det spelar ju ändå inte så stor roll om man sitter och läser en bok på sin kammare utan meningen med den är ju att den isf ska disktueras. Påpekningar om man inte varit på någon lektion - det blir liksom som att man är där för deras skull. Men jag går inte nån kurs för någons skull utan för min egen och behöver då bara stå till svars för mig själv ( och såklart tillgodogöra mig information som sagts under lektionen på egenhand). massa saker hela tiden men som jag inte kan hitta kärnan till. Vad är det vi ska kunna? jag vet inte, men jag klarar inte av när saker tappar sin struktur och blir flummiga. vissa gillar säkert det men jag tappar bara mitt fokus.
Så nu sökte jag en liten kurs på sen efteranmälan som börjar 5 november om grupppsykologi och konflikthantering typ. Kan jag inte bara få komma in där istället :) ?
Den här ständiga paniken är inte min grej.
Och som jag och min syster pratade om, för att må bra krävs ungefär två saker. Människor i ens närhet som man mår bra av och älskar och att man gör något meningsfullt. ( alltså behöver inte vara att rädda världen, men kan vara något meningsfullt för just sig själv ).
bättre bild på håret :)
såå nu ska jag ta och städa upp här, kaffe, sen promenad till stan och köpa en bok, hälsa på johanna, handla och sen laga lite matlådor ikväll. tjopptjopp.
måndax
Så nu har jag precis skrivit klart ett arbete samtidigt som jag kollar på efter tio på tv4 play. sjukt mysigt. SKa nog ta tag i en uppgift till. Sitter nämligen också här med nötter och en öl. Lite måndagslyx såhär.
ja jag älskar natten.
och jag älskar att jag har fått studiebidragggggggggggggg!
i like it
jag tror att jag var frisör i mitt förra liv. Jag älskar verkligen att färga och klippa mig själv.
så nu har jag färgat mig själv en utväxt. skitsnyggt blev det verkligen!
vet inte om man ser så bra på bilden dock.
Nu ska jag kika på agenda.
Puss
äh what ever det syns ju typ inte men är iaf mörkbrunt där uppe och nån röd, ljusbrun färg där nere.
slitet som fan bara för jag fick bleka det men det skiter jag i.
heeeeeej
kärlek bara kärlek
ett hus fullt med så mycket kärlek. Två soffor med en människa i varje. två personer som delat kanske mer än fyrtio år tillsammans. Och det luktar kok-kaffe ifrån köket och mamma fyller på sin kopp i pausen. Och jag får sitta så nära så nära och bli klappad på pannan som när jag var liten. Och dom är så fina mot varandra. Man märkte liksom inte sånt när man var liten, eller så har det blivit lite annorlunda nu. Pappa gäspar och ger mig en godnatt kram. Och jag sitter uppe tills mamma ska lägga sig och jag njuter av det trygga ljudet från hennes stickande. Mamma har alltid stickat och titta på tv. Och jag känner mig lugn. Och jag får hur många kramar som helst under två dagar. Och vi går på maxi, dricker kaffe, äter muffins, lyssnar på radio i köket medans pappa diskar och vi äter god mat i finrummet och räkor framför tv:n. Och den här helgen kunde inte blivit finare.
älskade älskade mamma och pappa.
och det var sommar i nya kläder och jag ville väl puta eller nått
kväll
Så nu har jag varit ute och gått i några timmar. Hösten vaggar in mig i en mjuk famn. tack för det :)
noll kronor
btw har jag noll kronor på telefonen. kan alltså inte svara på sms och sånt.
pusshej
pusshej
ny dag
så nu har jag sovit bort mina två glas vin och hopplösheten.
har jag sagt att jag förstår att folk blir alkoholister? Två glas vin gör ju att man bli på topp ungefär.
Och nej jag ska inte bli alkoholist. för jag antar att det inte räcker med två glas vin sen när man är beroende.
nu blir det frukost, dusch och sen spinning. plugg, idol och pizza ikväll. Och skövde imorgon.
Hejhej
har jag sagt att jag förstår att folk blir alkoholister? Två glas vin gör ju att man bli på topp ungefär.
Och nej jag ska inte bli alkoholist. för jag antar att det inte räcker med två glas vin sen när man är beroende.
nu blir det frukost, dusch och sen spinning. plugg, idol och pizza ikväll. Och skövde imorgon.
Hejhej
töcken
Men vad är det här för dag?
har inte orkar lyfta ett finger. två knäckemackor för 12 timmar sedan, ton vis med kaffe och jag känner mig halvt döende. eller nästan helt. Och i den här dimman får jag såklart ett sms om vin och choklad. någons dåliga samvete. och jag orkar fortfarande inte röra på mig.
Mamma skulle sätta in lite pengar så jag funderar på att gå och köpa lite choklad i kiosken nedanför mig, fast jag vet inte om benen riktigt bär mig egentligen. snällheten och acceptansen hånskrattar långt bort i fjärran. imorgon är en annan dag sjunger christer björkman och det var en låt som en tidigare pojkvän gett till mig.
vin och choklad och jag kan inte tänka längre, jag vet bara att jag inte varit snäll mot mig själv idag.
and that´s what it is.
jag drömmer drömmar
och så kommer jag på mig själv, jag är inte lika klok alla dagar. Jag är så himla himla oklok emellanåt.
Och idag är väl mest en sådan dag. Sovit några få timmar och jag gäspade (stavas det så, skitsamma) sönder mig under lektionerna i skolan. Ritar en karta över min skola som jag gick i på lågstadiet och jag undrar verkligen vad det ska vara bra för.
Och så sitter jag på bussen hem och läser och jag får nästan tårar i ögonen. Men man gråter inte på bussar. Jag gråter väl helst inte alls. Och melissa horns musik spelas på repeat. det är det enda jag kan lyssna på när jag inte längre orkar höra på konversationen framför mig.
det har sagts att jag förtjänar något mer, men jag undrar vilken del av mig dom ser. Ibland glömmer jag bort att jag är fri, och att det inte var såhär det skulle bli. Det finns en plats där framme, jag ser den svagt. Där allt är annorlunda och jag är jag. Jag känner tiden gå, men ingen stress. Jag lovar att jag lämnat dig tills dess. Ja jag lovar att jag lämnat dig tills dess.
Och mitt upp i allt så längtar jag bort till någon annans hem, en flaska rödvin och en hel natt. Prat om relationer, livet, kärleken, sorgen, ändlösheten, hopplösheten, lyckan och framtiden. Och jag tycker verkligen det är värt sömndruckna ögon för just det. Och om det är något jag kan avundas parrelationen i sådan, så är det just precis det. Självklarheten i att man räknar in varandra i ens liv, varjde dag. Och nu pratar jag inte om att ta varandra förgivet. Utan den faktiska viljan att se varandra och kanske lite behovet av varandra. eller så slöddrar jag mest nu, jag vet inte. Men en flaska rött hade iaf varit mysigt vilket som.
blir istället en kopp kaffe och de sista sidorna i min bok. sörjer redan att den snart är slut.
Och idag är väl mest en sådan dag. Sovit några få timmar och jag gäspade (stavas det så, skitsamma) sönder mig under lektionerna i skolan. Ritar en karta över min skola som jag gick i på lågstadiet och jag undrar verkligen vad det ska vara bra för.
Och så sitter jag på bussen hem och läser och jag får nästan tårar i ögonen. Men man gråter inte på bussar. Jag gråter väl helst inte alls. Och melissa horns musik spelas på repeat. det är det enda jag kan lyssna på när jag inte längre orkar höra på konversationen framför mig.
det har sagts att jag förtjänar något mer, men jag undrar vilken del av mig dom ser. Ibland glömmer jag bort att jag är fri, och att det inte var såhär det skulle bli. Det finns en plats där framme, jag ser den svagt. Där allt är annorlunda och jag är jag. Jag känner tiden gå, men ingen stress. Jag lovar att jag lämnat dig tills dess. Ja jag lovar att jag lämnat dig tills dess.
Och mitt upp i allt så längtar jag bort till någon annans hem, en flaska rödvin och en hel natt. Prat om relationer, livet, kärleken, sorgen, ändlösheten, hopplösheten, lyckan och framtiden. Och jag tycker verkligen det är värt sömndruckna ögon för just det. Och om det är något jag kan avundas parrelationen i sådan, så är det just precis det. Självklarheten i att man räknar in varandra i ens liv, varjde dag. Och nu pratar jag inte om att ta varandra förgivet. Utan den faktiska viljan att se varandra och kanske lite behovet av varandra. eller så slöddrar jag mest nu, jag vet inte. Men en flaska rött hade iaf varit mysigt vilket som.
blir istället en kopp kaffe och de sista sidorna i min bok. sörjer redan att den snart är slut.
hundra dagar
hundra dagar låter så himla länge.
hundra dagar av snällhet och acceptans. Mot sig själv. hundra dagar är ju egentligen inte så långt.
Därför tänker jag att jag mer än gärna ger mig hundra dagar. Fina dagar där jag lyssnar och är med, med hela mig själv. hundra dagar av snällhet och acceptans är inte lätt. Men snällhet och acceptans är det vackraste jag vet. Så jag ger mig hundra dagar.
.
Det kliar inte på mig längre och jag glömde nästan bort det på en dag. Men jag påminner mig själv. Ofta. tänk att jag inte kliar mig till sömns längre, tänk att det inte blöder varje dag från benen bara för att jag var tvungen att riva så hårt. Tänk att gå från en kropp som kändes som att det fanns hundra myggbett över hela kroppen, och man kan liksom inte ens ta på sig själv för att man vet att då slutar det ju aldrig klia. att sitta på en lektion och behöva låtsas att man ska på toa för att man faktiskt inte kan sitta kvar utan att dra av sig dom där byxorna och få klia och klappa och önska att det kunde lugna ner sig. tänk att det inte kliar längre.. Det är lite som ett mirakel efter tre års tid. faktiskt. Och det var ju faan vad jag ska låtsas att jag klarar att stå ut med allt så jävla länge.
Den människa som gråter är inte svag, hon har bara varit stark alldeles för länge.
hundra dagar av snällhet och acceptans. Mot sig själv. hundra dagar är ju egentligen inte så långt.
Därför tänker jag att jag mer än gärna ger mig hundra dagar. Fina dagar där jag lyssnar och är med, med hela mig själv. hundra dagar av snällhet och acceptans är inte lätt. Men snällhet och acceptans är det vackraste jag vet. Så jag ger mig hundra dagar.
.
Det kliar inte på mig längre och jag glömde nästan bort det på en dag. Men jag påminner mig själv. Ofta. tänk att jag inte kliar mig till sömns längre, tänk att det inte blöder varje dag från benen bara för att jag var tvungen att riva så hårt. Tänk att gå från en kropp som kändes som att det fanns hundra myggbett över hela kroppen, och man kan liksom inte ens ta på sig själv för att man vet att då slutar det ju aldrig klia. att sitta på en lektion och behöva låtsas att man ska på toa för att man faktiskt inte kan sitta kvar utan att dra av sig dom där byxorna och få klia och klappa och önska att det kunde lugna ner sig. tänk att det inte kliar längre.. Det är lite som ett mirakel efter tre års tid. faktiskt. Och det var ju faan vad jag ska låtsas att jag klarar att stå ut med allt så jävla länge.
Den människa som gråter är inte svag, hon har bara varit stark alldeles för länge.
bara lite från mig på kvällskvisten
och så står jag där igen, som så många gånger förr. undrande och frågande framför min egen spegelbild. Om någon bara kunde ha något endaste litet svar på alla mina frågor. Men tystanden ekar ännu tommare än förut. Men den här gånger är det ändå lite mer annorlunda. Jag sätter upp håret i en tofs och jag tänker att jag aldrig har tyckt att jag har passat i det. Nummer ett så har jag för stora öron och nummer två så ser jag ut som en kille. För stora öron, säger vem? Se ut som en kille, för det första gör jag säkert inte det och för det andra så undrar jag vem som bestämde att det skulle vara något så överjävligt hemskt att råka likna det en smula? Så sätter jag på mig en stor skjorta och drar åt toffsen ännu lite stramare och tänker att i hundra dagar så ska jag bara gå såhär. Bara för att bli av med det som egentligen inte betyder ett skit i min lilla värld.
Och så vandrar jag bort till min garderob och synar alla mina korsetter. Jag har en för varje dag i veckan. Rött, svart, vitt , spets, sexig, porrig, oskyldig. Det är liksom bara att välja. Vad vill du att jag ska vara i natt? I will please you. Och jag tänker på det kanpp-lösa knullet som maria sveland beskriver i bitterfittan, som hon i sin tur tagit från någon annan bok. Men där man har sex utan tankar på vem som ger och tar. Utan tankar på måsten och borden. jämnlikt sex. Och jag undrar om jag någonsin haft det? Jag vet bara att jag måste ha det.
Men på något sätt måste jag vara förlåtande mot mig själv. Människan är inte tydlig. Det finns inte en sida utan hundra och man kan vrida ut och in på det mesta. Och den här jävla dubbelheten. i mig. och i så mycket. jag måste insé att den finns. jag kan inte välja att vara svart eller vit.
kaffe med mjölk
jag la precis mina sista 35 kronor på bryggkaffe. Men vem fan kan klara sig i hemmer utan kaffe?
absolut inte jag nu förtiden. Det är min lilla mysdryck. Alltså en sån där dryck när man känner sig så oerhört mysig när man dricker, en kopp med rykande kaffe med mycket mjölk i. Mmm blir sugen bara jag skriver det.
Men nu är ju klockan typ kvart över nio så jag får väl hålla mig tills frukosten imorgon.
jag hittade en tia idag på marken och blev överlycklig och tänkte att den hääär tian, den ska jag spara så att jag kan köpa mjölk för, när min går ut om några dagar. studenlivet är hårt må jag säga :) Men åandra sidan tycker jag det är väldigt skönt at inte springa omkring på HM dag ut och dag in och fundera på om just den där bh:n kommer göra att jag har mer sex.
Funderar på att gå ut och lyssna på melissa horn en sväng, och fundera lite. Men hubinett är på tv kl halv tio så jag ska nog se det först. tänkte iofs plugga lite men mörkret där ute och lite mer folktomma gator lockar mer ikväll.
" Jag visste att det var de kvinnor som krävde mest som fick ut mest av livet (och av männen) och att män tyckte att man var värdefull och åtråvärd om man betedde sig som om man var det, och att ingen kunde trampa på en om man vägrade att agera dörrmatta. Jag visste att ödmjuka kvinnor blev nedtrampade och att kvinnor som uppträdde som drottningar blev behandlade därefter. Men så snart trotset sjunkit undan sjönk jag ned i tröstlöshet och förtvivlan"
absolut inte jag nu förtiden. Det är min lilla mysdryck. Alltså en sån där dryck när man känner sig så oerhört mysig när man dricker, en kopp med rykande kaffe med mycket mjölk i. Mmm blir sugen bara jag skriver det.
Men nu är ju klockan typ kvart över nio så jag får väl hålla mig tills frukosten imorgon.
jag hittade en tia idag på marken och blev överlycklig och tänkte att den hääär tian, den ska jag spara så att jag kan köpa mjölk för, när min går ut om några dagar. studenlivet är hårt må jag säga :) Men åandra sidan tycker jag det är väldigt skönt at inte springa omkring på HM dag ut och dag in och fundera på om just den där bh:n kommer göra att jag har mer sex.
Funderar på att gå ut och lyssna på melissa horn en sväng, och fundera lite. Men hubinett är på tv kl halv tio så jag ska nog se det först. tänkte iofs plugga lite men mörkret där ute och lite mer folktomma gator lockar mer ikväll.
" Jag visste att det var de kvinnor som krävde mest som fick ut mest av livet (och av männen) och att män tyckte att man var värdefull och åtråvärd om man betedde sig som om man var det, och att ingen kunde trampa på en om man vägrade att agera dörrmatta. Jag visste att ödmjuka kvinnor blev nedtrampade och att kvinnor som uppträdde som drottningar blev behandlade därefter. Men så snart trotset sjunkit undan sjönk jag ned i tröstlöshet och förtvivlan"
hej igen
så nu har vi haft redovisningsgrejen kring etikboken, eller diskussionen. gick bra.
om jag får barn är prio ett att det barnet är värdefullast i världen bara genom att finnas till. Utan alla jävla attribut. Om man "misslyckas" med något, så är man inte misslyckad.
Om jag ska uppfostra mitt barn med någon ska det bestämmas innan att vi delar rakt av på föräldraledigheten. Att varannan natt får den ena sova, och varannan natt får den andra sova. Det måste väl vara jävligt rimligt? På något sätt så tror jag med det att man iallfall kan bygga en jämställd grund. Att båda får möjlighet att knyta an till barnet och inte bara mamman. Att våga ge över sitt ansvar till den andra och lita på varandra. Detta är väl förmodligen sjukt svårt i praktiken, men om man från början sätter sina värderingar borde det iallafall gå lättare och man kanske hinner se i tid att man är på väg rakt åt fanders.
Aja inget jag behöver tänka på just nu men i och med bitterfittan boken så blir det så.
om jag får barn är prio ett att det barnet är värdefullast i världen bara genom att finnas till. Utan alla jävla attribut. Om man "misslyckas" med något, så är man inte misslyckad.
Om jag ska uppfostra mitt barn med någon ska det bestämmas innan att vi delar rakt av på föräldraledigheten. Att varannan natt får den ena sova, och varannan natt får den andra sova. Det måste väl vara jävligt rimligt? På något sätt så tror jag med det att man iallfall kan bygga en jämställd grund. Att båda får möjlighet att knyta an till barnet och inte bara mamman. Att våga ge över sitt ansvar till den andra och lita på varandra. Detta är väl förmodligen sjukt svårt i praktiken, men om man från början sätter sina värderingar borde det iallafall gå lättare och man kanske hinner se i tid att man är på väg rakt åt fanders.
Aja inget jag behöver tänka på just nu men i och med bitterfittan boken så blir det så.
vi gillar varandra
colan och jag.
tisdagen
Regnet det bara öser ner, öser ner. Regnet det bara öser ner, öser ner.
Mysigt värre, mindre mysigt att gå ut och vänta på bussen. Men sånt man får ta.
Annars så har jag bara vaknat och käkat frulle och druckit kaffe och kollat igenom etikboken lite och kikat på efter tio. Mitt favvoprogram just nu. Ska iväg på ett litteratursemenarium snart. Bara en timme i skolan, helt okej enligt mig :) och imorgon är jag ledig. wihoo! precis vad jag behöver! haha jag som är sååå mycket i skolan förtillfället :P Men ibland behöver man pausa. eller jag behöver det iaf.
Ikväll ska jag på spinning och efter det ska jag täna ljus och läsa bitterfittan. Längtar redan ! :)
hajhaj
mmmm
Läste precis det här i min etikbok. hur fint?
Törs du tänka i alternativ? Äger du modet att ifrågasätta något av det allra finaste som finns, nämligen dig själv? Dina nuvaranda kunskaper och åskiter? Känner du till dina faktiska valmöjligheter? Eller blundar du för dem för att istället få förbli i den vila som ibland kan råda i dig. Naturligtvis kan inte livet vara ett ständigt uppbrott. Det finns tider av vila då och då i ett gott liv. De behövs för att man skall kunna göra sig fötrogen med det nya som det senaste vägskälet ledde fram till. Sånt tar tid.
alltså hjälp
okej jag finner typ inte ord just nu.
jag måste byta telefonnummer. MÅSTE byta telefonnummer.
Jag dör ju lite varje gång. Och hur fan kan man inte? Hur kan man överleva. Hur kan en sån här person vara i mitt centrum? i mitt innersta, och bara äta upp mig innifrån och slita mig i stycken.
Hela dagen idag har känts bra. Det har gått fint. Jag tittar aktivt inte in till hans jobb, inte efter hans bil och jag skiter fan i var han sover på kvällen för jag pallar liksom inte. Men så kommer det sms, och ett till om man inte svarar. Och hela min kropp bara skriker : MEN VAFAN SKA DU LÄGGA NER SÅ JÄVLA MYCKET TID PÅ NÅGON DU PISSAR PÅ? Varför gör du det? Och varje gång tänds ett litet ljus, att bryr man sig nu så himla mycket så måste det ju vara nått. ( öh vilket det aldrig är ) Och ingen jävla människa har fått mig att känna mig så omänsklig som du har. Räcker det inte nu? vad ska du ta mer? Jag har inget mer till dig. Du har redan sparkat sönder och rivit ner, när är det nog för dig? Och var är den där jävla radarn som du har på mig. Så fort Emma inte tänker på mig längre, jaa men då måste jag ju få henne att börja igen. Mitt jävla ego behöver det så mycket. Men vet du vad? DITT EGO ÄR SÅ JÄVLA SKADAT! du har ju för fan fel någonstanns. Kan du bara ta nån annan jävla brud?! Vem som helst, jag ska aldrig tänka att jag önskar att det hade varit jag!
"Vill du att jag kommer förbi en kort stund. Behöver nog sova hemma för förberedelser i morgon. En stunds värme vid Gibraltar? :)"
"Men hur tänker du när du skriver sådär? Du får mig att känna mig som... INGENTING. Men du får ha det så bra."
"Men lugn och fin. Du läser in för mycket. Du är fin. Sov gott. På med elementet :)"
ÖÖÖÖH läser jag inte för mycket?! Är jag dum i huvudet?! MM OCH JAG HETER KURT OLSSON.
så.jävla.förbannad.
på mig själv för att jag är så jävla puckad och det stör mig så innihelvete.
..
men men innan det här hände så läste jag iaf 200 sidor i etikboken. Alltså så jävla bra. tycker alla borde läsa den. så intressant att den inte gick att släppa. och jag kommerihåg att det är ju det här jag älskar med att plugga.
Etik i pedagogens vardagsarbete av jenny gren.
imorgon byter jag nummer!
kaffe och etik
Varje gång när jag kommer hem sätter jag på spotify - Sparks fly med Tyler ward. Den ger mig alltid samma känsla. En så himla fin känsla, fast att den ändå är lite sorglig. Jag undrar vad jag kommer känna om ett år när jag lyssnar på den igen. Är ju så himla häftigt med musik då man kan få tillbaka lite utav känslorna man hade under de tiderna man lyssnade på låtarna.
Näe nu ska jag brygga lite kaffe och läsa om etik. Fan vad roligt det är att läsa om sånt. Hoppas iaf att jag kommer in på kursen socialpsykologi nu till våren.
Ensam mamma ikväll också ;D ! njutning för min lilla själ.
--
Släpp allting nu, möt mig i regnet. Kyss mig på trotoaren och ta bort det som gör ont. För jag ser att det finns något varje gång du ler. Ta mig med dom där bruna ögonen, älskling. När ljuset går ner, ge mig något som jagar mig när du inte är där. Jag glömmer att påminna mig själv om att du är en dålig idé.
Näe nu ska jag brygga lite kaffe och läsa om etik. Fan vad roligt det är att läsa om sånt. Hoppas iaf att jag kommer in på kursen socialpsykologi nu till våren.
Ensam mamma ikväll också ;D ! njutning för min lilla själ.
--
Släpp allting nu, möt mig i regnet. Kyss mig på trotoaren och ta bort det som gör ont. För jag ser att det finns något varje gång du ler. Ta mig med dom där bruna ögonen, älskling. När ljuset går ner, ge mig något som jagar mig när du inte är där. Jag glömmer att påminna mig själv om att du är en dålig idé.
kvällaaa
Sådär.
Nu har jag sökt utbildningarna till våren. Så får vi väl se hur det går sen.
Imorgon ska jag lämna in min VFU-ansökan också. Sen har jag gjort alla dom där praktiska sakerna som hängde över mig som ett jävla stort grått regnmoln. Varför tar man liksom inte tag i saker när man borde utan man låter dom ligga där och frodas och bli större och större. Men skit i det nu, nu har jag iaf fixat mitt!
Sen är det ju massa skoluppgifter som jag ska göra men ska beta av dom i veckan med start imorgon. fokus Emma. Synd bara att jag är så kass på det här med fokus.
Imorgon ska jag iaf gå på spinning på kvällen. Tränade inte på typ hela förra veckan så det kliar lite i benen :)
Har förresten hittat en bäddmadrass i soprummet. Jaa alltså det låter ju super ofräscht men den var som ny. Alltså jag har inte tagit den.. än. Men vafan, dom ska ju ändå slänga den och jag är i stort behov så bättre den kommer till användning.
Annars så har jag sorterat kläder och tvättat nu under kvällen.
Jag känner mig lugn. och ska snart lägga mig och sova. Det är så fint när man tar hand om sig själv o sitt liv. Lyssna på kroppen så jobbar den liksom med en istället för mot en. fantastiskt känsla.
näe nu : operation smyga och hämta bäddmadrass. haha jag kommer ju se så jävla misstänkt ut.
ja jag är lite speciell
Haha jag kan ju tycka att webcam kort är jävligt roligt. så det har jag roat mig med en liten stund nu när jag pausat i städandet. Men fint har det blivit här inne :) !
Tja snygging, vill du värma mig inatt?
joo men fan det är så jävla kallt på natten när jag ska lägga mig och du är ju alltid sådär varm. Lägg väl märke till mina halvputande läppar och handen i håret. Är det inte sådär man gör för att se lite förförisk ut som tjej? och se lite nonchalant ut, försök försök försök. Men ta inte i så du spricker nu.
Puppyeyes! hmm jaha jag får väl frysa då. så jävla synd om mig. försöker hårt!
Eller vad är ditt jälva problem egentligen? dah! tror du jag bryr mig? Palla!
öhh näe, sket jag i dig eller? nu ska jag bara tänka på hur jävla idiotisk du är en vecka. tack för den äggobert!
Haha alltså nu fattar ju ingen det här inlägget. Men alltså jag satt bara och tog bilder och tyckte jag var så sjukt idiotisk när jag såg en bild där jag typ försökte se så jävla jag är "kåt men pryd" - ut , precis som det ska vara. öh eller inte. lägga ner allt sånt eller? Lägga ner dig eller? Faan vad jag spelar spel gällande dig. Så jävla tröttsamt. Från och med nu ska jag bara lägga nert. Jag är ju jag. och alla försök att vara något annat är ju bara så jävla onödigt.
well well. nu ska jag dricka kaffe och läsa aftonbladet :)
Tja snygging, vill du värma mig inatt?
joo men fan det är så jävla kallt på natten när jag ska lägga mig och du är ju alltid sådär varm. Lägg väl märke till mina halvputande läppar och handen i håret. Är det inte sådär man gör för att se lite förförisk ut som tjej? och se lite nonchalant ut, försök försök försök. Men ta inte i så du spricker nu.
Puppyeyes! hmm jaha jag får väl frysa då. så jävla synd om mig. försöker hårt!
Eller vad är ditt jälva problem egentligen? dah! tror du jag bryr mig? Palla!
öhh näe, sket jag i dig eller? nu ska jag bara tänka på hur jävla idiotisk du är en vecka. tack för den äggobert!
Haha alltså nu fattar ju ingen det här inlägget. Men alltså jag satt bara och tog bilder och tyckte jag var så sjukt idiotisk när jag såg en bild där jag typ försökte se så jävla jag är "kåt men pryd" - ut , precis som det ska vara. öh eller inte. lägga ner allt sånt eller? Lägga ner dig eller? Faan vad jag spelar spel gällande dig. Så jävla tröttsamt. Från och med nu ska jag bara lägga nert. Jag är ju jag. och alla försök att vara något annat är ju bara så jävla onödigt.
well well. nu ska jag dricka kaffe och läsa aftonbladet :)
vila
Åh sicken mysig helg det här blev. Gott sällskap och vila. Ett glas rött vin och jag slipper vara bakis idag.
fantastiskt. Lyckades sova till klockan halv två idag också, var jag trött eller var jag trött? jo jag var trött.
Men nu känner jag mig pigg och gick och köpte en kall cola det första jag gjorde när jag vaknade. Finns inget bättre. Nu lyssnar jag på Tyler ward och ska städa lite här. Sen funderar jag på att färga håret. Borde ju inte hålla på och bleka det egentligen men fasiken vad sugen jag är. Hmm.
sen ska jag plugga och ikväll ska jag tvätta.
Hej
fantastiskt. Lyckades sova till klockan halv två idag också, var jag trött eller var jag trött? jo jag var trött.
Men nu känner jag mig pigg och gick och köpte en kall cola det första jag gjorde när jag vaknade. Finns inget bättre. Nu lyssnar jag på Tyler ward och ska städa lite här. Sen funderar jag på att färga håret. Borde ju inte hålla på och bleka det egentligen men fasiken vad sugen jag är. Hmm.
sen ska jag plugga och ikväll ska jag tvätta.
Hej
i see sparks fly
så jävla kallt i min lägenhet så att jag typ hackar tänder. Inte rktigt så men ändå. blir till att tända värmeljus överallt. Inte för att jag har något emot det iofs. Ska hoppa in i duschen nu och sen springa ner till pizzerian lagom så maten står på bordet till idol.
jag är så trött idag. Att man någonsin klarade att inte sova om nätterna? Känner som att jag borde engegera mig. i nått. jag är så, tom. men man blir ju lite galen av att inte sova, att ha tusen val. eller inga val alls.
Jag vet inte, jag vill prata vettiga saker. Göra vettiga saker. Vad är vettigt? Vad är allt det där andra? Vad ska man göra med livet?
Helst kanske jag bara vill läsa Bitterfittan på ett trägolv och en öppenspis och massa mjuka kuddar.
skala av
Jag har bestämt mig för att ta en internet-paus. på obestämd tid.
typ facebook och okända bloggar osv. Just nu så har det bara blivit en vana. alla gånger så går jag hellre en promenad, pluggar, får saker gjorda som behövs bli gjorda, fikar, umgås, läsa en bok, tränar osv. Än att läsa om hur andra människor som jag inte ens känner lever sina liv. Vad ska jag med det till? Jämföra mig? Jag har jämfört färdigt, det ger inte mig högre livskvalité. Det stjäl bara så jävla mycket av min tid.
så var det med den saken.
typ facebook och okända bloggar osv. Just nu så har det bara blivit en vana. alla gånger så går jag hellre en promenad, pluggar, får saker gjorda som behövs bli gjorda, fikar, umgås, läsa en bok, tränar osv. Än att läsa om hur andra människor som jag inte ens känner lever sina liv. Vad ska jag med det till? Jämföra mig? Jag har jämfört färdigt, det ger inte mig högre livskvalité. Det stjäl bara så jävla mycket av min tid.
så var det med den saken.
smart tjej
btw är jag väldigt många ytterligheter. eller säger man så?
alltså jag ser mig själv som en människa som tänker mycket, vet lite olika värderingar som jag har, lite vad som jag tycker är viktigt i livet (alltså typ bara att man får vara med människor man älskar, sen spelar det andra mindre roll) och att man får må bra. jadajada.
sen när jag mår piss, så tvättar man ju alltid av sig och borstar tänderna på kvällen innan man ska sova och så tänker jag högt för mig själv: jaa men Emma du är ändå så jäva bra som har lyckats spara ut håret. oså tänker jag emellanåt att brunutansol är en utav de bästa uppfinningar som gjorts.
och då undrar jag emellanåt lite såhär, vem fan är jag :P ?
alltså jag ser mig själv som en människa som tänker mycket, vet lite olika värderingar som jag har, lite vad som jag tycker är viktigt i livet (alltså typ bara att man får vara med människor man älskar, sen spelar det andra mindre roll) och att man får må bra. jadajada.
sen när jag mår piss, så tvättar man ju alltid av sig och borstar tänderna på kvällen innan man ska sova och så tänker jag högt för mig själv: jaa men Emma du är ändå så jäva bra som har lyckats spara ut håret. oså tänker jag emellanåt att brunutansol är en utav de bästa uppfinningar som gjorts.
och då undrar jag emellanåt lite såhär, vem fan är jag :P ?
slääääääppppp
Att släppa taget, hur gör man? Varför lär man inte ut det i skolan. En liten krossat-hjärta-manual. stort behov av den manualen just nu iallafall. Men man ska väl lära sig den hårda vägen. Livets skola så att säga. Livets ironi så att säga. jojagtackar ja.
Ligger här och försöker lyssna på sorgliga låtar. Jag hade tänkt kolla på Svt play och partiledardebatten där men dom är ju så sjukt sega på att lägga upp det så fick bli mitt andra alternativ. Äta snickers och gråta lite james Blunt. Men det går fan inge bra. Varför kan man liksom inte bara få sitta och stortjuta när det bara känns som ett stort svart hål? Näe istället ska man ligga och stirra in i stearinljusen som står borta på bänken och sucka så jävla högt om och om igen. Men det hjälper ju liksom inte.
Släppa taget, det har ekat i mitt huvud hela kvällen. Släpp taget, gör det bara. Men jag vill ju inte riktigt, jag kan inte riktigt förmå mig. Jag får panik av att byta till min nya mobil, för jag vet att jag inte kommer ge honom numret. Och jag kommer då inte veta om han hört av sig till det gamla. sjukt ju. dumma dumma lilla flicka.
MEn jag ska försöka förklara hur det funkar. Om en människa gör slut, säger NEJ, jag vill inte. Jag är inte kär i dig. Då kan man släppa taget för att man måste. Nångång. För den personen är inte tillgänglig för dig längre. Men när en person inte säger nej, när en person visar något helt annat emellanåt så blir man helt jävla galen. Och det enda man har då är tolkningar, frågor, undringar, varför, jag kan inte, jag vill, jag måste, jag dör... ungefär det går runt i huvudet. hela tiden. Jag sitter på bussen och sätter direkt på i hela världen med magus uggla och jag blundar och tänker att det är ju bara en person som jag vill vara med. jag tittar på varje mörkgrå liten bil och läser av registreringsnummer som att det vorde det enda jag gjorde. MJF MJF MJF MJF. idag såg jag den. Varje bussfärd, alla mörka bilar, förstår ni att man blir knäpp i huvudet. På mina promenader, samma sak. Och vad ska jag med den informationen till? Öhh jaha, han befinner sig någonstanns i området och jag sitter på en buss. johopp. och jag är så olyckligkär idag. min hjärna har inte funkat och jag kan liksom inte andas.
Vad fan ska man göra?
joo helt enkelt börja använda den nya telefonen. aldrig mer sätta på den gamla. Då är det ju över, jag vet ju det. jag är bara så jävla rädd för att jag alltid kommer hoppas, eller undra hur det kunde blivit... om... om ungefär allt var annorlunda.
don´t come back for me, don´t come back at all
först och främst.
jag ska lyssna på den här låten tills jag glömt dig.
älskade Emma
skriver ett litet brev till mig själv så här i natten.
Hej Emma.
Det var då faan att du skulle börja röka. nitton år, tyckte du det var en smart tanke? Du som var 6 år och sprang och gömde din mammas tändare för att du avskydde att hon rökte och som du skämdes när hon kom på dig och sa att du inte kunde ta hennes tändare. Du letade i hennes fickor när hon inte såg och sprang ut på flugvägen till närmsta papperskorg och slängde dem. Så kära kära Emma. Du orkar ändå inte stå ute nu i vinter och frysa fingrarna av dig för att ta den där jävla ciggen på två minuter. Du har inte ens råd längre. Det räcker nu, okej? och ja jag vet att det är ett beroende, det kommer inte vara lätt att ta sig ur. Men allt i livet är inte lätt, har du inte märkt det än? det vet jag ju att du förstår. Så insé att det är dina steg in på seven eleven, det är din hand som för cigaretten till munnen. Det är ditt val, varje gång. Och jag vet ju att du alltid, varje dag har dåligt samvete. Man kan inte leva så, man orkar inte leva som människa om man alltid ska tycka att man är dålig. Bättre att du faktiskt tar dig igenom helvetet och kommer ut på andra sidan. Det kommer vara så värt det. Fina du, lyssna på mig nu. Jag menar verkligen allvar den här gången. Jag kommer ju vara här vid din sida. Fan sitt och gråt då för att du kommer sakna det så jävla mycket. Skrik eller gör vad fan du vill. Men det är nog nu. Jag vet ju att du kan. Jag vet det så väl.
Älskade Emma. Ät mat varje dag. Du får så jävla sugiga tankar ibland. Och dom är så förknippade med känslor. Men din kropp behöver näring, vad än nu ditt puckohuvud ibland säger dig. Vad än dina känslor säger dig. Det har ju gått väldigt bra nu under en längre tid. Och jag har varit så stolt, så glad för din skull. För att du är så jävla bra. För att du har pallat att äta alla mål utan minsta tanke på varken överätning eller ångest. Sen händer det nått i ditt liv. Och du kan liksom inte hantera saker, ditt försvar är att tränga bort, för det är enda sättet du vet. Och jag hatar när du bestämmer dig för att inte äta frukost förrän klockan tre på dagen. bara för att du kan. Jag vet väl för fan att du kan skita i att äta mongo! Vad vill du med det? straffa dig? Du behöver inte straffa dig. Och du får ju vara ledsen om det är det du är. jag förstår inte alla gånger. Men hur jobbigt det än blir i ditt liv så kan jag lova dig att det inte blir det minsta bättre av att äta nyttigt, eller att äta två pizzor på raken. Kan du inte bara ringa till hon som säger att hon alltid kommer vara din vän och berätta vad det är? Även om du inte vet vad det är, så säg det isåfall. Och ät alltid. och försök sova, för din kropp tackar dig för det.
Älskade Emma, jag vet att du inte alltid har träffat rätt människor. Jag vet att du alltid har velat att det ska ha blivit så bra, att du har försökt tills du gått sönder. om och om igen. Men vet du, man ska inte behöva försöka tills man går sönder. Det kan hända att man behöver försöka, att man ibland behöver kämpa. Men aldrig, aldrig så att man trasas sönder. Jag förstår inte att du gör sådan skillnad i dina vänskaps och i dina kärleksrelationer. Eller jo det förstår jag, för du har inte haft goda kärleksrelationer men väldigt fina vänskapsrelationer. Men du måste börja förstå att människor som du har i din närhet ska behandla dig fint. Du kan inte se genom fingrarna bara för att det handlar om någon kille som du är intresserad av. Varför skulle de ha rätt till att inte behandla dig med samma respekt som du har inför dem? Det här kan vara en av mina viktigaste lärdomar jag har till dig. Om någon gör något som inte känns rätt. Säg till. Om inte det fungerar så går du där ifrån och lämnar det där. Att fly är inte fegt. Jag vet att du vill se det bästa i alla, att du vill hjälpa. Men dina axlar orkar och ska inte bära allt.
tankar
är det onsdag idag? har funderat på om det är tisdag eller onsdag hela morgonen.
Men jag har nog kommit fram till att det är onsdag och ikväll ska jag jobba.
känns rätt kul faktiskt :) fast är tröttast i byn så får väl dricka några koppar kaffe till.
lyssnar på ännu en magnus uggla låt och den är så himla fin
Du coh jag, vi ville dela livet. Fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett. Men idag, tar vi varann förgivet och har förlorat allt det där som var så rätt. Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv. Packa väskan, ge sig av mot ett eget liv. Men vad är det då som gör att jag är kvar fast jag har sagt jag ska gå? kan det vara kärlek? kan det va så? Att jag nog älskar dig ändå.
och den här låten, herregud :
Känner inte igen mig. det här är inte jag. Jag tar allting så enkelt, har förträngt hur det var. Tillbaks i gamla vanor. När du hörde av dig igen. Och jag ställer inte frågan, men vad ville du egentligen? Du är nog den, som jag borde vara hos. Du är nog den, som jag borde vara hos. Skyller inte ifrån mig, men du märkte ingenting. Du behövde någon större, och jag behövde något att längta till. Och jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på. Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så. Men du är nog den som jag borde vara hos. Klockan är sent, det finns ingen tid för dig, jag lever mitt liv nu, med dom som älskar mig. Men du är nog den som jag borde vara hos.
mm så kan man ju tänka. håller inte i längden men ibland får jag precis den här känslan. Och jag vet att den är lite falsk, kanske bara gillar att gotta in mig i tanken. Eller nått sånt jag vet inte. Inte mycket man vet nu för tiden. Men vad gör det egentligen? Jag försöker göra det jag mår bra av. så mycket som det går. Tackar nej, tackar ja, bestämmer över mitt liv och mina känslor och vad jag faktiskt vill göra och vad jag mår bra av. Vilket är olika från dag till dag såklart. Men jag försöker känna efter, inte bli ett offer för mig själv eller andra utan att hela tiden på något sätt försöka närvara i min kropp. Detta låter väl super flummigt men. det är inte så himla flummigt. Det är iallafall inte så destruktivt som det en gång var. Jag försöker jobba med, inte mot. Jag klappar, peppar och lenar om man kan säga så. eller alltså jag försöker iaf, men det är ju ändå en bedrift i sig :)
jaaa och sen så finns det saker som är väldigt små men blir väldigt stora i den här världen. Men ibland vill jag göra små saker stora, eller dom är liksom fina i det lilla. Kanske för att jag älskar de där känslorna. Jag är nämligen en sådan himla kärleksjunkie, är väl alla iofs. Och jag älskar att ta vara på dom känslorna för dom kommer ju inte allt för ofta i mitt liv om jag säger så, hyffsat dött. Så sedan om mina känslor är påhittade, bara finns i stunden för att jag vill det just då, det skiter jag faktiskt i. Jag suger in det för att jag har lust. och jag tror att det är rätt okej för mig. just nu.
Och hjärtat gör fortfarande ett litet extra hopp när jag får syn på de där bruna ögonen och jag säger att det är härligt att se honom. För det är superhärligt. Och jag är höstig och fin, precis som jag känner mig. Hösten är ju min älskling. Och det var nästan precis två år sedan vi träffades första gången, och jag tittar med samma nyfikna ögon på honom. Förmodligen för att jag inte alls känner honom, trots allt. jag har tänt ljus och det ringer någon engelsksnubbe och jag ler åt hans sätt att prata på ett annat språk. han har tagit med sin neccesär och går in i duschen medans jag berättar om min fyllenatt på exet, ramlandet i trappan och mitt taffliga försök att ta mig upp på hans ballkong utan att lyckas. Vi antar att nobellpriset kommer gå till mig i år. Pizza, godis och någon som håller om och pussar på pannan, som inte vill att man ska ligga vänd bort utan tättintill och jag kurar in mig i dom stora armarna och tänker att det är värt att inte kunna somna för att ligga såhär. Morgon, pizzafrukost och nyhetsmorgon. En hand under bilfärden som inte släpper mitt ben förrän jag måste springa in på lektionen.
det är bara såhär det är.
ni måste förresten läsa den här bloggen.
min favorit just nu, jag bara älskar den.
http://nyheter24.se/blogg/quetzala-blanco/
i hela världen
åh jag har så himla fint och städat här nu. Dock fick ju pluggandet komma i skymmundan.
såå nu måste jag ju ta tag i det. Men det enda jag vill är att gå ut i mörkret och lyssna på magnus ugglas I hela världen, i heeeela världen och tänka på kärlek.
först plugg sen promenad först plugg sen promenad först plugg sen promenad.
jaja, jag skaa ta upp word-dokumentet nu.
ellör?
såå nu måste jag ju ta tag i det. Men det enda jag vill är att gå ut i mörkret och lyssna på magnus ugglas I hela världen, i heeeela världen och tänka på kärlek.
först plugg sen promenad först plugg sen promenad först plugg sen promenad.
jaja, jag skaa ta upp word-dokumentet nu.
ellör?
